”Det är naturligtvis ingen risk att Swedavia går omkull, likt statens haveri med SAS lär vi skattebetalare få ta smällen när den kommer”

Koncernchefen Jonas Abrahamsson är smått poetisk i sitt vd-ord till marknaden och ägarna i regeringen: ”Det är något särskilt med pulsen på en flygplats…en plats som inspirerar och motiverar”.

Denne statens högst betalde tjänsteman (7,5 miljoner kronor i ersättning i fjol och 18 månadslöner om han får sparken, en motivation så god som någon) är så innerligt glad för att kunderna är så nöjda med den nya säkerhetskontrollen och alla nya butiker som gett ”effektivare flöden och en förbättrad resenärsupplevelse”.

Vi som ser flyget som nödvändig logistik och inte åker till Arlanda för att äta, handla, inspireras eller söka motivation kanske har en mer jordnära uppfattning om just den flygplatsens förtjänster.

Men framtiden är ljus enligt den inspirerade koncernchefen, trots att storkunden SAS är i full färd med att flytta de mest värdefulla linjerna till Kastrup och Swedavias nio landsbygdsflygplatser tappar kunder stadigt.

Swedavia publicerar en analys av trafiken på sina flygplatser fram till 2039 som visar på en genomsnittlig ökning på två procent per år. Som inflationen alltså, men en i företagssammanhang måttlig ambition.

Den motsägs omedelbart av den egna halvårsrapporten som visar att 8,8 miljoner passagerare passerade Swedavias tio flygplatser under andra kvartalet, samma antal som för ett år sedan.

Avgifterna har höjts, eller ”justerats” med koncernchefens ord, vilket gett en omsättningsökning med nio procent under kvartalet. Koncernchefen lyfter fram rörelseresultatet för Q2 som anges till 167 miljoner kronor.

Men den som gräver djupare i resultaträkningen hittar koncernens ”totalresultat” när ökade räntekostnader, skatt, kassaflödessäkringar och uppskrivning av förmånsbestämda pensioner räknats in: en förlust på 12 miljoner jämfört med en vinst på 53 miljoner under Q2 i fjol.

Det innebär att avkastningen på det operativa kapitalet även fortsatt blir negativ. De senaste fyra åren har Swedavia gjort förluster på 3,5 miljarder kronor, givetvis på grund av pandemin, och lånat till förlusterna med hybridobligationer.

Under innevarande år har Swedavia minskat sina långfristiga räntebärande skulder med nära en miljard kronor, men i gengäld ökat sina kortfristiga skulder lika mycket.

Det är naturligtvis ingen risk att Swedavia går omkull, likt statens haveri med SAS lär vi skattebetalare få ta smällen när den kommer.

Men två frågor återstår:

Varför leker staten affär med sina flygplatser genom att driva dem i aktiebolag om de är så viktiga för infrastrukturen?

Varför är Jonas Abrahamsson så glad att han brister ut i sommarpoem?