Krögaren Pontus Frithiof har fem verksamheter på Arlanda, bland dessa restaurangen Pontus in the Air och catering till privatflyg.
– Vi har ungefär 95 procents nedgång på Arlanda, säger krögaren Pontus Frithiof. Den enskilt jobbigaste faktorn är att vi inte kan göra någonting alls för att hjälpa oss själva ur det här – våra kunder är passagerarna och finns inga passagerare finns inga restauranggäster. På våra restauranger i stan kan vi vara innovativa, skapa nya erbjudanden, ordna take away och så vidare, men på Arlanda sitter vi helt bakbundna. Vi kan ju inte locka in några kunder från gatan direkt.
Hur tacklar ni situationen på Arlanda?
– Vi har valt att korttidspermittera all personal, vilket innebär att alla måste jobba 40 procent och med det kan vi hålla våra ordinarie öppettider och bedriva vår verksamhet. De största beställningarna kommer faktiskt till Private Jet Catering by Pontus just nu, det är den verksamheten på Arlanda som går bäst – eller minst dåligt – för tillfället. Under de senaste fyra veckorna har folk blivit hemflygda och därmed har det funnits visst kundunderlag. Några affärsresenärer finns kvar, men det är inte många. Terminal 2, 3 och 4 är stängda och trafiken flyttat till T5, och det är givetvis bra för oss som finns på Terminal 5, men det hjälper tyvärr inte. Vi räknade med att Arlandarestaurangen skulle omsätta kring dryga 50 Msek (49,5 2019) i år och med att gå plus fyra miljoner (+3.1 2019). Nu landar vi nog på minus fyra miljoner, vilket alltså innebär en ren kostnad på 8 Msek på grund av Corona, och under förutsättning att trafiken kommer igång enligt vår prognos.
Gör Swedavia något för er enskilda aktörer på Arlanda?
– I april behöver vi bara betala omsättningshyra, inte den miniminivå som är baserad på förra årets försäljning, som vi normalt betalar. Det finns ju inte en chans att vi skulle klara det. Vi för diskussioner med Swedavia om vad mer som kan göras. Ett marknadsföringsbidrag eller liknande lättnad hade varit önskvärt, så vi kan hålla restaurangen vid liv. Vi tillför ju en service och ett värde till flygplatsen. Vi behöver med nedbantad kostym ungefär 3,5 miljoner kronor i månaden för att gå runt. Just nu omsätter vi inte ens 500 000 kronor, det går ju inte ihop.
Hur länge kan ni hålla på?
– Vi gissar att april och maj kommer att förbli så här lugna och att det är först i juni som det kommer att börja hända något. Då gissar vi på nivåer runt 20 procent mot en vanlig junimånad. Och med våra beräkningar kommer vi att klara det.
Hur snabbt kan ni vara back in business i full kapacitet?
– Inom 24 timmar kan vi vara på banan igen med full service och öppettider. Det stora problemet med Arlanda är säkerheten, om du missförstår mig rätt. All personal måste ha en badge för att kunna komma in – och det tar upp till tio veckor att ordna fram en badge för en ny person. Detta innebär att vi försöker behålla så mycket personal som vi kan, för att slippa den ineffektiva badge-proceduren för ny personal. Dessutom har vi en helt fantastisk personal på Arlanda, och jag vill inte byta ut en enda av dem.
Hur är läget för dina övriga restauranger?
– Det är känsliga tider för alla restauranger just nu, men kanske särskilt för vår Gotlandssatsning Novi Beach Club som skulle ha öppnat i påsk. Nu blir det ju inte så i och med avrådan även för inrikesresor och Almedalen är också inställd. I övrigt är det generellt ner överallt, lite varierande på olika lägen.
Vad önskar du att regeringen skulle kunna göra för krogbranschen?
– Korttidspermitteringen är bra. Men vi skulle behöva hjälp med lönekostnader och andra kostnader också. Krogbranschen ger väldigt många arbetstillfällen. I vår bransch är många unga, det är en väg in i arbetslivet för många i åldrarna 18–25 år och det är dessutom en jätteviktig plats för integration – på Arlanda har 50 procent av mina anställda annan bakgrund än svensk.
Du skulle ha öppnat en restaurang på nya hotellet MC Marriott i mars. Vad händer nu?
– Vi avvaktar med den öppningen, men vi står redo när det är dags. Pic Poc heter verksamheten och det är en superfin restaurang.
Finansmannen Sven Hagströmer köpte 500 lunchlådor av dig till vårdpersonal. Har det sått några frön till nya initiativ eller affärsidéer?
– Svens initiativ har fått andra att göra samma sak, nu har vi levererat 2 500 lunchlådor, vilket är mycket positivt. Ett exempel på ny idé som uppkommit är något vi kallar The Unicorn. Det är en riktigt exklusiv upplevelse för ett mindre sällskap på Atelier 23 i toppen av DN-skrapan. Det kostar 12 000 kronor per person, men då får man också det bästa av det bästa. Vi ger enormt kundvärde tillbaka.
Till exempel var marknadsvärdet på champagnen som första sällskapet fick häromdagen på hela 15 000 kronor per flaska. Jag och min högra hand Mario Moroni tar personligen hand om gästerna hela kvällen. Vi hade ett sällskap på åtta personer i förra veckan som la 96 000 kronor. Jag har egentligen svårt för sådana här arrangemang som är så dyra, men just nu har vi både tid och energi att hitta på och genomföra udda idéer och uppenbarligen finns kunden, men det känns skönt att få skämma bort gästen på ett sätt som saknar motstycke.
Finns det någon lärdom att dra ur denna kris?
– Jag imponeras över vilken fighting spirit vi upplever just nu. Det hade kunnat vara lätt att bli missmodig och bege sig till Västerbron med ett snöre, men tvärtom upplever jag en extra kollegial sammanhållning med andra kockar och krögare, jag tror att vi kommer att gå starkare ur det här. Förståelsen bland personalen har varit stor och teamkänslan är stark. Tyvärr kommer ju även fina verksamheter att gå i konkurs i den här krisen, men jag hoppas innerligt att vi slipper det själva.
