Namn: Katarina Elisabet Sjögren Petrini
Ålder: 47
Familj: Maken Ulrik, tre barn (11, 9 och 5)
Bor: Hus i Nacka
Dold talang: Kan steppa
Ogillar: Kalvsylta
Reser aldrig utan: Telefon
Favoritresmål: San Diego
Med lätta steg leder Katarina Sjögren Petrini den snabba rundvisningen på Ticket Privatresors huvudkontor i Sickla. På väg mot konferensrummet stannar hon till inne på ett stort generöst hörnrum med magnifik utsikt in mot Stockholms innerstad.
– Det var koncernchefsrummet förut, men nu har onlinemarknads- föringsavdelningen flyttat in, säger hon med avskalad men ändå tydlig norrländsk dialekt.
För den 47-åriga Luleåtjejen med de svarta skorna stadigt på jorden behöver inget elegant chefsrum för att framhäva sin position. Kanske är det också därför hon först nu efter 15 år på Ticket, först som finanschef och sedan sex år som vd, hamnar på Travel News omslag. Hon verkar inte heller ha haft tid att odla sitt eget varumärke som chef i media eller i resebranschen. För vem man än pratar med som har jobbat nära henne är omdömena de samma: slitvarg med mycket hög arbetskapacitet, passion för sitt arbete, en god lyssnare och rak i sina åsikter. Och ibland gör hon jobb som andra borde göra. ”Jag vet ingen som jobbar så mycket som hon”, säger en chef inom Ticket.
Katarina Sjögren Petrini nickar.
– Jo, jag jobbar mycket, för det är så himla kul och är det för lågt tempo blir jag lat. Fast det blir ju inte tid för egna fritidsintressen med tre barn, som ska skjutsas runt till aktiviteter. Jag har sagt upp medlemskapet i golfklubben.
Alla tre barnen är födda under Tickettiden, men lång föräldraledighet har hon inte haft ro till. Hon minns med ett leende hur vd Anders Holst, som några år tidigare rekryterat henne till Ticketsom finanschef inför börsnoteringen, blev alldeles tyst när hon berättade att hon var gravid första gången. Sedan utbrast han: ”Men Katarina, vad ska analytikerna säga?”
– Jag fick lugna honom med att de nog inte skulle bry sig alls och att jag snart skulle vara tillbaka och min man vara hemma. Sedan fick jag förstås kramar och gratulationer. Det var ju egentligen en fantastisk komplimang att han uppskattade mitt jobb!
Vid varje barn har hon och maken Ulrik, som också har chefsjobb, hittat lösningar så att hon har kunnat jobba tidigt. Inför första barnet fanns det dock gott om manliga förståsigpåare som påstod att när barnet var fött skulle hon förändras och absolut inte vilja sätta sin fot på jobbet igen på väldigt lång tid.
– Gud, vad arg jag var då! Det viktigaste är ju att barnet har en förälder hemma.
Högt tempo och utmaningar verkar vara hennes livsluft. Och hon har fått sin beskärda del av det sedan hösten 1996 när hon kom till Ticket: förvärv, börstoppar och börsras, 11 september, vågspelet Ticket Selection, finanskris med både chefs- och ägardramatik. Men just då de första månaderna när hon lämnat den internationella energivärlden på Q8 för resebranschen var kulturkrocken stor. Hon tyckte att tempot var lågt och hade lite svårt för den familjära stämningen. På Q8 rådde brittiskt affärsklimat, mycket rapportering och långa processer, strikta gentlemen i kostym som tog i hand.
– På Ticket skulle folk kramas ofta, på någon kick off till och med människor jag inte kände alls. Det var främmande för mig, kan ha att göra med min norrländska bakgrund. Men nu tycker jag att det är ganska trevligt att kramas,
– Och när vi börsnoterades blev det ett tempot jag gillar!
Fast börsen är ett minne blott. 2010 köpte norske resemiljardären Per G Braathen hela Ticket och avnoterade det från Stockholmsbörsen. Koncernchefsposten skrotades och Katarina Sjögren Petrini, som var dotterbolagschef för privatresedelen, blev nu ytterst ansvarig för Ticket Privatresors 76 resebutiker gentemot Braganza.
Saknar du börsnoteringen?
– Inte nu, när jag har varit med om det i många år. Nu är det kul med en annan ägare som tänker mer långsiktigt och vågar ta investeringar i framtiden. Jag gillar att vi fokuserar på kärnverksamheten, det är så lätt att tro att det är ett Columbi ägg som ska ge lönsamhet. Men sanningen är att det är det vanliga gnetandet som ger vinst.
