Det började tungt. Under Mikael Ahlerups första år i Astrid Lindgrens Värld gjorde bolaget 3,3 miljoner kronor i förlust. Året var 2004 och verksamheten haltade, åtminstone ekonomiskt. Den som studerade siffrorna närmare såg att en enhet skilde ut sig i positiv bemärkelse. Försäljningen av mat visade plussiffror, särskilt hamburgeriet som var sagovärldens mest lönsamma matenhet.
Mikael Ahlerup fattade ett av sina första beslut som ny vd.
Han lade ner hamburgeriet.
Motiveringen var enkel:
– Nämn en saga av Astrid Lindgren där det äts hamburgare med pommes.
Här började en resa man inte ser alltför många av i näringslivet. Köpbudskap tonades ner. Den obligatoriska formuleringen om lönsamhet avlägsnades ur affärsidén. Storsäljande souvenirer plockades ut ur hyllorna. Smala Lindgrentitlar, sådana som max skulle sälja fem, sex böcker per år, köptes in.
Samtidigt gjorde Mikael Ahlerup och hans närmaste kollegor en rundresa till några av parkens största varuleverantörer. Vid förhandlingsbordet hos Carlsberg, GB Glace och Löfbergs Lila förklarade de för förvånade marknads- och försäljningschefer: ”Vi vill behålla inköpspriserna – men ni får inte synas i Astrid Lindgrens Värld längre.”
Deras varumärken skulle tonas ner. Snickare byggde tidstypiska träskydd som dolde glassboxarna, Pepsimuggarna byttes mot Astrid Lindgren-muggar och storföretagens loggor rensades från området.
Hur lyckades Mikael Ahlerup övertyga multinationella jättar om detta i en tid då snart sagt varje idrottsarena i landet döpts efter läskedrycker, kaffe och banker?
Tro kan som bekant förflytta berg och Mikael Ahlerup predikade likt en väckelsepastor för alla som lyssnade.
– Vi ska fokusera på kulturarvet. Vi ska avlägsna allt som riskerar att spräcka illusionen av saga. Vi måste våga tro att det på lång sikt gör oss framgångsrika. En långsam femtiolapp är värd mer än en snabb tjuga.
Vad Astrid Lindgrens Värld i praktiken gjorde var att de överlämnade köpansvaret till besökarna – och försäljningen sköt i höjden.
På knappt fem år ökade omsättningen från 65 miljoner till 116 miljoner. De röda siffrorna i resultatet förbyttes i vinst. Astrid Lindgrens Värld har i grova drag tjänat 50 miljoner kronor de senaste fyra åren. Samtidigt har antalet besökare stigit med cirka 100 000 personer, från 323 000 år 2004 till 423 000 under 2008 (med en peak på 445 000 besökare under 2007).
– Vi vågade renodla och bestämde oss, på riktigt, för att bli Astrid Lindgrens Värld. Den andra orsaken till framgången är att vi har blivit ett företag där alla medarbetare är lika viktiga.
När Mikael Ahlerup säger detta sitter han i styrelserummet, beläget mitt i Astrid Lindgrens Värld. Närmare bestämt gömt ovanpå Lottas kök på Bråkmakargatan.
Det finns några saker att berätta om den 300 meter långa promenad som tog oss hit från parkens huvudentré.
1. Mikael Ahlerup plockade reflexmässigt upp varje litet skräp han upptäckte på vägen: kladdiga glasspapper, sönderrivna entrébiljetter och en tillplattad pappmugg …
2. Han tilltalade varenda medarbetare vi passerade – mängder av vaktmästare, korvförsäljare, chokladtillverkare och servitriser – vid namn. ”Tjena Linnea, hallå Lasse, hur är läget Kristina?”. Kanske inte så uppseendeväckande om det inte vore för en detalj: Astrid Lindgrens Värld har 350 anställda, varav många är nyss anlända säsongsarbetare.
3. Under de 25 sekunder det tog oss att passera genom ”Lottas kök”, parkens största restaurang, hade Mikael Ahlerup hunnit notera att avdukningen av lunchporslin gick för långsamt, han hade ringt en samordnare som lovat skicka två medarbetare från våffelhuset och han hade berättat för kökschefen att extra diskhjälp var på väg.
