Med skurmopp och hink intar 18-årige Frank Fiskers för första gången hotellscenen, iklädd städuniform och träskor. Uppdrag: att städa det allra heligaste, direktionen på Hotel Scandinavia i Köpenhamn. Han tittar sig omkring, ingen ser honom. Slår sig ned i den lyxiga vd-stolen med hög rygg och lutar sig nöjt tillbaka.
– One day, one day, säger han tyst för sig själv.
Tolv år senare sitter han återigen i samma stol. Som högste chef för ett av de finaste hotellen i Köpenhamn. Trots att direktionen renoverades behöll Frank Fiskers direktörsstolen av känslomässiga skäl.
– Jag, som kom från en präktig medelklassfamilj och endast rest på några få charterresor, fångades av den internationella atmosfären på hotellen, säger Frank Fiskers, på välartikulerad svenska med dansk brytning.
Föräldrarnas planer på en tandläkarkarriär för sonen skrinlades. I stället blev det en spikrak karriär inom hotellbranschen: Nordenchef på Rezidor SAS, ett kort mellanspel som vd på First, chef för Hilton i Tyskland, Sverigechef på Scandic, chef för Hilton i London och – precis före Scandic – chef för Hiltons afrikanska division med bas i Johannesburg. Och sedan ett halvår som koncernchef för Scandic.
Som 46-åring är Frank Fiskers tillbaka i Stockholm. En hiss tar oss rakt in i hans och hans partners vackra vindsvåning i Vasastan, med takhöjd nästan som i en kyrka, dit de precis flyttat in efter några månader på Scandic Anglais. Välkammad och solbränd, klädd i blåvitrandig skjorta utan en enda skrynkla spankulerar han runt i det spatiösa vardagsrummet och konstaterar att det är skönt att ha ett hem igen.
– Här har vi äntligen våra egna saker. Och det är ju inte så kul att bo på hotell, säger han med glimten i ögat.
Han avverkar några mejl på sin Blackberry, knäpper på brasan med fjärrkontrollen och visar den hisnande utsikten över stadens tak från sin altan medan vi väntar på fotografen som letar parkeringsplats.
– Jag och min partner har nästan svart bälte i flyttning vid det här laget. Vi är inne på elfte stoppet på 20 år. Det är lite zigenarliv. Antingen you love it or hate it.
Den stora internationella erfarenheten kombinerad med en bred kunskap om den nordiska hotellindustrin samt en personlighet inriktad på snabba resultat bidrog till att riskkapitalbolaget EQT valde Frank Fiskers att förvalta deras investering på 7,7 miljarder kronor i Scandic.
Än så länge har Scandic-vd:n, som själv äger en ”gnutta” av bolaget, bara lovord att strö över EQT. De nya ägarna ger fria tyglar eftersom kunskapen om hotell är begränsad men i stället bidrar de med imponerande finansiell kompetens. Inte ens kortsiktighet vill Fiskers kritisera riskkapitalbolagen för.
– Titta bara på börsbolagen, ett dåligt kvartal så reagerar börsen direkt. Att planera för fyra, fem år som vi gör är ganska priviligierat.
Riskkapitalisterna kräver tillväxt. Därför ska Scandic på export. De i dag 136 hotellen ska bli 200 inom en femårsperiod. Såväl kedjeförvärv och nybyggen som konvertering av befintliga hotell är intressant. Men uppgiften är tuff. Konkurrensen har hårdnat i Norden och övriga Europa och även om varumärket Scandic är ”världsberömt” i Skandinavien är det relativt okänt utanför gränserna.
– När Hilton tog över år 2001 var Scandic nummer ett och det fanns ingen tvåa eller trea. Medan vi har trampat vatten har duktiga konkurrenter som Rezidors Park Inn och Choice flyttat fram sina positioner rejält, säger Frank Fiskers.
Nu ska Scandic ta upp kampen igen, i första hand i Norden.
– Här finns vita fläckar på 20-25 platser, som till exempel Arlanda och Kastrup. I Norge, där man inte ens med god vilja kan kalla oss rikstäckande, vore det intressant att kanske förvärva eller samarbeta med en hel kedja.
Därefter står Östeuropa på agendan. Långt gångna diskussioner pågår i Ryssland. Här är ett starkt varumärke inte lika viktigt som i övriga Europa.
– I till exempel Novosibirsk är inga varumärken starka utan det som avgör är förmågan att driva hotell. Vi har draghjälp av att nordiska företag jobbat länge i landet och har ett gott rykte.
I tredje hand lockar övriga Västeuropa, som är en betydligt tuffare marknad.
– Visst känner vi oss ibland som kusinerna från landet , men vi driver hotell minst lika bra som de stora. Vi har ett litet hotell i Bryssel, där hälften av trafiken kommer från våra system här uppe. Varför ska vi inte kunna göra samma sak i Amsterdam, Berlin, Frankfurt, Paris, War-szava och London?
