Han börjar med att förklara sin titel som han själv menar är en aning udda.
– Travel director, vad är det egentligen? Det är en onekligen väldigt konstig titel som jag är ganska ensam om, säger han och fortsätter:
– Direktören för fraktavdelningen inom Stena Line har titeln freight director, och det förstår ju alla vad det är. Men travel director, ingen vet vad det är. Men det betyder att jag är direktör för Stena Lines privatresesida.
Fram till årsskiftet innebar detta att Jari Virtanen var ytterst ansvarig för Stena Lines hela reseverksamhet, eller som det heter på rederijättens koncernspråk – Stena Line Group. Här ingår samtliga privatresenärer som reser med Stena Line i Europa samt researrangörerna svenska Sembo, tyska Feride Reisen, danska Best Travel och DTF Travel, så travel directorn hade fullt upp, kan man tycka. Ändå lades ytterligare ett ansvarsområde på hans skrivbord den 1 januari i år – all ombordförsäljning på rederiers färjor. Lägg till detta en plats i företagets ledningsgrupp och du förstår att kalendern är fulltecknad.
– Jag får ofta frågan hur jag löser detta. Mitt svar är att det går. Jag stiger inte upp på morgonen och är bekymrad för att det kommer att bli ännu en arbetsdag på 14 timmar, utan jag tänker: Äntligen!

Så har det alltid varit, jobb har varit en självklar del i Jari Virtanens liv sedan ungdomen. Med två föräldrar som båda var entreprenörer fick han tidigt lära sig att ingen skulle mata honom. Skulle han få något gjort fick han göra det själv. Han är övertygad om att det är den uppfostran, i kombination med hans finska rötter, som format honom och som givit honom styrkan att våga tro på sig själv och testa nya saker. Det gäller allt från övertygelsen om att hans hårdrocksband Stormbringer skulle bli större än svenska Europe på 1980-talet, till att lämna jobbet som säljare av radioreklam hemma i Finland när Fritidsresor i början av 1990-talet sökte finskspråkiga reseledare.
Det allra viktigaste karriärsteget var dock när han lämnade vd-posten på Visitåland för att istället bli produktionschef hos researrangören Sembo.
– Den som är vd på Ålands turistbyrå är en prominent person på Åland och jag gillade jobbet, men familjen trivdes inte lika bra som jag. Jag gick ner i lön när jag bytte till Sembo. Det gör mig glad för jag har aldrig upplevt mig själv som en karriärist och detta bevisar att jag inte är det, säger han.
Bytet innebar dock en kraftig skjuts i karriären. För snart var han vd och 10-procentig delägare, och när Stena Line 2008 förvärvade Sembo hängde Jari Virtanen med in i den gigantiska rederikoncernen där ansvaret och arbetsbördan ökat allteftersom åren gått. Något som passar den långe finnen, som han kallar sig själv. Just längden och ursprunget är något han ofta återkommer till.
– Är man två meter lång, har en stark röst och bryter på finlandssvenska har man ett imageproblem i Sverige, och det måste jag hela tiden förhålla mig till. Jag har alltid haft för vana att säga vad jag tycker. Men här har jag lärt mig att ta det lite lugnare, i alla fall med människor som inte lärt känna mig ännu. De som känner mig vet hur jag är och att jag inte menar något illa.

En arbetskollega beskriver Jari Virtanen som ”tydlig och klar”. Samma kollega menar också att Jari alltid kämpar för att ta ett steg framåt, att han varken backar eller förvaltar. Han är en säljare som behöver utveckling för att må bra. Jari Virtanen beskriver själv sin inre drivkraft som ett odjur som måste framåt. Arbetet finns hela tiden i huvudet, inte minst nu när han och resten av Stena Lines ledning jobbar, som han säger, ”dygnet runt för att få ordning på finanserna”. För rederijätten har som bekant haft problem med lönsamheten i flera år. Ifjol landade förlusten på 265 miljoner kronor och i det gigantiska sparpaket som sjösattes i vintras framgår att 1,3 miljarder kronor måste sparas till utgången av 2015. En enorm summa som motsvarar 10–15 procent av den totala omsättningen.
Besparingsåtgärderna är många och handlar om alltifrån hur rederiet opererar sina fartyg och hur tidtabeller kan minska bränslekostnader, till personalminskningar och – inte minst – hur man ska få fler passagerare på sina färjor. Det senare är Jari Virtanens ansvar.
– Vi har tappat 2 procent i passagerarvolym årligen under en längre tid. Min uppgift är att vända trenden. Det måste bli attraktivt att åka båt igen, säger han.
Eländet började enligt Jari Virtanen när år 2000 taxfreeförsäljningen inom EU slopades och därmed försvann från Stena Lines fartyg. För utan butiker med en försäljning som uppfattades som billig var färjorna plötsligt inte alls lika intressanta hos gemene man. Passagerarvolymerna sjönk och för att kompensera det inkomstbortfall som detta medförde höjdes biljettpriserna. Samtidigt växte sig lågprisflyget allt starkare och vips så hade Stena förlorat sitt andra tunga försäljningsargument: ”den billigaste familjesemestern”. Jari Virtanen sammanfattar de senaste tio åren så här:
– Det har varit en besk soppa totalt sätt.
Nu jobbar han hårt för att hitta tillbaka till den gamla goda tiden med taxfreeförsäljning och billigare biljetter. Och han har kommit en bit på väg. Taxfreebutikerna heter visserligen ”Flytande boardershops” men priserna ska matcha den skattefria försäljningen från förr.
– En av de största drivkrafterna att resa med en färja är att kunna handla och äta billigt. Därför har vi sänkt priserna med 25 procent på all ombordförsäljning. Samtidigt har vi sänkt biljettpriserna. Under perioden mars till och med halva maj i år räknade vi in 140 000 fler resenärer än samma period ifjol, så det ger resultat.