Nu ska resebyråkedjan på allvar ska ta upp kampen på nätet. Folk har rekryterats från flera onlineresebyråer, däribland Mr Jets Pelle Svensson som bär titeln försäljningschef internet och sitter dörr i dörr med Petrini. Onlinekonkurrenterna noterar att ”präktiga” Ticket nu kör med lika prispressade lockpriser i metakanalerna som alla andra. I dag säljer Ticket i Norden cirka 800 miljoner kronor online. Cirka 40 procent av flyg och hotell bokas via nätet, men eftersom mer än hälften av Tickets totala försäljning kommer från chartern, som oftast bokas hos en resesäljare i telefon eller butik, blir den totala onlineandelen runt 22 procent. Katarina Sjögren Petrini är överförtjust över nykomlingarna som vänder upp och ner på invanda tankemönster.
– De tänker transaktion, att man alltid kan ”köpa” sig kunder via olika onlinekanaler. Vi tänker kund och kundlojalitet. Det blir massor av bra diskussioner, och kan vi få ihop onlinedelen med den unika kompetens som våra säljare sitter på i butikerna kan det bli jättebra.
Extra stolt är hon över den nya callbackfunktionen, unik för resebolagen. När kunder surfar runt på hemsidan kan de välja att bli uppringda av en resesäljare inom 60 sekunder.
–Vi klarar det eftersom cirka 300 säljare är uppkopplade mot denna funktion. Det kräver en mycket hög tillgänglighet och att ett betydande antal säljare täcker upp för varandra samtidigt för att kunna ge det servicelöftet. Det fixar ingen onlineresebyrå. Du måste testa den!
Ticket Privatresors själ finns ändå i de 53 butikerna i Sverige, från Malmö i söder Luelå i norr, och i de 23 i Norge. Katarina Sjögren Petrini gillar att vara i butikerna för det ger energi att träffa säljkåren och hon har under årens lopp skaffat sig detaljkunskaper om driften. Det har enligt många inom Ticket gett henne ett mycket stort internt stöd. Därför blev reaktionerna väldigt starka när hon den 1 april 2009 blev uppsagd av dåvarande koncern-vd:n Lennart Käll som skulle spara pengar och själv tänkte överta vd-rollen för privatresedelen. Ute i butikerna trodde många att det var ett dåligt aprilskämt och marknadschefen sade upp sig i protest dagen efter. En säljchef på Ticket berättar hur Petrini ändå kom till säljchefskonferensen dagen efter uppsägningen och höll ett tal där hon förklarade sin kärlek till företaget och till de anställda. När Käll hoppade av någon månad senare – och Dag Tveterås kom in som hans ersättare – erbjöd han henne att komma tillbaka. Hon tackade ja.
Varför valde du att komma tillbaka?
Katarina Sjögren Petrini skruvar på sig. Det här är definitivt inte hennes favoritämne.
– Jag hade inte kommit tillbaka om jag inte hade känt denna starka önskan, både från personal och ledningsgrupp. Vi hade påbörjat en resa på Ticket som jag inte var färdig med, men jag känner också ett enormt ansvar att lyckas, att det ska bli bra för alla som tror på mig.
Är du besviken på Lennart Käll?
– Det är historia. Det finns ingen anledning att lägga ner energi på sådant.
Ticket Privatresors resultat har gått upp och ner i takt med konjunktursvängningarna. 2010 blev det näst bästa året någonsin med en vinst på 28 MSEK. Fjolåret blev tuffare medger Katarina Sjögren Petrini, men det är för tidigt att lämna ut siffror. Men frågan som svävat över bolaget i mer än ett decennium är: Överlever den traditionella resebyrån?
– Jag minns strategidiskussioner för tio år sedan där ett framtidsscenario var mycket färre butiker än vad vi har i dag. Min magkänsla har alltid varit att butiker är viktigare än man tror. Men vi måste vara bäst på det vi gör. I dag ställer kunder helt andra krav, är vi inte duktigare än dem finns vi inte kvar.
För Petrini är det självklart att resesäljarna är Tickets hjärta. I en allt mer digitaliserad resevärld ringde de 200 000 proaktiva telefonsamtal till kunder förra året. För att önska trevlig resa och kanske sälja på en hyrbil i sista stund. Och vid hemkomsten för att fånga upp synpunkter, och bygga relation till nästa resa. Även onlinekunder blir uppringda.
– Det finns ett sånt engagemang och jävlar anamma hos Ticket. Vi sågar inte sågspån, sitter inte och gnäller utan gör något åt situationen. Som under askmolnet, man behöver inte ens be folk att ställa upp lite extra, de bara gör det och kavlar upp ärmarna. Det är kloka människor som man kan prata med öppet och ärligt med. Att se dem utvecklas är det roligaste med att vara chef.