Det är inte konstigt att islänningar flyger, ön ligger där den ligger och på den finns få vägar att skriva hem om. I början fanns det inga flygplatser heller. Icelandair startades 1937 med sjöflygplan tills britterna anlade en flygbas i Keflavik under kriget.

Dagens Icelandair är en av branschens märkligaste fåglar och allra segaste överlevare. Den levde en tid på att spana sillstim från luften åt fiskeflottan innan de första utlandsflygningarna till Skottland gjordes.

Den isländska regeringen tvingade ihop bolaget med konkurrenten Loftleidir under första oljekrisen 1973. Bolaget gick inte med i IATA, som reglerade priserna, och det gjorde inte heller furstedömet Luxemburg.

Kryphålet via Luxemburg blev ett lyckokast för Icelandair, som sålde de första verkliga lågprisresorna över Atlanten. Min första USA-resa gick från Luxemburg 1974 med Air Bahamas, som islänningarna köpt några år tidigare. Priset var ungefär en tusenlapp tur och retur.

Nästa smarta drag blev att låta passagerare göra stop-over i Reykjavik utan extra kostnad på vägen till New York. Många ville se den lilla ön. Bolaget skaffade hotell och resebyrå och växte till en koncern.

2006 börsnoterades Icelandair och lyckades överleva Islandskraschen några år senare.

2012 startade techentreprenören Skùli Mogensen uppstickaren Wow Air, som snabbt växte till ett bolag med 20 Airbus och 1 500 anställda. Wow tjänade inga pengar i tillväxtfasen, men gick hårt åt gamla Icelandairs vinster. I fjol omsatte Wow drygt 4 miljarder kronor och gjorde en förlust på 230 miljoner. Bolaget har haft stora problem med kundnöjdheten och hamnade i somras sist av alla flygbolag i Airhelps ranking.

Så sent som i somras vädrade Skùli Mogensen planer på att börsnotera Wow nästa år. Men i går kom beskedet att han byter sitt bolag mot 5,4 procent i Icelandair. Det ger ett pris på 160 miljoner kronor på Wow och ett värde på Icelandair kring 3 miljarder. Affären förutsätter godkännande av Islands konkurrensmyndighet och Icelandairs bolagsstämma.

Leif Holmkvist