– Kartläggningen visar att svenska resenärer inte har ett enda säkert etiskt alternativ när de reser utomlands. Nu måste branschen ta tag i de etiska frågorna, säger Helena Myrman, koordinator på nätverket Schyst resande.
Schyst resande har kartlagt de svenska arrangörerna. Av 33 tillfrågade arrangörer har en enda en etisk policy som är offentlig. Men ingen av dem låter oberoende kontrollanter följa upp arbetet och ingen av dem refererar till grundläggande internationell arbetsrättslig lag, ILO:s kärnkonventioner, eller FN:d konventioner om mänskliga rättigheter, skriver Schyst resande.
Ingen av arrangörerna samarbetar med lokala organisationer som miljögrupper, människorättsorganisationer eller fackföreningar. Endast fem har antagit ECPAT:s regler mot barnsxturism och arbetar aktivt med frågan. Endast en arrangör ställer krav på sina leverantörer att informera hur de bidrar till lokal socioekonomisk utveckling.
Några mindre arrangörer säger att de alltid väljer lokala guider och leverantörer för att bidra till utveckling och att dessa arbetar utifrån samma ideologi eller riktlinjer som arrangören. Schyst resande pekar dock på det problematisk i att förutsätta och anta att man arbetar utifrån gemensamma etiska riktlinjer när dessa inte finns nedtecknade.
Flera företag som deltagit i undersökningen menar att det räcker med sunt förnuft och ser ingen mening i skriftliga etiska åtaganden. En arrangör menar att det inte lönar sig ekonomiskt och att man är för liten för att påverka. En annan säger att det är omöjligt att kontrollera hotellen och att resenärerna måste få vad de vill ha, även om de ska semestra i diktaturer.
– De större researrangörerna borde vara medvetna om sitt ansvar då många andra branscher har ett utvecklat och offentligt etikarbete sedan länge, säger Jenny Eriksson som genomfört undersökningen.
Malin Eriksson, koordinatör på Rena Kläder, tycker att tillståndet i resebranschen låter som rena stenåldern. I textilbranschen är det numera allmänt vedertaget att man ska ha en etisk policy och kontrollera att den följs.
– Om de stora klädkedjorna skulle säga att det räcker med sunt förnuft skulle de få massor av kritik av konsumenter och organisationer. De skulle framstå som märkliga och bakåtsträvande.
Schyst resande har kartlagt de svenska arrangörerna. Av 33 tillfrågade arrangörer har en enda en etisk policy som är offentlig. Men ingen av dem låter oberoende kontrollanter följa upp arbetet och ingen av dem refererar till grundläggande internationell arbetsrättslig lag, ILO:s kärnkonventioner, eller FN:d konventioner om mänskliga rättigheter, skriver Schyst resande.
Ingen av arrangörerna samarbetar med lokala organisationer som miljögrupper, människorättsorganisationer eller fackföreningar. Endast fem har antagit ECPAT:s regler mot barnsxturism och arbetar aktivt med frågan. Endast en arrangör ställer krav på sina leverantörer att informera hur de bidrar till lokal socioekonomisk utveckling.
Några mindre arrangörer säger att de alltid väljer lokala guider och leverantörer för att bidra till utveckling och att dessa arbetar utifrån samma ideologi eller riktlinjer som arrangören. Schyst resande pekar dock på det problematisk i att förutsätta och anta att man arbetar utifrån gemensamma etiska riktlinjer när dessa inte finns nedtecknade.
Flera företag som deltagit i undersökningen menar att det räcker med sunt förnuft och ser ingen mening i skriftliga etiska åtaganden. En arrangör menar att det inte lönar sig ekonomiskt och att man är för liten för att påverka. En annan säger att det är omöjligt att kontrollera hotellen och att resenärerna måste få vad de vill ha, även om de ska semestra i diktaturer.
– De större researrangörerna borde vara medvetna om sitt ansvar då många andra branscher har ett utvecklat och offentligt etikarbete sedan länge, säger Jenny Eriksson som genomfört undersökningen.
Malin Eriksson, koordinatör på Rena Kläder, tycker att tillståndet i resebranschen låter som rena stenåldern. I textilbranschen är det numera allmänt vedertaget att man ska ha en etisk policy och kontrollera att den följs.
– Om de stora klädkedjorna skulle säga att det räcker med sunt förnuft skulle de få massor av kritik av konsumenter och organisationer. De skulle framstå som märkliga och bakåtsträvande.
