Alla har en tydlig bild av Maldiverna i sitt inre och många bär, enligt reseundersökningar, på en dröm om att någon gång få resa dit. Resesäljaren behöver inte förklara vad det handlar om. Kunden vet redan. Trots det besökte bara 1 800 svenskar Maldiverna 2006. De låga besökssiffrorna beror på att det under flera år var brist på paradisleverantörer. De senaste fem åren har det inte funnits charter från Skandinavien till Maldiverna.
– Senaste säsongen vi hade Maldiverna var 2003–2004 då vi också hade Kerala i Indien och flög i en triangel. Vi la ner eftersom vi hade svårt att hitta hotell till rimliga priser och bra flyglösningar, förklarar Marie Malmros, informatör på Fritidsresor.
De senaste åren har Maldivernas turistbyrå kunnat hänga upp en skylt på flygplatsen med texten: ”Ledsen, hela landet är fullbokat, var god försök senare”. Det har varit stopp för nya charterplan med stora turistgrupper. Bristen på hotellrum har varit för stor för att arrangörer som vill lansera landet på bred front ska ha haft en chans.
Men inför vintersäsongen 2008–2009 öppnade sig en ny möjlighet.
– I ett svagt ögonblick lovade vårt moderbolag TUI att vi också skulle få plats på Maldiverna. Annars hade vi aldrig kunnat få tillräckligt många rum för att motivera en nysatsning, säger Marie Malmros.
Nu har Fritidsresor resor som – för att vara Maldiverna – har en väldigt låg prislapp: från 13 700 kronor för två veckor med all inclusive. De dyraste svenska resorna kostar runt 50 000 kronor per person. Hittills har man sålt 85 procent av resorna och lägger löpande upp nya hotell på webben för att motsvara efterfrågan.
Maldiverna har få sevärdheter. Attraktionen är det som framgår av den bild vi ser framför oss när någon säger Maldiverna – och inte så mycket mer. Vit sand, palmer, klart vatten, fina fiskar och lyxiga hotell på pålar i vattnet.
Hit reser man för avskildheten och för att slippa påflugna försäljare på stränderna. Européer dominerar, men kineser, japaner och indier är snabbt på väg uppåt i besöksstatistiken.
– Vi har en del barnfamiljer, men mest handlar det om vuxna par även för oss, säger Marie Malmros på Fritidsresor.
Myndigheterna har sedan början av 1980-talet haft hållbar turism som ledstjärna. På flera sätt insåg Maldiverna vad många andra destinationer och reseföretag fick upp ögonen för först 15–20 år senare. Målet har varit att öarna inte ska drabbas av de negativa konsekvenser med miljöförstöring och överexploatering som drabbat turistländer runt Medelhavet och i övriga Asien. De styrande har också varit oroliga för att landets sunnimuslimska befolkning ska ”smittas” av en liberal syn på allt från sex till alkohol.

Det löste man genom att införa ett slags apart-heid. Turister får inte fritt besöka öar där maldivier bor, med undantag för huvudstaden Male. Maldivier får inte besöka turistöar som utan undantag byggts enligt principen en ö, en hotell-anläggning. Och medan alkohol är strikt förbjuden för landets invånare är det fritt fram att dricka för utlänningar på hotellöarna.
Att missnöjet med styret inte har varit större än det har varit beror framför allt på att Maldiverna – som tills nyligen var en diktatur – tack vare turistinkomsterna har Sydasiens högsta levnadsstandard.
Nu är den politiska situationen annorlunda. I oktober hölls landets första demokratiska val någonsin och den före detta dissidenten Mohammed Nashids parti vann stort.
Många av hotellanläggningarna har lokala företagare som majoritets- och utländska företag som minoritetsägare.
Hotellöarna hyrs av staten på tidsbegränsade kontrakt, vilket innebär att myndigheterna efter avtalstidens slut kan återta marken, hyra ut den till någon annan eller välja att lägga ner. Club Meds anläggning på Farukolufushi hotas exempelvis av nedläggning på grund av utbyggnaden av den med schaktmaskiners hjälp växande bostadsön Hulhumale.
I samband med att avtalen omförhandlas passar myndigheterna ofta på att ställa krav på fler hotellstjärnor.
Ruwan Fernando jobbar för Ace Travels som är lokal agent för Fritidsresegruppen.
– Trenden är mer lyx, fler stjärnor, dyrare turism, säger han.
Bland Maldivernas extravaganta upplevelser finns Soneva Fushi, som drivs av svenskan Eva Malmström Shivdasani och hennes man, erbjuder avstressade barfotaupplevelser med sloganen ”No news, no shoes” – och tar 8 000 kronor per natt för en villa med privat pool. Landets allra lyxigaste hotell, Huvafen Fushi, tar 12 500 kronor för ett standarddubbelrum, medan en Beach Pavillon går loss på 56 000 kronor – per natt.
Hösten 1971 besökte den italienska turist-
entreprenören George Corbin de då orörda korallöarna i Indiska oceanen och blev hänförd. Redan året därpå stod landets första hotellanläggning klar på ön Vihamana Fushi, tre kilometer från flygplatsön. De första utländska charterturisterna reste med den italienska arrangören Sesto Continente och ända sedan dess har italienarna varit den största turistgruppen.
Ön har i dag bytt namn till Kurumba, som också är namnet på hotellanläggningen som sedan några år uppgraderats rejält. Hotellet finns med i Fritidsresors program.
– När turismen var ung kom äventyrliga hippier på jakt efter Robinson Crusoe-upplevelser. I dag är allt annorlunda. Vi är dyrare, men det finns skäl till det. Allt utom fisk och kokosnötter måste importeras, säger Mohammed Nasim, vd på Kurumba.
Han är övertygad om att den typ av lyx som Maldiverna erbjuder – naturupplevelser och avskildhet – är efterfrågad i dagens värld med snabba informationsflöden och stress.

Vad skiljer Maldiverna från andra tropiska paradis?
– Här behöver du inte gå upp klockan fyra på morgonen och markera solstolen med en handduk. Det är gott om plats på stränderna, det finns en solstol till varje gäst och inga irritationsmoment. Maldiverna handlar om den storslagna avskildheten.

Per J Andersson