När pandemin för ett år sedan ännu var i sin linda förhandlade SAS-chefen Rickard Gustafson med facken om både varsel och sänkta löner. Som en snygg gest sänkte därför koncernledningen sina löner med 20 procent. Under ett kvartal.

Det drabbade ingen fattig precis. SAS-topparna hade just då lämnat i sina deklarationer för 2019, som vi kan se i lönetoppen. SAS-basen, hans CFO och den förre finanschefen tar pallplatserna i lönematchen. De har sina avtalade ersättningspaket, som ofta innehåller en del godis som inte avspeglas i deklarationen.

Men i övrigt är topplöneläget i flygbranschen knappast något att få blodstörtning över. Inte när vi dagligdags läser om spelutvecklare, sportstjärnor, influencers eller riskkapitalister som kunde använda flygtoppens årslöner som månadspeng.

De tio platserna 4 – 13 på listan kunde lika gärna vara regeringens löner, där statsministern tjänar 2,2 och hans ministrar 1,7 miljoner. Och det anses ju att politiker har beskedliga löner för att det inte ska inte sticka i väljarnas ögon.

Det är svårt att bli upprörd över att flygplatschefer har lite över 100 000 i månaden, en peng som en stafettläkare inte skulle lyfta stetoskopet för. Eller att en presschef har 60 000 i månaden för att försvara företaget, när en redaktionschef på medier som granskar bolaget har det dubbla.

Var tredje på listan är kvinna, vilket möjligen speglar förhållandena i en mansdominerad bransch. Bäst tjänar Swedavias marknadschef, vilket torde vara en god lön i den statliga sektorn, Hon slår i alla fall statsministern med en kvarts miljon.

En kvalificerad gissning är att nästa års lönetopp visar lägre siffror. Det var liksom inte läge att begära någon jättehöjning mitt i pandemin.