Gillar du surrealistisk performance? Då rekommenderas ett besöks på SAS hemsida. Du scrollar ner till SAS Group och väljer dagens pressmeddelande. Där kan man läsa: SAS varslar 5 000 anställda om uppsägning. Orsaken är att flygbolaget vill anpassa organisationen till förväntad lägre efterfrågan på flygresor även efter det att coronakrisen klingar av. Neddragningen innebär att ungefär hälften av personalstyrkan får gå. SAS förväntar sig att det tar många år innan efterfrågan är tillbaka på nivåerna före coronautbrottet.

”Covid-19 har tvingat SAS att ta ställning till en helt ny verklighet som kommer att ge återverkningar inte bara under de närmaste månaderna, utan de närmaste åren” menar SAS vd Rickard Gustafson

Nu till det surrealistiska: Välj i stället Q1-raporten för SAS brutna räkenskapsår publicerad den 26 februari (två månader sedan). Då möts vi av samme Gustafson brett leende och konstaterande. ”SAS stärker sin marknadsposition”. På SAS är man glada över sina nya Airbus A350-plan och ett gynnsamt bokningsläge inför sommarsäsongen. Helårsutsikterna om ett EBIT-resultat på 3-5 % bekräftas. 

Vi bläddrar fram till avsnittet ”Risker och osäkerhetsfaktorer”. Här behandlas främst flygbränslepriset. SAS vill göra sina investerare trygga med att man säkrat priset på 65 % av de kommande tolv månadernas tänkta bränsleförbrukning till ett maxpris om 642 USD/ton. Att man inte skulle behöva något bränsle och att priset skulle falla med 80 % var nog inte med i risk-kalkylen. I övrigt handlar riskerna om valutasäkringar och några legala dispyter.

Det finns säkert ett Shakespeare-citat för varje tillfälle. Jag kan inte så många, men här finns i alla fall ett från Hamlet som träffar klockrent: ”Så går beslutsamhetens friska hy i eftertänksamhetens kranka blekhet över”. 

Det är där SAS och faktiskt världens alla flygbolag befinner sig. Allt måste ifrågasättas. Vad blir egentligen kvar, i ett svårdefinierat ”Sedan”? Beskrivningen ovan är ingen kritik över SAS (det finns några passusar om Covid-19 i Q1:an), utan en beskrivning över hur snabbt världen har förändrats.

Inrikesflyget vacklade redan innan Covid-19 genom Greta-effekten. Många tjänsteresenärer lärde sig att restid på tåg är arbetstid. Nu har vi fått en ny lärdom. Video-möten fungerar många gånger utmärkt. Två torpeder i den nätt och jämnt sjödugliga skutan ”Inrikesflyget”. Till övre Norrland lär vi säkert ha kvar inrikesflyg, men inte mycket mer. Södra Sveriges regionalflygplatser får hoppas på flyg med en liten Embraer till Kastrup eller någon annan Europeisk hub för anslutningsresor. 

Stockholm är Stockholm och Malmö är Köpenhamn. Hit kommer det alltid finnas förbindelser. Vad det blir av Göteborg det vet ingen.

Det långväga flyget går mot en katastrof. Det lär dröja år innan vi vågar boka en dyr resa långt bort något halvår innan avresa. Detta är en stor verksamhet för flygbolagen, även om SAS inte har varit någon jättespelare här.

Europa är den sannolikt bästa marknaden för återhämtning. För långt för bil- och tågresor. Fullt möjligt att göra förlängda week-end-resor som man bokar kort tid innan avresa. Kommer vi få se researrangörer som erbjuder ”Covid-säkra” resmål och reseupplevelser? För vi vill resa. Själv längtar jag just nu inte efter det jag aldrig upplevt utan att få återuppleva. Till exempel att sitta på ett parisiskt kafé i solskenet och dricka kaffe och äta en baguette.

Hur var det nu den där versen i Hamlet började? Jo, med de allra mest kända raderna: ”Att vara eller icke vara, det är frågan”. Det är fler än Hamlet som har skäl att reflektera över detta våren 2020.

Mats Nyblom, oberoende reseanalytiker