Mikael Ahlerup fattade ett av sina första beslut som ny vd.
Han lade ner hamburgeriet.
Motiveringen var enkel:
– Nämn en saga av Astrid Lindgren där det äts hamburgare med pommes.
Här började en resa man inte ser alltför många av i näringslivet. Köpbudskap tonades ner. Den obligatoriska formuleringen om lönsamhet avlägsnades ur affärsidén. Storsäljande souvenirer plockades ut ur hyllorna. Smala Lindgrentitlar, sådana som max skulle sälja fem, sex böcker per år, köptes in.
Samtidigt gjorde Mikael Ahlerup och hans närmaste kollegor en rundresa till några av parkens största varuleverantörer. Vid förhandlingsbordet hos Carlsberg, GB Glace och Löfbergs Lila förklarade de för förvånade marknads- och försäljningschefer: ”Vi vill behålla inköpspriserna – men ni får inte synas i Astrid Lindgrens Värld längre.”
Deras varumärken skulle tonas ner. Snickare byggde tidstypiska träskydd som dolde glassboxarna, Pepsimuggarna byttes mot Astrid Lindgren-muggar och storföretagens loggor rensades från området.
Hur lyckades Mikael Ahlerup övertyga multinationella jättar om detta i en tid då snart sagt varje idrottsarena i landet döpts efter läskedrycker, kaffe och banker?
Tro kan som bekant förflytta berg och Mikael Ahlerup predikade likt en väckelsepastor för alla som lyssnade.
– Vi ska fokusera på kulturarvet. Vi ska avlägsna allt som riskerar att spräcka illusionen av saga. Vi måste våga tro att det på lång sikt gör oss framgångsrika. En långsam femtiolapp är värd mer än en snabb tjuga.
Vad Astrid Lindgrens Värld i praktiken gjorde var att de överlämnade köpansvaret till besökarna – och försäljningen sköt i höjden.
På knappt fem år ökade omsättningen från 65 miljoner till 116 miljoner. De röda siffrorna i resultatet förbyttes i vinst. Astrid Lindgrens Värld har i grova drag tjänat 50 miljoner kronor de senaste fyra åren. Samtidigt har antalet besökare stigit med cirka 100 000 personer, från 323 000 år 2004 till 423 000 under 2008 (med en peak på 445 000 besökare under 2007).
– Vi vågade renodla och bestämde oss, på riktigt, för att bli Astrid Lindgrens Värld. Den andra orsaken till framgången är att vi har blivit ett företag där alla medarbetare är lika viktiga.
När Mikael Ahlerup säger detta sitter han i styrelserummet, beläget mitt i Astrid Lindgrens Värld. Närmare bestämt gömt ovanpå Lottas kök på Bråkmakargatan.
Det finns några saker att berätta om den 300 meter långa promenad som tog oss hit från parkens huvudentré.
1. Mikael Ahlerup plockade reflexmässigt upp varje litet skräp han upptäckte på vägen: kladdiga glasspapper, sönderrivna entrébiljetter och en tillplattad pappmugg …
2. Han tilltalade varenda medarbetare vi passerade – mängder av vaktmästare, korvförsäljare, chokladtillverkare och servitriser – vid namn. ”Tjena Linnea, hallå Lasse, hur är läget Kristina?”. Kanske inte så uppseendeväckande om det inte vore för en detalj: Astrid Lindgrens Värld har 350 anställda, varav många är nyss anlända säsongsarbetare.
3. Under de 25 sekunder det tog oss att passera genom ”Lottas kök”, parkens största restaurang, hade Mikael Ahlerup hunnit notera att avdukningen av lunchporslin gick för långsamt, han hade ringt en samordnare som lovat skicka två medarbetare från våffelhuset och han hade berättat för kökschefen att extra diskhjälp var på väg.
300 meter. Och en snabb inblick i det ledarskap Mikael Ahlerup anser vara hans viktigaste egenskap: närvarande, coachande och hands on.
