”Jenny Ljungberg är inte som alla andra. Hon har helt andra värderingar, är uppvuxen i värsta entreprenörsfamiljen som vill värna om miljön. Dessutom har hon ett jävla kapital och tror att allt är möjligt.”
Orden är lånade från en chef i Jenny Ljungbergs bolag c/o Hotels, tidigare Tage Hotels.
– Ja, ja, ja. Det stämmer väldigt bra, skrattar Jenny och slår ihop händerna med välmanikurerade blodröda naglar, när Travel News träffar henne på Cadierbaren på Grand Hôtel.
Men – tillägger hon snabbt:
– Jag tror faktiskt att man måste vara en aning orealistisk för att kunna vara entreprenör. Jag får dagligen höra: nej, det här går inte. Men det gäller bara att ha ett annat angreppssätt. Jag har många bromsklossar omkring mig.
Jenny Ljungberg lutar sig tillbaka i sin
sobra stol. Rödlätt och ljus i hyn, med intensiv blick. Avslappnat men elegant klädd i svart tunika, jeans och pumps. Här i hotellbaren, bland stockholmare som firar söndag med afternoon tea med scones och bakelser, känner hon sig hemma och har redan hunnit avverka några möten och flera koppar te.
– Sedan vi tvingades stänga Lydmar finns egentligen inga andra ställen att hänga på i Stockholm längre. Hemma i New York brukar jag ofta gå till hotellbarer och umgås med vänner.
För att vara svensk är Jenny Ljungberg ovanligt lite lagom. Hon bor i New York, pluggar på Columbia Business School, och har en förmögenhet bara i Ljungberggruppen på över 250 miljoner. Dessutom äger hon en egen hotellkedja och har vilda planer på att etablera sig på 15-20 orter världen över med ett eget koncept. Hon hade inte behövt jobba, men ser arbetet som ett sätt att förverkliga sig själv. – Det är första gången jag satsar helt själv med mina egna idéer. Tidigare har jag jobbat hårt med Tammsvik, Häringe Slott och Grythyttan, som pappa förvärvat. Nu kan jag veckla ut vingarna på riktigt utan familjeband.
För Jenny Ljungberg är Tage Ljungbergs sondotter. Det var farfar Tage som började från scratch och byggde upp det numera börsnoterade fastighetsbolaget Ljungberggruppen, som är värt över 9 miljarder. Och hon är Åke Ljungbergs dotter. Den dominante pappan styrde familjeimperiet fram till för tio år sedan.
Men mest av allt är hon Jenny Ljungberg. Stolt ägare och creative director för c/o Hotels, där konferensanläggningarna Tammsvik, Häringe Slott, Grythyttan och Mälargården ingår och även Lydmar tidigare var en del. Som hellre pratar om personlig utveckling och kreativa idéer än om siffror.
– Jag vill koppla företaget till mina värderingar och lämna över något bättre till nästa generation. Mina framtida barn ska tidigt lära sig att vara bra ägare. Men målet är samtidigt tillväxt och att skapa varumärken som är mycket mer värda om 15-20 år.
Jenny talar entusiastiskt om hur hotellkedjan jobbar fram program där de sponsrar skolbyggen i fattiga byar i Afrika, trädplantering, använder ekologiska varor och ordnar praoprogram för invandrarbarn från utsatta områden. Hon vill betala första året för anställda som byter till Godel och lägger lika mycket själv när gästerna betalar en koldioxidpeng för sin miljöpåverkan.
Den vitklädde servitören serverar mer te ur silverkannan. Jenny tar en räksnitt från det tre våningar höga kakfatet. Valet verkar självklart – med tanke på att hon hela sitt liv verkar ha glidit som fram på en räkmacka. Men att växa upp som kvinna i den enormt patriarkaliska Ljungberg-familjen har inte varit lätt.
– Jag kunde inte förstå varför pappa bara pushade min bror, som i motsats till mig inte längtade efter att bli chef. I min familj skulle kvinnorna bara gifta sig och föda barn och min affärsverksamhet har mötts av misstroende.
Tage Hotels skulle för några år sedan bli Jenny Hotels, men kravet var att Jenny som vd lyckades presentera svarta siffror det året. Nu blev det inte så.
– Hade jag lyckats vända förlusterna hade jag kommit in i pappas och brorsans klubb. Det är enda sättet att bevisa för dem att jag kan. Jag lyckades inte förmedla min mer långsiktiga strategi i ett språk som de förstod.
När hon tog över rodret valde hon namnet c/o Hotels, som ska symbolisera hemkänsla på hotellen. Det kan vara allt från att rumsnumren ersätts med skyltar med gästernas namn på dörrarna till att ha foton på personalen på väggarna.