Räcker marginalerna för att det ska vara en bra affär för Stena Line?
– Med de punktskatter vi betalar för de varor vi köper in kan vi hålla lägre priser utan att det ska vara en dålig affär. Och med volymerna kommer resultaten. Det måste bli folkligt att åka båt igen.
Det fina i Jari Virtanens kråksång är att åtgärderna för att locka fler folk till färjorna med lägre priser, även gynnar hans andra ben inom Stenakoncernen: researrangörssidan, en verksamhet som omsätter 900 miljoner kronor och gjorde ett rörelseresultat på 4,5 miljoner.
– Det finns såklart synergier. Sembos uppgift är att mata bilar till Stena Line och det blir förstås enklare när färjebiljetterna blir billigare. Så på så sätt kan jag styra Sembos öde i min roll som försäljningsansvarig på rederisidan, säger han.

Hur påverkas Sembo av Stena Lines besparingskrav?
– Sembo har redan gått genom sitt stålbad. Vi har haft svårigheter inom hela researrangörssidan och tvingats minska personalstyrkan med 30 procent de senaste 1,5 åren. Skälen är flera, bland annat lågkonjunkturen som drabbat oss som alla andra och så var problemen att systemmässigt integrera danska DTF  Travel betydligt större än vi kunnat föreställa oss. Det kostade en hel del, men nu är vi ute på andra sidan med en gemensam plattform, så nu har jag gott hopp att allt ska rulla på bra.

Hur går det för Sembo i Sverige?
– Det går egentligen inte att särskilja från övriga skandinaviska researrangörer i koncernen, men svenska Sembo går bra, säger han, och ägnar sedan en lång stund åt att redogöra för de utmaningar Sembo och alla andra researrangörer står inför:
– Arrangörerna konkurrerar inte med varandra i första hand, vi tävlar mot folk som paketerar sina resor på egen hand och de internationella hotellbokningssajterna som på grund av svensk lagstiftning med tävlar på andra villkor. Men det är inte därför det är tufft för oss, vi kommer aldrig ha samma omsättning som till exempel hotels.com. Vi måste sälja på kvalitet och trycka på vår devis med ”utvalda hotell”. Det är vår styrka.

På vilket sätt gynnas de internationella sajterna av svensk lagstiftning?
– Det vill jag inte gå in på, det låter bara som en dålig ursäkt för att vi har haft det tungt.
Jari Virtanen fyller på nytt kaffe. Han lutar sig tillbaka i stolen och inväntar nästa fråga.
Trots att arbetslivet snurrar på i en nästan övermänsklig fart, pratar han sakta och med en stor dos av eftertänksamhet. Han tar pauser och funderar länge innan svaren levereras. Extra lång tid tar det när vi kommer in på privata spörsmål, som om det egentligen är bra att jobba så mycket som han gör. Kontoret i hemstaden Helsingborg besöker han en gång i veckan, övrig tid är han i Stena Lines lokaler i Göteborg eller på resande fot. Han räknar inte arbetstimmar utan säger att han arbetar så mycket som det behövs.
Men det som präglar honom mest är oförmågan att koppla bort arbetet.
– Min fru säger ibland att det inte är bra att alltid tänka på jobbet. Och det är förstås riktigt, men jag kan inte låta bli.
Detta har satt sina spår. För ett par år sedan drabbades han av stressrelaterade sömnsvårigheter under ett par veckors tid, något han egentligen inte vill prata om eftersom många andra haft det mycket värre. Nu mår han bra igen, och medger att en hög arbetsbelastning var orsaken.
– Jag har svårt att sätta gränser. Jag kan jobba hur mycket som helst och slappnar kanske aldrig av. Jag oroar mig hela tiden för att försäljningen ska gå dåligt. Det är min personlighet. Jag blir lika glad när det går bra som jag blir självmordsbenägen när det går dåligt.

Hur dåligt eller bra det gick för hårdrockbandet Stormbringer förtäljer inte historien. Någon internationell karriär blev det dock aldrig. Men att Jari Virtanen är en bra hårdrocksångare råder det inget tvivel om. Själv säger han blygsamt att han sjunger bättre än man kan tro med tanke på hur han ser ut, men historien om det där coverbandet som spelade på Sembofesten avslöjar en annan sanning.
– Jag kunde inte hålla mig utan hoppade upp på scenen och sjöng några sånger med dem. Några dagar senare ringde de och undrade om jag ville komma på audition. De behövde nämligen en ny sångare. Jag insåg direkt att jag inte skulle ha tid att sjunga i ett hårdrocksband, men tackade ändå ja. Lockelsen att få sjunga med så skickliga musiker var för stor, dessutom trodde jag aldrig att jag skulle få jobbet. Jag och fyra långhåriga hårdrockare konkurrerade om platsen och tre dagar senare ringde de igen och sa att jag var deras nya sångare. Då var jag tvungen att tacka nej, säger han.