– Det finns lika många svar som reseledare, säger
Fredrik Delsinger som Travel News träffar på Fritidsresors
huvudkontor på Söder Mälarstrand i Stockholm.
Ann Fredriksson håller med. Ann och Fredrik är två
unga före detta reseledare som lämnat livet utomlands
bakom sig för att i stället fortsätta yrkesbanan
här hemma. För Anns del är detta helt nytt. Så
sent som en vecka innan Travel News besök packade hon väskan
och lämnade Goa i Indien där hon jobbat sedan oktober
i fjol. Nu ska hon under en månad lära sig bokningssystem
och hur grupp- och konferensavdelningen fungerar för att
sedan börja arbeta som en fullfjädrad säljare.
Svaret på frågan om nästa steg i hennes karriär
blir först en lång tystnad, som följs av ett skratt.
Sedan säger hon:

– Jag tänker inte så utan tar saker som de kommer.
Jag jobbar inte här för att göra karriär utan
för det är kul med resor. Gymnasieekonom, några
år som säljare på ett försäkringsbolag
och sedan reseledarskola på Cypern. Det var intresset för
människor och resor, tillsammans med ett ivrigt påhejande
från en bekant med reseledarbakgrund, som fick henne att
svara på Fritidsresors annons för drygt två år
sedan. Efter sju intensiva skolveckor i Medelhavet där hon
och de andra eleverna drillades i allt från geografi till
mikrofonteknik fick hon jobb i Ayanapa på Cypern. Därefter
följde en säsong på Teneriffa och en på
Rhodos innan det var dags för Goa, som alltså blev
hennes sista destination i Fritidsresors blå reseledardräkt.

– Jag trivdes bra som reseledare men det var dags att göra
något annat i livet. Jag ville utvecklas och sökte
två jobb som annonserades ut internt. Ett som platschef
utomlands och så det här som säljare på
grupp- och konferens. Jag känner redan att jag kommer att
trivas. Det är skönt att komma hem, säger hon.
När Fredrik Delsinger återvände till Sverige efter
tre sommarsäsonger som reseledare i Turkiet och två
vintersäsonger i de österrikiska och franska alperna
var även han trogen branschen och Fritidsresor. Han började
som säljare och fortsatte sedan till support- och serviceavdelningen.
Men som den gymnasieekonom även han är lockade ekonomiavdelningen
och när denna behövde folk för ett år sedan
sökte han, och fick jobb där. Nu är han ansvarig
för en avdelning på 12 personer som har hand om kundreskontran.
På vägen dit har han gått kurser i redovisning
och personalfrågor som bekostats av företaget. Men
den viktigaste utbildningen var nog den han fick som platschef
i Turkiet, säger han.

– När man ansvarar för 20 reseledare och en massa
gäster lär man sig en hel del om administration, ekonomi
och personalfrågor. Det var den bästa skolan för
mig, säger han.

 
Förutom det vanliga – att
resa och träffa människor – lyfter både Ann och
Fredrik fram mötet med nya kulturer och kontakten med den
lokala befolkningen som det mest givande i reseledaryrket. Ett
yrke som ställer större krav än många kanske
anar, menar de. Det är inte bara att stå på transferbussen
från flygplatsen, se glad ut och berätta om vattentemperaturen.
Om nu någon levde i den villfarelsen. Förutom att besitta
en väldigt stor servicekänsla samt kunskaper i ekonomi
och administration kan det vara lämpligt att vara bevandrad
i såväl snickeri (”saker går sönder i bland”)
och psykologi (”det är en hel del som åker på
chartersemester för att lappa ihop förhållande
eller för att komma ur en vårdepression”). Allt detta
till en tämligen låg ersättning.

– Lönen går till överlevnad. Å andra
sidan blir man inte reseledare för att tjäna pengar.
Men det är lite tråkigt att vi från Sverige,
Norge och Danmark tjänar betydligt sämre än till
exempel tyska och engelska guider, säger Ann.

 
Om inte lönen är den bästa
, så är möjligheterna att gå vidare i branschen
det. Samtliga charterarrangörer som Travel News talat med
betonar vikten av utlandserfarenhet och kunskap om den egna produkten
när personal ska rekryteras här hemma. Och i nästa
andetag nämns reseledarna. Karen Fells Pettersson är
personalchef på Vingresor.

– Det krävs givetvis olika typer av kompetens beroende
på jobb. Men generellt värdesätter vi kunskaper
från utlandet. Inte minst när det gäller säljare
som vi i första hand försöker rekrytera internt.
Viktigt är också att ha rätt attityd och serviceanda,
säger hon. Ragnhild Svedling på Apollo Resor håller
med:

-Vi jobbar mycket med intern rekrytering. Det är en väldig
fördel att ha en bakgrund som reseledare, en bra platschef
vågar jag sätta nästan på vad som helst.
Det är en oerhörd tillgång att ha dem i organisationen.
Och så låter det även hos de andra charterarrangörerna.
Reseledaren kommer hem och blir försäljare, går
vidare till service och support och hamnar sedan kanske på
ekonomiavdelningen som Fredrik Delsinger, eller på produktion
och inköp. Där är det som regel stopp såvida
man inte kompletterar sin gymnasieexamen med några år
på högskola eller universitet. Men trots stora möjligheterna
till fortsatt arbete hos den charterarrangör man jobbar för,
är reseledaräventyret bara just ett äventyr för
de flesta. Ett ”break i livet” som Ann Fredriksson uttrycker det.

 
Bilden är dock annorlunda
hos specialarrangörerna. Arne Rudler, VD för Jambo Tours,
säger att han vill ha guider som brinner för sitt jobb,
som jobbar år efter år och inte vill komma hem.

– Även om vi ställer stora krav är det inte
svårt att få reseledare. De utbildas hos de stora
arrangörerna och när de tröttnat på att leda
chartergrupper i Medelhavet och vill ta hand om en mer sofistikerad
turism så kan vi ta över dem, säger han. Även
när det gäller rekrytering av säljare skiljer sig
specialarrangörernas verklighet från charterns. Så
säger till exempel Anders Svensson, VD för Globetrotter,
att han oftast söker säljare externt.

– Vi vill absolut ha personer som jobbat som säljare
tidigare. Dessutom ska de ha erfarenhet av både de tekniska
systemen och resmålen. Produktutvecklare rekryteras däremot
internt. Det är en av de få karriärer vi kan erbjuda,
säger han. Karriär eller inte. Ann Fredriksson och Fredrik
Delsinger trivs i branschen. Fredrik protesterar dessutom mot
den gamla sanningen att resebranschen inte är något
för den karriärlystne. Att bli VD behöver inte
vara det slutgiltiga målet, menar han.

– Det finns många möjligheter att utvecklas och
gå vidare inom till exempel Fritidsresor. Det är väl
karriär att gå från reseledare i Turkiet till
ansvarig för en ekonomiavdelning. Och den erfarenhet man
får på köpet är ovärderlig. Hans egna
planer sträcker sig dock utanför branschen. I hans huvud
formas planer på ett eget företag.

– Jag har idéer. Men det ligger en bit fram i tiden.
n

 
TN 3/99