Wales koppling till purjolöken går hundratals år tillbaka i tiden. Redan Shakespeare ska ha uppmärksammat det walesiska sambandet. Walesisk purjolök är det senaste tillskottet i det brittiska systemet för geografisk beteckning, som skyddar namn, äkthet och egenskaper hos regionala produkter. Purjolöken tar plats intill sådant som walesiskt lamm, Cornish clotted cream, Melton Mowbray fläskpajer, stiltonost, Jersey Royal-potatis och Arbroath-smokies.
Och purjolök från Wales ska förses med en speciell etikett. Den odlas på stenig jord, inklusive i kustområden, och är känd för sina långa mörkgröna blad och sin utmärkande pepprighet.
– Vi är glada över att walesisk purjolök har fått GI-status. Purjolöken har länge varit synonymt med Wales och det är passande att dess distinkta utseende, smak och smak nu har erkänts och skyddats, säger Aled Jones, presidenten för National Farmers Union i Wales enligt The Guardian.
Baguetter har också tagit sig till en helt ny nivå. Den platsar nu på UNESCOs lista över ”immateriellt kulturarv”, en utmärkelse som ges till seder eller traditioner som har gått i arv från generation till generation.
UNESCO menar att baguetter har kulturell betydelse med tanke på det hantverkskunnande som behövs för att göra dem, såväl som ritualerna kring att äta dem – och deras ”frasiga” skorpa runt en fluffig mitt.”
Frankrikes president Emmanuel Macron uttryckte sin glädje över priset i en tweet och beskrev baguetten som ”250 gram magi i våra dagliga liv.”
Baguetter är ensamma fransoser på listan. ”Fransmännens gastronomiska måltid” kom med 2010, där UNESCO specificerade att den måste börja med aperitif före middagen, följt av ”minst” fyra rätter, sedan likör. Den ska också helst innehålla lokal mat och serveras med noggrant utvalda viner och på ett vackert dukat bord.
Pain riche då, undrar du? Nej, pain riche är att betrakta som en lokal skapelse för Birger Jarlsgatan i Stockholm. Den introducerades som en variant på baguetten under den legendariske kocken Tore Wretmans tid på restaurang Riche.
