Med ett strålande leende låter sig statligt ägda Göta Kanalbolagets vd sedan 5 år, Claes-Göran Österlund, fotograferas i fören på M/S Juno, den äldsta av de klassiska Göta Kanalbåtarna, medan vattnet forsar in i Bergs slussar.
Den eleganta militäruniformen är en uppsydd kopia av orginalet som bars av Baltzar von Platen, Göta Kanals konstruktör. Guldklaffar pryder axelpartiet och på bröstet lyser Serafimerorden.
– Den kostade mer än min månadslön. När Kanalbolagets förre styrelseordförande Kaj Janérus från Sjöfartsverket såg fakturan var han väldigt avvaktande, säger Claes-Göran Österlund med ett stort grin.
Uniformen är dock ingen pajaskonst utan en del av strategin att stärka Göta Kanals turistiska varumärke. Som kanaldirektör ska han personifiera Göta Kanal. Där ingår ett visst mått av show.
– Min roll är att vara entusiasten. Vill jag arbeta i ett generöst företag är det upp till mig att skapa det. Att bjuda på mig själv är en viktig ingrediens.
Under 20 år var Claes-Göran Österlund en av Sveriges ledande hotellentreprenörer. Runt Hotell Ekoxen i Linköping byggde han sitt Östgötaimperium. Han startade konferensanläggningen Mjärdevi, buss- och taxibolag, rehabiliteringsklinik och seniorboendet Ekoxen. Men när verksamheterna var färdigbyggda tappade superentreprenören lusten och sålde allt 1999.
– Det är som med Mercklintåg. Det roliga är att bygga banan, inte att köra tåget. Hustrun, som oroade sig för makens rastlöshet efter försäljningen, kunde andas ut. Dagen efter Choice Hotels köp var klart slog Österlund upp Östgötacorrespondenten och såg annonsen att Göta Kanalbolaget sökte en ny kanaldirektör. I juni 1999 intog han kanalbolagets mer än 100 år gamla huvudkontor i Motala, just där kanalen möter Vättern.
Baltzar von Platens livsverk är ett av Sveriges främsta kulturhistoriska byggnadsverk, vilket inte automatiskt betytt att regionerna runt kanalen tagit tillvara på den turistiska potentialen.
Claes-Göran Österlund första fem chefsår har därför ägnats åt att öka landturismen, där den största turistpotentialen ligger.
De ståtliga Göta Kanalbåtarna, som ägs och drivs av Strömmakoncernens Rederi Göta Kanal, har en stark dragningskraft på amerikanska turister och svenska båtturister. De förbiglidande båtarna bidrar dock inte så mycket till turistintäkter för regionerna. Därför ser Österlund båtarna på kanalen som förutsättningen för turismen, likt skådespelarna på en teaterscen, medan turisterna i land är publiken som betalar.
Totalt besökte 2,2 miljoner besökare Göta Kanal förra året. De turistiska intäkterna med anknytning till Göta Kanal uppgick till 615 miljoner.
– 60 procent av en turists konsumtion läggs på boende och mat. Därför är det viktigt att få hit övernattande gäster, inte enbart dagbesökare som kommer med sin medhavda mat, tittar på kanalen och åker hem igen.
Det är samma tankegångar som företrädare för svensk turism försöker ingjuta i övriga turistindustrin: vikten av att skapa starka attraktioner och samverkan runt dessa.
För att öka sitt inflytande över turismutvecklingen runt Göta Kanal köper kanalbolaget därför upp fastigheter längs kanalen, exempelvis gamla bro- och slussvaktarstugor i både Östergötland och Västergötland.
I första hand hyrs fastigheterna ut till kommersiella verksamheter som vandrarhem, glasscaféer och hantverksbodar, vilka ökar kanalens attraktionskraft, i andra hand året runt-boende hyresgäster. Kanalbolaget äger 13 vandrarhem, som drivs på entreprenad av lokala näringsidkare.
Att tära på kapitalet genom att förvärva fastigheter har inte varit okontroversiellt, men enligt Österlund ett avgörande strategiskt beslut.
Erfarenheten har nämligen visat att många som bosätter sig nära Göta Kanal är mindre roade av turister. De önskar helst kanalens idyll för sig själva.