– Varje dag jag är på plats försöker jag gå en runda genom parken och jag sätter en ära i att lära mig alla 350 medarbetares förnamn.
Syftet? Att bygga ett team där alla känner sig delaktiga.
– Om det är dåligt väder skulle jag kunna sitta inne och attestera fakturor. Men jag gör allra helst min runda när det spöregnar. Jag vill att mina medarbetare ska trivas, men för att det ska bli trovärdigt måste jag visa att jag vet vilka de är och vad de gör.
Av samma anledning hissar Astrid Lindgrens Värld inte bara flaggan på flaggdagar, utan också på kollegors födelsedagar. En skylt på flaggstången, egenhändigt tillverkad och fastmonterad av Mikael Ahlerup, berättar varje dag vem som fyller år.
Mikael Ahlerup fick vd-jobbet strax före sommaren 2003, men tillträdde inte förrän efter sommaren. Mellantiden utnyttjade han maximalt och besökte parken anonymt tretton gånger, då ingen kände igen honom. Mycket var bra, men han uppfattade två stora problem.
– För det första träffade jag på tok för många tuggummituggande, oengagerade, sms:ande tonåringar som sommarjobbade i parken av ett enda skäl, nämligen lönen i slutet av varje månad. Det var i grunden inget fel på dem, allt börjar i toppen av ett företag hos ledningen.
Det andra problemet var en klyfta mellan
teateravdelningen och resten av medarbetarna. Skådespelarna var outtalat värda mer än de andra, vilket tog sig en mängd olika uttryck.
– Teateravdelningen hade till exempel sin egen premiärfest när parken öppnade för säsongen, skild från alla andra.
Mikael Ahlerup stoppade detta. Förklarade att alla, från och med nu, hade premiär. Inte bara teateravdelningen.
2004 blev således ett år fyllt av konflikter och missnöje. Många av parkens gamla trotjänare krävde enskilda samtal, beskyllde den nye chefen för att inte förstå vare sig parkens traditioner eller skådespelarnas natur.
Väckelsepredikanten Ahlerup vaknade:
– Just nu sitter barnfamiljer i norra Europa och längtar till Astrid Lindgrens Värld, sa han. Och vem är den första de träffar när de kommer hit? Det är Anton på parkeringen! Om de inte gillar honom är vi förmodligen torsk. Ni på teateravdelningen måste känna er trygga med att Anton är taggad när han står med ett leende på läpparna i ösregnet och tar emot bilar.
– Varje dag jag är på plats försöker jag gå en runda genom parken och jag sätter en ära i att lära mig alla 350 medarbetares förnamn.
Syftet? Att bygga ett team där alla känner sig delaktiga.
– Om det är dåligt väder skulle jag kunna sitta inne och attestera fakturor. Men jag gör allra helst min runda när det spöregnar. Jag vill att mina medarbetare ska trivas, men för att det ska bli trovärdigt måste jag visa att jag vet vilka de är och vad de gör.
Av samma anledning hissar Astrid Lindgrens Värld inte bara flaggan på flaggdagar, utan också på kollegors födelsedagar. En skylt på flaggstången, egenhändigt tillverkad och fastmonterad av Mikael Ahlerup, berättar varje dag vem som fyller år.
Mikael Ahlerup fick vd-jobbet strax före sommaren 2003, men tillträdde inte förrän efter sommaren. Mellantiden utnyttjade han maximalt och besökte parken anonymt tretton gånger, då ingen kände igen honom. Mycket var bra, men han uppfattade två stora problem.
– För det första träffade jag på tok för många tuggummituggande, oengagerade, sms:ande tonåringar som sommarjobbade i parken av ett enda skäl, nämligen lönen i slutet av varje månad. Det var i grunden inget fel på dem, allt börjar i toppen av ett företag hos ledningen.
Det andra problemet var en klyfta mellan
teateravdelningen och resten av medarbetarna. Skådespelarna var outtalat värda mer än de andra, vilket tog sig en mängd olika uttryck.
– Teateravdelningen hade till exempel sin egen premiärfest när parken öppnade för säsongen, skild från alla andra.
