Annons:

Premium

Köpenhamns vision: att söka OS 2036

Det är världens största evenemang. Omgivet av myter, mutor och miljarder. Köpenhamns borgmästare för kultur och fritid vill nu att Danmark ska göra ett försök att få spelen 2036. Text: Janne Sundling

År 2006 visade en utredning av teknikkonsulterna Ramböll att ett OS i Köpenhamn skulle betyda kostnader på 25 miljarder danska kronor…

Stockholm som ju faktiskt hade OS men under en helt annan tid år 1912, försökte 2004 få sommar-OS. Det blev Aten i stället. Vägen till ansökan var kantad av politisk oenighet och splittring, liksom avslöjanden om mutor i samband med svenska ansökan.

Men danskarna har inte gett upp tanken. Redan i utgallringen inför OS 2024 väcktes tanken, och regeringen tog fram en utredning.

Nu tas den upp på nytt. I veckan gjorde kultur- och fritidborgmästaren Mia Nyegaard ett utspel om att Köpenhamn bör söka sommar-OS 2036.

Mia Nyegaard representerar vänsterliberala Radikale Venstre i det mittenvänsterstyre som har makten i Köpenhamn. 

– Jag har tidigare blivit bemött av skeptiker som sagt: Det låter sig aldrig göra och det blir för dyrt. Det har jag provocerats av och därför säger jag nu: Om vi nu visst kan? Om vi sätter det som vår vision och så ser om det är möjligt, säger hon till Berlingske.

Danskarna funderade på saken redan för drygt 20 år sedan då den dåvarande regeringens kulturminister tyckte det var en spännande tanke, men längre än så kom det inte.

Borgmästarens vision om ett OS i staden är en del av en större plan att göra Köpenhamn till en kulturmetropol. När staden bygger nytt ska en procent avsättas i budgeten till nya kultur- och idrottsfaciliteter. Fler stora kulturevenemang ska lockas till staden – och på toppen av det ett OS.

Och lite blodad tand har man kanske fått av att i år vara startplatsen för Tour de France, för första gången på plats i Norden.

År 2006 visade en utredning av teknikkonsulterna Ramböll att ett OS i Köpenhamn skulle betyda kostnader på 25 miljarder danska kronor, då borträknades den infrastruktur och de byggnader som skulle bli av alldeles oavsett ett OS.

Köpenhamn som då funderade på att söka spelen 2024 skrinlade de planerna. Det gjorde även Hamburg efter en folkomröstning. 

Men Mia Nyegaard tror inte att man behöver utgå från spelens ständigt uppåtgående kurva för kostnaderna.

– Det här är en vision. Enligt min åsikt bör vi kunna göra det till lägre kostnad, mer hållbart och i mindre skala än tidigare.

– Är det windsurfing på OS det året kan det läggas vid Cold Hawaii (surfarnas plats på Jyllands västkust). Är det cykling kan det förläggas på Lolland-Falster eller de rutter som Tour de France använder. Och OS-byn blir naturligtvis bostäder efteråt.

När en ansökan diskuterades för 20 år sedan fanns också öppna inviter från Malmö på den svenska sidan, om att få samverka med Köpenhamn.

Det finns redan en växande kritik mot att OS placeras i länder som kränker mänskliga rättigheter, som sommar och vinter-OS i Peking, eller som höstens fotbolls-VM i Qatar, liksom att det blir för dyrt i största allmänhet.

Dansk Erhverv, motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, tycker det är en spännande tanke, men menar att det just kräver ett omtänk kring spelen.

– OS i sin nuvarande form är orealistiskt. Anläggningarna och deras bärkraft – ekonomiskt, socialt och miljömässigt – kommer inte vara hållbara, konstaterar de.

Åtta år efter OS i London 2012 gjorde Oxford universitet en studie som visade att samtliga OS sedan 1960 sprängt budgeten, och i genomsnitt med 172 procent. London-OS kostade 8,7 miljarder pund, men den ursprungliga budgeten angav kostnaden till 2,4 miljarder pund. Men samtidigt visade beräkningar att OS betydde 9,9 miljarder pund i ökad handel och investeringar i ekonomin.

Och omtänkandet finns. Arrangörerna av sommar-OS i Paris 2024 har förklarat att det ska vara det mest hållbara någonsin, och 95 procent av arenorna vara existerande eller ombyggda.

Senast någon ”mindre” stad hade sommar-OS var i Helsingfors 1952. Och Brisbane i Australien (2032) är ungefär lika stort som Köpenhamn.

Kanadensiska Montreal som hade OS 1976 är dubbelt så stort som Köpenhamn, men hade sedan i 30 år att bära förlusterna av OS. Detta trots deras borgmästare Jean Drapeau försäkringar om att en skuldbörda efter OS i praktiken var en omöjlighet. 

– Montreal-OS kan lika lite drabbas av ett underskott som en man kan föda ett barn, tillhörde hans tvärsäkra uttalanden.

Stade Olympique Montreal länge under namnet ”The Big Owe”, den stora skulden. Men allt blev dyrare än det var tänkt. Mest bidrog rökarna till betalningen, eftersom en speciell tobaksskatt användes för att täcka förlusterna.

Sommar-OS

1992: Barcelona, Spanien.
1996: Atlanta, USA.
2000: Sydney, Australien.
2004: Aten, Grekland.
2008: Beijing, Kina.
2012: London, Storbritannien.
2016: Rio de Janeiro, Brasilien
2021: Tokyo, Japan
2024: Paris, Frankrike.
2028: Los Angeles, USA.

2032: Brisbane, Australien