Annons:

Premium

Rikedom är smittsamt – men bara i Norge

Tror du att Petter Stordalen är den enda i sitt slag i Norge? Nej, han är del i stor rörelse med över 400 medlemmar, vi menar förstås norska miljardärer. Travel News bad flyg- och reseexperten Jan Ohlsson förklara varför Norge har så många tokiga miljardärer och varför de öser ner pengar i flyg-, hotell och kryssningsbolag. Det blev tre långa rapporter. Här är den andra:

”För första gången tog Norge ut astronomiska 400 miljarder ur fonden. Men vid årets slut hade Oljefonden ändå blivit 700 miljarder rikare.”

Del 2: Holdingbolag är nyckeln!

Bland Norges 400 miljardärer finns såväl de som verkligen vill synas, som de som är skyr offentligheten som pesten. Men de följer ändå alla samma historiska skidspår.

De går ofta mellan olika holdingbolag och stiftelser. Här gäller största möjliga tystnad.

Fred Olsen styrs av Anette Olsen, femte generationen i familjen som kallas Norges svar på Howard Hughes, den mytomspunne skygge miljardären med bacillskräck, ägare till TWA och skapare av världens största flygbåt; Grangåsen.

Fartygen har alltid konstiga namn, som Balmoral, Black Watch, Black Prince och Borealis. 

Skeppsredarfamiljen blev storägare i SAS, samtidigt som de tilläts driva egna bolaget Fred Olsens Flyselskap (FOF) som hjälpgumma till SAS bland annat med frakt. Idag är de stora markägare, bland annat på Kanarieöarna, stora i vindenergi till havs och annat via de mystiska holdingbolag som alltid åtföljer norska finansfamiljer, i detta fall Ganger Rolf AS och Bonheur AS. 

Kanske mest för skoj har de ett mindre kryssningsrederi, mest för välbärgade norrmän och har i pandemitid kunnat köpa nytt tonnage billigt. Fartygen har alltid konstiga namn, som Balmoral, Black Watch, Black Prince och Borealis. 

De skyr uppmärksamhet, men har haft sina skandaler som när familjens svarta får sålde en av honom ägd “Skriet” av Edvard Munch i USA. Det sågs nästan som landsförräderi i Norge. Ångesten ska hänga på norska museer.

Braathenfamiljens holdingbolag Braganza har kontoret i en patriciervilla på Oslos Östermalm, Frogner, närmare bestämt på Inkognitogatan. Google översätter det gärna till “Under cover street” och den norska tidningen Kapital, som varje år ger ut listan på Norges 400 miljardärer konstaterar iskallt att den samlade förmögenhet de 400 redovisar sannolikt är en fjärdedel av de verkliga innehaven, därmed pekar de inte ut några särskilda familjer. 

Förra året förlorade Per G. Braathen en miljard på BRA och i år förlorar sannolikt brodern Erik G. en hel del på Flyr. Per G. sålde därför bl a sin privatjet, fast antagligen med vinst.

Allt annat än största möjliga tystnad är det hos Petter Stordalen. 

Han är första generation miljardär i sin familj. I lyxhuset på Bygdöya, med museer och diplomatresidens håller han stilen med senaste mode i joggingdress i skogen runt kungens sommarslott. Men på hytten i förnäma Kragerö har grannarna klagat på högljutt partajliv. Men Stordalen är högljudd även när han håller tal. Kanske övar han bara? 

Han växte upp med att sälja jordgubbar för pappan. Det är något många svenska nyrika gärna skulle glömma i sitt cv, Inte Stordalen. Hans främsta holdingblag är Strawberry Group. Men fjolårets köp av 40 procent av Vinggruppen med charterbolaget som blev Sunclass Airlines kan mycket väl visa sig vara ett klipp. Det kan han behöva, liksom sin optimism, för de många hotellen har gett stora förluster, liksom innehavet i Hurtigruten. Men kontrasterna till trots följer han ändå det äventyrligt övertygande mönstret från Polfärderna och Kon-Tiki, alla med museum just på Bygdöya. 

Det ska gå.

Att den norska allmänheten inte är mer upprörd över alla konstiga holdingbolag med romantiska namn är inte så underligt. De är ju alla delägare i det största av dem alla; Oljefonden. Världens största fond med sisådär nästan 12 000 miljarder, kom väl till hands i pandemin. Generösa stöd betalades till många nedstängda företag och anställda, samt till bättre beredskap i sjukvården för framtiden. Anställda i hotell-och resebranschen hade god nytta av fonden.

Norges mest eftertraktade jobb är att vara chef för Oljefonden.

För första gången tog Norge ut astronomiska 400 miljarder ur fonden. Men vid årets slut hade Oljefonden ändå blivit 700 miljarder rikare. Dessutom hade norska staten fått in 50 miljarder extra i skatt från Equinor, före detta Statoil. Allt detta för att oljepriserna steg. Inte undra på att norrmän inte låter sig rubbas av stormar, laviner, kvicklereskred och mindre världskriser. 

Norges mest eftertraktade jobb är att vara chef för Oljefonden. Den nye mannen med trollstaven, Nicolai Tangen tvingades sälja sitt investmentbolag värt fem miljarder för att kunna ta jobbet. Han kan ses i full fräs på elsparkcykel till jobbet. Efter ett år på jobbet är han god för åtta miljarder, utan att ha försnillat en krona. Rikedom är smittsamt. Men bara i Norge. Eller för att citera en norsk reklamfilm från största banken, DNB.

“När du blir verdensmester, finns det alltid penger i premiepotten”

Text: Jan Ohlsson är rese-och flyganalytiker som tillbringat hela pandemitiden på Fornebu, vars enda kvarvarande flygtrafik är taxiflyglinjen med sjöflyg till miljonärernas sommarhage Kragerö.

Jan Ohlsson, flygexpert