Det är ett i branschen väl känt faktum att det finns pengar att spara på att trimma ner siffrorna till Kammarkollegiet. Lösningen med garanti från bank eller annat kreditinstitut kan kosta en liten aktör 1 – 2 procent som ska tas från ofta ganska klena marginaler.
Det är också en allmän uppfattning bland såväl aktörer som myndigheter och remissinstanser att resenärerna är överförsäkrade mot insolvens. Säkerheter för 6 miljarder kronor till en kostnad på 50 – 75 miljoner kronor ska ställas mot de få och små konkurser som inträffat på senare år. Den senaste stora kraschen var Expressresors konkurs för 20 år sedan, då 7 000 resenärer fick dela på bolagets garanti om 54 miljoner. De senaste åren har ersättningarna till drabbade resenärer handlat om tusenlappar, högst något hundratal sådana.
Obalansen mellan kostnad och risk är skälet till att arrangörer kan frestas att hålla igen när siffrorna till kammarkollegiet ska in.
Travel News har jämfört researrangörernas omsättning och de garantier som Kammarkollegiet fastställt. Metoden är varken vetenskaplig eller exakt, eftersom stora delar av många företags omsättning kan gälla verksamhet som faller utanför garantilagen.
De stora aktörerna ställer säkerheter som förefaller rimliga i relation till omsättningen. Ving garanterar över 1,5 miljarder eller en fjärdedels årsomsättning, TUI nästan 1, 3 miljarder och Apollo över en halv miljard. De tre står tillsammans för hälften av branschens samlade garantier. De tjugo största aktörerna har alla en eller flera månadsomsättningar i garanti och förefaller vara väl säkrade.
Men det finns företag som har märkligt låga garantibelopp sett till sin omsättning och verksamhet, som i huvudsak är paketresor. Tre exempel:
Byrå X marknadsför sig som expert på att sy ihop paketresor till Asien. Omsättningen ligger över 60 miljoner kronor, men garantin är bara 800 000 kronor. Om byrån inte fakturerar kunderna i efterskott, vilket inget i bokningsrutinerna antyder, borde garantin ligga kring 4 miljoner.
Byrå Y är också långresespecialist och arrangerar nästan uteslutande dyra och exklusiva paketresor. Omsättningen ligger på drygt 40 miljoner kronor, men garantin är vid 1,3 miljoner. Den borde ligga kring 3 miljoner.
Byrå Z marknadsför dyra paketresor och har en garanti under en miljon. Men i företagets årsredovisning framgår att byrån bokfört 11 miljoner under posten ”förskott från kunder”.
Inget av de tre bolagen är i närheten av obestånd, de är snarare mycket lönsamma och solida.
När Kammarkollegiet fastställer garantibeloppen granskas företagens budget, förbetalda belopp och betalningsvillkor. Men myndigheten litar på att företagen lämnar realistiska siffror:
– Klart att många vill pressa ner kostnaderna, säger Markus Andersson på Kammarkollegiets enhet för resegaranti. Det händer att vi tar kontakt med företag som anses ha rapporterat för lågt, men det är inte särskilt vanligt.
Den sanktion Kammarkollegiet har är att fastställa högre belopp och kräva kvartalsvisa eller månadsrapporter.
– Den tillsynsmyndighet vi har är när konkurrenter hör av sig om för låga garantier eller när resenärer berättar att de bokat resor för belopp som överstiger garantibeloppet.
Men om riksdagen i juni antar det förslag till lagändring som förra veckan skickades till lagrådet öppnas nya och kanske billigare lösningar. Det kan handla om försäkringslösningar, som är vanligt i många länder, eller kollektiva fonder som finns i exempelvis Danmark eller Norge. Mot en årlig avgift står fonden för resenärernas kostnader om ett företag drabbas av insolvens.
Även i fortsättningen ska Kammarkollegiet vara tillsynsmyndighet och godkänna lösningarna:
– Just nu informerar vi branschen om det nya förslaget, berättar Markus Andersson. Det finns möjlighet att den nya lagen blir bättre för branschen. Men vi får se hur företagen agerar.
Leif Holmkvist