Mikael Ahlerup stoppade detta. Förklarade att alla, från och med nu, hade premiär. Inte bara teateravdelningen.
2004 blev således ett år fyllt av konflikter och missnöje. Många av parkens gamla trotjänare krävde enskilda samtal, beskyllde den nye chefen för att inte förstå vare sig parkens traditioner eller skådespelarnas natur.
Väckelsepredikanten Ahlerup vaknade:
– Just nu sitter barnfamiljer i norra Europa och längtar till Astrid Lindgrens Värld, sa han. Och vem är den första de träffar när de kommer hit? Det är Anton på parkeringen! Om de inte gillar honom är vi förmodligen torsk. Ni på teateravdelningen måste känna er trygga med att Anton är taggad när han står med ett leende på läpparna i ösregnet och tar emot bilar.
Efter en dag i sällskap med Mikael Ahlerup, en man som svettas energi, väcks ofrånkomligen frågan: hur orkar man vara Mikael Ahlerup? Eller. Hur orkar man leva med Mikael Ahlerup? Sanningen, vilket han själv är smärtsamt medveten om, är att det inte är så lätt.
I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet ledde han Orsa Grönklitt genom företagets fram till dess mest framgångsrika period. Turistföretaget gick snabbt från lokalkändis till riksbekanting och mer därtill. Men de år som yrkesmässigt inledde succén var privat hans livs mörkaste.
– Båda mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt, 1997–98. I samma veva skilde jag mig från min första fru, som jag har tre barn med.
Mikael Ahlerup flyttade till Dalarna med sina tre barn, men utan sin hustru.
– Om jag ska vara tydlig. I efterhand kan jag se att en orsak vara att jag jobbade så mycket.
Ahlerup är entreprenör och säljare ut i fingerspetsarna. Han vill framåt, testa nytt. Som 15-åring bestämde han sig för att bli hockeyproffs och flyttade till Leksand för att få träna på elitserienivå. Men några år senare insåg han att han inte höll måttet. Han inledde en karriär på Ica, därefter Marabou. Med den frenesi som kännetecknar hans personlighet engagerade han sig i sina kunder, ofta på obekväma tider. Han blev stationschef på BP:s största station vid Solna fotbollsstadion och öppnade Eurostop vid Arlanda. 24-timmarsstationer som fick Mikael Ahlerups uppmärksamhet större delen av dygnet.
I samma ögonblick som han antog sitt livs utmaning, att bli vd för Orsa Grönklitt stod han inför fullbordat faktum.
Hans fru hade träffat en annan.
– De här åren blev på många sätt en personlig väckarklocka för mig.
Han gick hos psykolog och samtalade, han började aktivt analysera sin val.
– Allt som händer är konsekvenser av de val man gör och jag insåg att livet är för kort för att inte göra medvetna val. Det har påverkat mig mycket också i mitt ledarskap.
I dag är Mikael lyckligt omgift och har fått ett fjärde barn och tror sig ha blivit en bättre person att leva med.
– Men det är klart … när vi är på utlandssemester och jag springer omkring och fotograferar smarta avfallslösningar tycker min fru att det är lite trist.
Konflikter är numera sällsynta i Astrid Lindgrens Värld. Om man inte råkar hamna mitt i någon av Mattisrövarnas uppgörelser med ätten Borka förstås. För Mikael Ahlerup råder det inga tvivel om att hans rätta element är mitt ute i parken, där mötena mellan barn och sagofigurer äger rum.
– Då och då ser jag ett litet barn gå fram till någon av parkens sagofigurer och fråga:
”Vad heter du?”
”Madicken.”
”Jag menar … vad heter du på riktigt?”
”Jamen jag heter ju Madicken!”
– En tiondels tvekan uppstår innan flickan spricker upp i ren och skär glädje och ropar:
”Mamma, det ÄR Madicken!”
– Det är parkens magi tycker jag.
I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet ledde han Orsa Grönklitt genom företagets fram till dess mest framgångsrika period. Turistföretaget gick snabbt från lokalkändis till riksbekanting och mer därtill. Men de år som yrkesmässigt inledde succén var privat hans livs mörkaste.
