Införandet kommer ske successivt under en sexmånadersperiod, men inom reseindustrin växer frustrationen över de upprepade förseningarna och bristen på tydlig kommunikation.
Kritiken handlar framför allt om att de återkommande förseningarna skapar osäkerhet för både resenärer och branschaktörer. Bristen på tydlig information från myndigheterna riskerar att leda till förvirring när systemet väl införs, särskilt eftersom många resenärer ännu inte känner till förändringarna.
Dessutom ses förseningen av det relaterade resetillståndet ETIAS som ytterligare ett problem som ökar osäkerheten kring EU:s nya gränsregler. Ursprungligen var planen att EES skulle lanseras den 10 november 2024, enligt ett uttalande från EU-kommissionären Ylva Johansson i augusti samma år. Men i december beslutade EU att i stället rulla ut systemet i faser, utan att sätta ett nytt exakt startdatum vid den tidpunkten. Detta gav både EU-länder och tredjeländer ytterligare sex månader att anpassa sig.
Storbritannien har tidigare uttryckt oro över att tidsramen varit för knapp för att hinna implementera systemet. Den största utmaningen uppges vara kapaciteten att hantera stora passagerarvolymer under högtrafik på ett säkert och effektivt sätt.
EES innebär att resenärer från länder utanför EU – inklusive Storbritannien – vid inresa och utresa ska registreras med digitala fotografier och fingeravtryck. Det ersätter den manuella pass-stämplingen och ska gälla för både korttidsvisum och visumfria resenärer.
Systemet är en del av EU:s digitaliseringsplan för gränskontroller och måste vara fullt operativt innan nästa steg, det elektroniska resetillståndet ETIAS, kan införas. ETIAS, som ofta jämförs med USA:s ESTA, har nu skjutits upp till slutet av 2026, vilket innebär att den planerade avgiften på 7 euro tidigast blir aktuell 2027.
Att EES gång på gång försenats beror på tekniska problem och brist på tester. EU-kommissionen betonar att den gradvisa utrullningen av EES ger medlemsländerna och transportindustrin tid att anpassa sig. När systemet väl är igång kommer varje medlemsland att själva deklarera när de är redo att börja använda det, varefter EU-kommissionen fastställer det exakta startdatumet.
