I går klockan 17:30 kom det väntade att beslutet från infrastrukturminister Tomas Eneroth att svenska staten hjälper SAS med en kredit på 1,5 miljarder. Danska staten lovar att ställa upp med lika mycket. Totalt är den svenska regeringen beredd att stödja flyget med totalt 5 miljarder i nuvarande läge. 

Men frågan är vem som vill ha pengarna? 

En kredit är en skuld och den ska betalas tillbaka med ränta. Just nu har världens flygbolag ett enda behov: sänkta utgifter. SAS har en kostnadsbas på tio miljarder per kvartal. Det är i första hand löner och bränsle. Men en stor utgift är kostnader för de runt 100 flygplanen. Att låna till utgifter när man inte vet att intäkter kommer är… livsfarligt. 

Det som Stureplansgruppen varnade för igår kan drabba även stora flygbolag. Vem vill i framtiden sitta fast i en skuldfälla? 

Hanteringen av den här krisen jämförs då och då med finanskrisen 2007-08. Men det var en finansiell kris. Bankerna hade lånat ut pengar till människor och företag som inte kunde betala tillbaka. Istället för att granska sina krediter började bankerna handla med dem ungefär som barn spelar bluffpoker.

Det hela slutade med att stater och regeringar lånade ut pengar till bankerna som med tiden kom på fötter igen och idag genererar stora vinster. Just nu sitter enligt Di bankernas ledningar runt Kungsträdgården i Stockholm och funderar på om de ska våga dela ut 50 miljarder i utdelning till sina ägare. 

Att tro att det någonsin kommer att skapas sådana megavinster i flyg- och hotellbolag och hos researrangörer är mycket naivt. I reseindustrin finns ingen ekonomisk hävstång liknande den som finns i tech eller finans. Storvinsterna försvann med avregleringen av flyget och digitaliseringen. Redan innan coronakrisen präglades reseindustrin av en enorm prispress. OTA:er och metasajter har medfört att ingen i dag vill betala en krona för mycket för ett hotellrum eller en flygresa. Att uppmana reseföretag att ta stora lån för att kunna betala kostnader i ett läge när ingen vet om det kommer nya friska pengar är totalt vansinne. Det läge vi har nu kan pågå i tre, sex eller tolv månader. 

Ingen vet.

Mitt recept och andras för att reseindustrin inte ska gå under är krediter med rabatt, alltså en verklig minusränta för företag. Detta bör inte administreras av bankerna utan direkt via staten. Alltså att tro att bankerna ska ge generösa och fördelaktiga lån till krogar och hotell är mycket naivt.

Och sedan, när smittan är under kontroll, behövs ett enormt stimulanspaket. 

Människor måste våga resa och gå på restaurang. 

Det är viktigt att komma ihåg att det är inte reseindustrin som har skapat denna kris. Det som händer nu kan jämföras med en naturkatastrof, men ingen vet när stormen ska ebba ut.

Finanskrisen 2007-2008 skapades av giriga bankpersoner och slappa politiker. Att använda samma medicin som då kommer bara leda till att patienten avlider.