Igår skrev jag en analys där jag trodde att SAS skulle förbli ett statligt ägt flygbolaget ett bra tag till. Några timmar senare kom nyheten att norska regeringen vill sälja sin del av bolaget. Affären genomfördes i natt och i dag står SAS utanför den norska statens kontroll.

Frågan är nu: kommer den svenska regeringen att göra samma sak?

Med risk för att ha fel igen tror jag inte det.

Vår socialdemokratiska näringsminister Mikael Damberg har tidigare sagt att han vill sälja bolaget. Analytiker och börsexperter tycker att danska och svenska regeringen ska sälja sin del i SAS.

Men socialdemokratiska regeringar brukar inte vilja sälja bolag som tjänar pengar och är systemkritiska för landet. Ett SAS utan statlig, svensk ägare kan välja att fokusera ännu mer på en nordisk flygplats. Skulle detta råka bli Kastrup blir det problem för ett annat statligt ägt bolag: Swedavia. Just nu häller Swedavia ner miljarder på att Arlanda ska växa rejält. Det projekteras just nu flera megahotell, ett gäng kontorshus och ett ny gigantisk kongressanläggning. Motorn i denna stora expansion är förstås flyget och skulle fler plan välja att landa på Kastrup istället för på Arlanda kanske motorn börjar hacka.

Kastrup ägs numera av danska pensionsförvaltare till 58 procent. Kastrup är Danmarks största arbetsplats. Den motorn får inte börja hacka, anser danskarna. Danmark har en helt annan tradition av protektionism än vi i Sverige har. Jag har med andra ord svårt att tro att den danska regeringen kommer att sälja sin 14 procent stora pusselbit i SAS. Det innebär att Mikael Damberg också sitter kvar med sitt ägande på 15 procent.

Att det norska flygbolaget Norwegian är värt mer än SAS, trots att Bjørn Kjos bolag inte tjänar några pengar är av mindre betydelse. Staten äger inte bolag för att tjäna pengar utan för att ha kontroll. Speciellt socialdemokratiska. Borgerliga regeringar såsom den norska tror mer på de fria marknadskrafterna.

Denna prognos sträcker sig alltså fram till det svenska riksdagsvalet i september.