– De ursprungliga hyresgästerna bodde vid kanalen för att de arbetade med kanalen. De älskade livet med båtarnas muller och plinget vid broöppningarna. Men vissa nyinflyttade klagar på plinget vid broöppningar och musiken vid jippon längs kanalen. Genom att vi råder över fastigheterna kan vi styra vilken typ av hyresgäster som bosätter sig där.
Ett aktuellt exempel är husägare vid Mems slussar som motsatt sig att kanalbolaget tänker använda delar av sin mark vid gästhamnen till en husvagns- och husbilsparkering för att yttterligare underlätta för landsturister att turista vid kanalen.
Österlund kastar fram en broschyr som visar att 13 av kanalens gästhamnar från och med i sommar har uppställningsplatser för husbilar och husvagnar. Sedan slår han upp tidningen Husvagn & Camping med en hyllningsartikel till initiativet.
– Det är så typiskt att båtturismen alltid ansetts vara lite finare, medan husvagnsturismen hamnar längre ner på skalan, Jag menar att husvagnsturisterna är lika viktiga. Jag kan slåss intill döden för det här ska bli av, säger Claes-Göran Österlund med hetta.
Under Travel News fem timmar långa besök visar Österlund gång på gång sin förmåga att – som diktaren Erik Axel Karlfeldt skaldade – ”att tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin”. Ena stunden för han ett initierat samtal med lantbrukaren som ansvarar för kanalbolagets får som betar intill vandrarhemmet på Borensbergs glasbruk, i sin brittiska Rover diskuterar han Medeltidsaktiviteter på kanalen med Östergötlands landshövding Björn Eriksson via mobilen och när den lokala bryggaren som startat tillverkning av Göta Kanal-öl ringer och klagar över att restaurangerna i Söderköping och Linköping är svårflirtade att ta in det i sortimentet lugnar Österlund honom.
– Du, det där löser sig. Skriv bara ner de som är motsträviga på en lista, så ringer jag dem i veckan. Jag känner ju de flesta.
Alla känner kanaldirektören och han känner alla. Det underlättar när Österlund ska få entreprenörer och företrädare i 20 kommuner att dra åt samma håll, vilket inte var självklart när han tog jobbet.
– Det jag inte hade förstått när jag tillträdde vd-jobbet och som gjorde mig väldigt ledsen var att alla var arga på kanalen. De tyckte att vi tog för mycket betalt, stängde för tidigt, var för ”fina”?.
Österlund anlade moteld. Han gjorde mer än tio resor längs hela kanalen (dock med bil), träffade kommunalråd, företagare, hyresgäster. Alla fick skriva önskelistor över vad de ville att kanalbolaget skulle uträtta. Det blev flera hundra sidor i blädderblock.
Ett exempel var cykelpaketsarrangörerna som efterlyste bättre faciliteter längs kanalen. Diskussionen slutade med att samtliga arrangörer höjde sina cykelpaketpriser med 30 kronor, pengar som tillsammans med bidrag från kanalbolaget användes för utbyggnad av 200 toaletter, duschar och tvättmaskiner. Resultatet? Cykelpaketförsäljningen har ökat explosionsartat.
Att Claes-Göran Österlund är besatt av Göta Kanal är en rejäl underdrift. Under sommarsäsongen är hans planeringskalender fullbokad, hans mailbox full av olästa mail och för personalen på kanalbolagets kontor gäller det att fånga den brinnande eldsjälen i flykten.
Han har ändå låtit sig övertalas att sitta med i RTS nya tillväxtråd som ska hjälpa till att skaffa riskkapital till små turistföretag som vill växa. Med utmärkelser som Årets företagare och Årets hotelier känner han det som en plikt att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet gratis. Han frustreras över villkoren för unga entreprenörer och driver själv förslaget om PPF, Prova på F-skattsedel, där unga entreprenörer som vill starta eget slipper betala F-skatt och det byråkratiska krångel det medför under ett halvår. Var han själv fått sin okuvliga entreprenörsanda påstår han sig inte veta. Så mycket är dock klart. Han har inga planer på att lämna kanalen för ett lugnt liv på den egna gården utanför Linköping, trots att framgångarna i hotellnäringen gett gott om pengar.
– Jag lever för stressen, svetten och jakten på att åstadkomma nåt jag tror på. Jag har världens bästa jobb.
