”Flygplatser finns för att piloter gärna vill ha en plan, hård och lång yta att starta och landa på”

De senaste veckorna har jag nödgats passera fyra flygplatser: Arlanda, Landvetter, Malaga och Las Palmas. Det har fått mig att undra hur Swedavia tänker och ser på sitt uppdrag.

Flygplatser finns för att piloter gärna vill ha en plan, hård och lång yta att starta och landa på. För mindre flygetyg är framtiden vertikalstartare, men även de behöver en vänthall för resenärerna.

Den i övrigt oftast kloke Carl Bildt har nån gång sagt att han gillar flygplatser. Om han menar att han gillar att resa förstår jag honom. För varför ska man annars tillbringa nästan lika mycket tid som resan tar i en plåthall ute i skogen?

De flesta åker inte till Arlanda för att njuta av den goda maten till priser väsentligt över stadens. Inte heller för den spännande shoppingen. Inte ens för taxfree, denna kvarleva från charterns promillerika 60-tal.

Visst behövs det några näringsställen i väntan på boarding, särskilt som maten ombord minimerats till ungefär en bytta kyckling med ris och tomatsås och en söt kaka eller mousse. Men om jag förstått Swedavia rätt byggs Arlanda om för att hysa fler krogar och affärer med tämligen sysslolösa bodbiträden.

Jag vet att Arlanda fått ny säkerhetskontroll efter fjolårets haveri. Den fungerar och är framför allt hälsobringande. Man går och går, särskilt om man ska till pir F.

Lika illa är det på den rätt ödsliga flygplatsen Landvetter, som i kraft av sin litenhet borde ha lätt med logistiken. Där tvingas man vanka förbi hela räckan av affärer och restauranger för att få ut sitt bagage. Vem sätter sig och käkar eller handlar en ny blus när man bara vill hem?

Det sägs att galenskapen uppfanns av en tidigare Swedaviachef, som ville skapa nya intäktsströmmar till det statliga transportbolaget. Om det är företagets uppgift att dra in mer pengar, varför inte låta personalen i gaten sälja skraplotter?