Konsolidering rasar i en övermogen marknad för reseindustrin på internet – och det är bra för kunderna.
De flesta företag och industrier går genom tre huvudfaser; uppbyggnad, förvaltning och avveckling. Entreprenören banar väg och står för uppbyggnaden. Jag brukar säga att en ent-reprenör gör någonting av ingenting. En bra entreprenör omdefinierar sig själv och sin vara kontinuerligt. En dålig är som gruppen Status Quo, man spelar samma låtar om och om, år efter år, tills ingen vill lyssna längre.
Förvaltaren förädlar under förvaltningsfasen och om det är en riktigt skicklig person ser han till att skapa förutsättningar för att nyutveckla och innovera. När detta görs riktigt bra kan företaget leva i princip hur länge som helst.
Många företag och industrier kommer förr eller senare till slutet av sin gärning och väntar där på att avvecklas eller att köpas upp av en konkurrent eller en private equity, som är företagsvärldens gamar. Få gillar dem men de tillför ett reellt värde genom att konsolidera svaga spelare i industrier som är på väg utför. JP Morgan var föregångaren som köpte upp och omorganiserade amerikanska järnvägar för över 150 år sedan. 
 

Alla industrier går igenom samma faser och märkligt nog märker kunderna det förr än företagen själva. Konsolidering är nödvändigt och ett naturligt nästa steg. Det tog internetresebranschen i Europa tio år att bli en mogen industri, det vill säga knappt en tredjedel om man jämför med charterindustrin och ännu snabbare om man jämför med flyg eller telekom.
Nyligen annonserades att brittiska investeringsfonden Permira och Axa Private Equity som redan äger eDreams och GoVoyages köper Opodo och skapar Europas ledande onlineresebyrå, OTA.
Konkurrensmyndigheterna ska godkänna alla större affärer och se till att ingen blir för stor eller att kunderna blir lidande, utom i Norge där denna myndighet ska godkänna varenda liten struntaffär.
Fast 2011 är inte bristen på konkurrens ett problem. Problemet är att det är för mycket konkurrens. Ingenstans syns det tydligare än i flygbranschen. När för många aktörer flyger samma sträckor priskrigar de ihjäl varandra och ingen tjänar pengar vilket gör att produkten blir sämre, kunderna blir grinigare, säkerheten blir lidande och vips så är alla förlorare.
Samma problem fanns i Spanien på 1960-talet när man byggde hotell skoningslöst längs med de vackra spanska kusterna tills det rådde överetablering och kustlinjen fick Adolf Hitlers turistkomplex i Prora på Rügen att se ut som paradiset. Turisterna flydde. Resultatet var att man fick riva ner kilometer med hotell och börja om. Så sakta kom turisterna tillbaks.

Reseindustrin behöver konsolidering eftersom vår bransch till största del handlar om volym, tyvärr inte om kvalitet. Med tiotals miljarder i köpkraft kan nu reseföretag förhandla med flygbolag på ett sätt som förr var otänkbart. Det bringar balans och en del  kommer kunderna till godo. Med större volym finns också skalfördelar i teknikutveckling och optimering av sälj och kundtjänst.
När vi sålde Travelstart var det flera flygbolag som gnällde och försökte vägra betala ut överenskommen bonus. Deras fruktan, som nu är besannad, var att behöva förhandla med en stor spelare.
I vår bransch gäller ”The enemy of my enemy is my friend”. Konkurrens i resebranschen missuppfattas oftast. Det handlar aldrig om inbördes konkurrens mellan resebyråer eller OTA, utan mellan dessa och deras leverantörer.
Konsolidering i de flesta industrier är dåliga nyheter för kunden, det innebär mindre utbud, högre priser och sämre service. I vår bransch så fungerar det precis tvärtom. Less is more.