I städer som Amsterdam och London börjar dock tecken på avmattning i hotellindustrin synas. Frank Fiskers medger att det finns risk att det kan påverka expansionstakten.
– Riskmedvetandet har ökat hos fastighetsägare och finansiärer och man är nu betydligt noggrannare och försiktigare än tidigare. Dock tror jag inte att det väsentligt kommer att påverka våra planerade expansionsvolymer negativt.
Frank Fiskers har rest runt från land till land i Europa i tre-fyra månader för att berätta om Scandics nya strategier.
– Intresset är stort. Dels för att vi är the new kids on the block, dels för att vi står för annorlunda nordiska lösningar. Vi har ett tunt lager management, satsar på trupperna på golvet och ger medarbetarna ganska stora befogenheter. Vår hållbarhets- och miljökultur är också i absolut särklass. Dessutom har vi bra marginaler.
Första stora klivet för Scandic ut i den stora världen är nybygget med 572 rum vid Potsdamer Platz i Berlin, som ska öppna år 2010.
– Vi vann Berlin, mitt framför näsan på Rezidor och Sheraton. Fastighetsägarna ville bygga ett hotell med egen nordisk stil, inte bara ännu ett av deras likriktade kedjehotell.
Andra nyheter sedan förvärvet är det 40 våningar höga mässhotellet i Kista, som står klart om två år, ett nybygge i Stavanger, samt Hotell Wallin i Stockholm och två hotell i Danmark.
– Att vi lyckats med allt detta på bara ett halvår är ett bevis på att vi kan konkurrera med de stora drakarna. Vi räknar redan i år med att sluta totalt kanske åtta-tio avtal.
I jakten på nya europeiska hotellprojekt gynnas Scandic av att de förutom managementavtal även kan tänka sig att teckna hyresavtal, som många andra europeiska aktörer uppfattar som för riskfyllt. Nyligen beslutade hotellkedjan också att satsa på franchise och konkurrera med till exempel Park Inn, Choice och Best Western. Inte en överdrivet lönsam affär, men ett bra komplement på mindre orter där Scandic annars inte skulle finnas.
– Många hotell har kontaktat oss, bland annat flera Choicemedlemmar som vittnat om ett missnöje med servicen och tjänsterna. Så medan Petter Stordalen står för det spektakulära kan vi roffa åt oss business genom att vara den seriösa spelaren. Och det verkar som om Rezidor har tappat lite fokus på Norden.
Scandic har vunnit första ronden mot Choice, som försökte ta över ett antal Scandicfastigheter i Finland, som en del i ett bud på fastighetsbolaget Norgani.
– Vi var inte så sugna på att få Stordalen som hyresvärd. När konkurrenterna trodde att allt var klart mobiliserade EQT, som är en del av Wallenbergsfären, sina krafter och köpte ut Norgani från börsen över en helg.
Frank Fiskers tempo är högt. Han är en person med koll på detaljer som springer före sin ledning, och sedan vänder tillbaka för att peppa när någon kommer efter. Hans största avtryck så här långt i Scandic är att rekrytera en kompetent ledningsgrupp genom att bland andra locka Martin Creydt från Rezidor och Tomas Engelhart från American Express.
– Ledare som inte är trygga i sig själva rekryterar folk som inte hotar dem. Jag vill ha absolut bästa kompetens inom varje område. Nye ekonomichefen, hämtad från ett riskkapitalbolag, är mycket bättre än jag är på siffror. Nevio Sagberg, som jobbat för Pandox och Ikea Ryssland, är bättre på internationell affärsutveckling. Min roll är att motivera trupperna och sätta organisationen on fire.
Fiskers springer även privat. Varje morgon vid fem, halv sex-tiden kan den morgonpigge se honom i full fart ge sig av på en timmes jogging, för att sedan dyka upp nyduschad och pigg på kontoret klockan sju.
– Jag gillar att hålla mig i form och det är också nödvändigt i min position. Om man är fit levererar man mer.
En Scandicanställd beskriver Frank Fiskers som en öppen person som lika gärna diskuterar bantningstips och hälsa med tjejerna på kontoret som lönsamhet med hotelldirektörer. För första gången under intervjun blir det tyst.
– Hm, jodå, jag har gått ner 15 kilo och mår bättre än någonsin. Och då måste jag även uppmana min omgivning att leva hälsosamt.
Frank Fiskers springer vidare. Närmaste dagarna spenderas i Madrid, London och Paris.
Och det där med tandläkarkarriären har föräldrarna för länge sedan glömt.
– De blev nöjda när de såg hur lycklig jag är i hotellvärlden.