Under 2007 börjar hotellkoncernen närma sig svarta siffror. Miljonförlusterna under hela 2000-talet berodde på konjunkturproblem, växtvärk och otydligt ledarskap som ledde till en enorm personalgenomströmning. Cheferna visste aldrig om det var Jennys vilja som gällde, eller om pappan eller brodern skulle ta över.
– Min äldre bror och jag höll på att ta kål på varandra. Någon beskrev min bror som ett excelblad och min hjärna som ett trasselsudd av sladdar. Det är sant, men jag har alltid en röd tråd. Det var sunt att dela upp familjeverksamheten och familjekärleken är fortfarande lika stark.
Numera ser Jenny Ljungberg sitt företag snarare som ett lifestylebolag, som sysslar med varumärkesutveckling av hotell, restauranger och segelverksamhet, än som hotellkoncern.
– Jag håller också på att starta produktionsbolag för marmelader, vinäger, olja och ost. Det skulle inte alls förvåna mig om vi producerar schampo, tvål och balsam eller ger ut skivor om några år. Jag vill bygga en vingård och ayurvediskt spa på Häringe Slott.
Jenny Ljungberg är inte en person som viker undan. Utan hängslen och livremmar berättar hon om allt från svårigheten att hitta en stark man som klarar av hennes förmögenhet, till familjens oro och pappans alkoholism.
– Jag berättade internt om pappas alkoholproblem för tre år sedan, dels för att förklara varför han inte höll vad han lovade, dels för att skapa ett öppet klimat där det är okej att prata om sina problem. Själv blev jag vuxen för tidigt och sökte uppmärksamhet, vilket är typiskt för alkoholistbarn.
Hon beskriver sig själv som en kopia av sin far.
– Jag har samma driv. Jag hade också kunnat hamna i fällan om jag inte hittat ro i meditation och yoga. Jag har spenderat åtskilliga timmar i terapi. Jag gick en fantastisk kurs i personlig utveckling på fyra dagar, Isa Experience, som jag nu låter alla anställda gå på.
En vecka på Nämndemansgården med Al-Anon för anhöriga till alkoholister förändrade hennes liv. Där var hon en i mängden och folk förstod vad hon sa.
– Jag lärde mig att oberoende vad du varit med om kan du göra vad du vill med ditt liv. Det är viktigt att se var andras ansvar slutar och var mitt börjar.
Nu har Jenny Ljungberg hunnit sätta sin prägel på verksamheten. Hon har decentraliserat, anställt vd:ar för varje enskild anläggning och utvärderat varje affärsidé för sig. Hon har sålt Tallmogården och lagt ned Lydmar, hoppat av som vd och tagit sikte mot en internationell expansion.
Hur vågar du satsa internationellt med tanke på koncernens bräckliga ekonomi?
– Det är lättare att lyckas i New York förutsatt att man har en bra affärside. Det kryllar av otroligt rika människor där som är vana att spendera sina pengar på upplevelser. Dessutom är New York i mångt och mycket min hemstad. Här funkar det inte att vara ett wildchild till
entreprenörsdotter utan jag måste leverera för att få in andra investerare på tåget. Det här är ett sätt att utnyttja det jag lär mig på Columbian University just nu.
Inom en 20-årsperiod drömmer hon om c/o the House i New York, c/o the Plantation i Västindien, c/o the Gamefarm i Afrika, c/o the Scyscrape i Tokyo, c/o the Townhouse i London, c/o the Vineyard i Toscana …
– Vi börjar med New York, Västindien och därefter Toscana. Mina kunder åker dit och det är ställen där jag vill tillbringa en betydande del av mitt liv.
Förhandlingar pågår gällande hotellfastigheter på Manhattan. 2009 beräknas hotellet öppna portarna. Här vill Jenny Ljungberg skapa något annorlunda och nytt, långt ifrån den minimalism som varit länge rådande på designhotels.
– De saknar ofta värmen. Jag vill blanda stilar, lite barock´n´roll. Tänk dig en kombination av Lydmar och Häringe Slott, lite quirky (udda) cool, excentriskt och eklektiskt, med det som är fint från olika århundraden.
Hon ser framför sig en Karl Johansoffa med modernt tyg med dödskallar eller tapeter med franska korsettklädda damer som för att skoja till det har chockrosa och gröna klänningar.
Jenny Ljungbergs idéer verkar aldrig sina. Men även om alla dessa högtflygande projekt misslyckas står Jenny Ljungberg knappast på bar backe.
– Hälften av förmögenheten investerar jag klokt. 25 procent lägger jag på svenska verksamheten på en treårsperiod och lika mycket på den utländska. Man kan inte bara sitta och titta på en påse pengar som växer. Det är hämmande.
Det börjar mörkna utanför Grand Hotel. Jenny Ljungberg har på över tre timmar övertygat mig. När hon hoppar in i en taxi och vinkar hej då kan jag bara konstatera: Jenny Ljungberg är inte som alla andra.