– Båda mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt, 1997–98. I samma veva skilde jag mig från min första fru, som jag har tre barn med.
Mikael Ahlerup flyttade till Dalarna med sina tre barn, men utan sin hustru.
– Om jag ska vara tydlig. I efterhand kan jag se att en orsak vara att jag jobbade så mycket.
Ahlerup är entreprenör och säljare ut i fingerspetsarna. Han vill framåt, testa nytt. Som 15-åring bestämde han sig för att bli hockeyproffs och flyttade till Leksand för att få träna på elitserienivå. Men några år senare insåg han att han inte höll måttet. Han inledde en karriär på Ica, därefter Marabou. Med den frenesi som kännetecknar hans personlighet engagerade han sig i sina kunder, ofta på obekväma tider. Han blev stationschef på BP:s största station vid Solna fotbollsstadion och öppnade Eurostop vid Arlanda. 24-timmarsstationer som fick Mikael Ahlerups uppmärksamhet större delen av dygnet.
I samma ögonblick som han antog sitt livs utmaning, att bli vd för Orsa Grönklitt stod han inför fullbordat faktum.
Hans fru hade träffat en annan.
– De här åren blev på många sätt en personlig väckarklocka för mig.
Han gick hos psykolog och samtalade, han började aktivt analysera sin val.
– Allt som händer är konsekvenser av de val man gör och jag insåg att livet är för kort för att inte göra medvetna val. Det har påverkat mig mycket också i mitt ledarskap.
I dag är Mikael lyckligt omgift och har fått ett fjärde barn och tror sig ha blivit en bättre person att leva med.
– Men det är klart … när vi är på utlandssemester och jag springer omkring och fotograferar smarta avfallslösningar tycker min fru att det är lite trist.
Konflikter är numera sällsynta i Astrid Lindgrens Värld. Om man inte råkar hamna mitt i någon av Mattisrövarnas uppgörelser med ätten Borka förstås. För Mikael Ahlerup råder det inga tvivel om att hans rätta element är mitt ute i parken, där mötena mellan barn och sagofigurer äger rum.
– Då och då ser jag ett litet barn gå fram till någon av parkens sagofigurer och fråga:
”Vad heter du?”
”Madicken.”
”Jag menar … vad heter du på riktigt?”
”Jamen jag heter ju Madicken!”
– En tiondels tvekan uppstår innan flickan spricker upp i ren och skär glädje och ropar:
”Mamma, det ÄR Madicken!”
– Det är parkens magi tycker jag.
Fakta Mikael Ahlerup
Fullständigt namn: Lars Mikael Ahlerup
Ålder: 47
Bor: Vimmerby
Familj: Frun Kristin, fyra barn och en hund
Karriär: Ica, Marabou och Statoil 1982–1998, vd Orsa Grönklitt AB 1998–2003, vd Astrid Lindgrens Värld 2003–
Bästa personliga egenskap: Omtänksam
Sämsta personliga egenskap: Otålig
Senast sedda film: Hämnden (Wallander)
Drömresmål: Australien
Ålder: 47
Bor: Vimmerby
Familj: Frun Kristin, fyra barn och en hund
Karriär: Ica, Marabou och Statoil 1982–1998, vd Orsa Grönklitt AB 1998–2003, vd Astrid Lindgrens Värld 2003–
Bästa personliga egenskap: Omtänksam
Sämsta personliga egenskap: Otålig
Senast sedda film: Hämnden (Wallander)
Drömresmål: Australien
Fakta Astrid Lindgrens Värld
Astrid Lindgrens Värld är en teaterpark som grundades 1981. Den ligger i författarens Astrid Lindgrens Lindgrens födelsestad Vimmerby.
Parken har varje år cirka 450 000 besökare, varav 30 procent ifrån utlandet.
Astrid Lindgrens Värld AB omsatte år 2008 116 miljoner kronor. Bolaget är helägt av Vimmerby kommun.
Parken har varje år cirka 450 000 besökare, varav 30 procent ifrån utlandet.
Astrid Lindgrens Värld AB omsatte år 2008 116 miljoner kronor. Bolaget är helägt av Vimmerby kommun.
