Det går naturligtvis inte att flyga nånstans för 209 kronor ens med smockfulla flygplan. Pengarna är slut redan innan kaptenen släckt ”Fasten seatbelts”-skylten.

Men det går att prisdumpa sig in på nya marknader. Det har Ryanair råd med och tricket har lyckats förr.

Ryanair flyttar sin svenska bas från Skavsta till Arlanda, men fortsätter med trafiken från Nyköping.

Det ligger i kalkylen att trafiken från en nyöppnad bas, även om det inledningsvis bara handlar om två maskiner och 60 anställda, ska gå back något år. Det är dyrare att trängas med de gamla elefanterna på Arlanda än att ha en egen liten hage ute i klorofyllen. 200 miljoner kronor har angivits som kostnad för etableringen, oklart vad siffran omfattar. Men det ska till en miljon 209-kronorsbiljetter för att hämta hem kostnaden.

Men samtidigt är hävstångseffekten större om flytten lyckas och kunderna strömmar till. Det är inte i första hand den sinande strömmen affärsresenärer som Ryanair siktar in sig på, utan en yngre kundkrets med mer reslust än pengar. De som står ut med att servicen på Ryanair är i samklang med mottot ”lean and mean”. Elsparkcykelgänget som ser flyg som logistik, snarare än en upplevelse.

Å andra sidan lär inte Gretas anhängare trängas i gången till Ryanairs 737:or, även om planen är nya och hyfsat bränsleekonomiska. Även Ryanair får en släng av flygskammen, men deras kärnkunder går knappast under fanorna med ”Fridays for Future”. Det är högst troligt att irländarna har kollat marknaden och vet vad de gör. Ryanair lär bita sig fast på Arlanda.

Det är i första hand SAS som får ta smällen, när bolaget nu ska ändra sin strategi från den ensidiga inriktningen på poängsamlande affärsresenärer till vanligt folk. Men också det stympade Norwegian lär känna av konkurrensen. Liksom Wizz Air och andra nya aktörer som väntar på att reslusten i Sverige ska blomma ut i takt med avskaffade restriktioner.

Tycka vad man vill om Ryanair, men de har tajmat sin kampanj väl.

Leif Holmkvist