Tyngdpunkten i SAS trafikprogram förskjuts obevekligt söder ut mot Köpenhamn. Dragkampen mellan Kastrup och Arlanda är nästan lika gammal som bolaget och ser snarare ut att intensifieras sedan Norge hoppade av som ägare.
Nu försöker SAS sparka i gång trafiken efter att ha fått ekonomisk intensivvård under coronaeländet och erbjuder i höst ”160 direktlinjer till 90 destinationer”. Men om vi skalar bort inrikesresorna blir linjenätet väsentligt glesare. Och de tunga resmålen når man bäst som dansk.
Om vi tar bort de inbördes rutterna mellan Sverige och Danmark har Kastrup 19 destinationer som Arlanda saknar:
Aberdeen, Bologna, Boston, Chania (Kreta), Chicago, Florens, Gdansk, Genève, Hamburg, Los Angeles, München, Reykjavik, San Francisco, Shanghai, Tokyo, Venedig, Warszawa, Washington och Zürich.
Arlanda har på motsvarande sätt åtta destinationer som Kastrup saknar:
Bergen, Edinburgh, Lissabon, Malta, Prag, Tallin, Thessaloniki och Trondheim.
Allt gott om Tallin och Thessaloniki, men mot Boston, Los Angeles, Shanghai eller Tokyo står de sig tämligen slätt.
Atlanttrafiken blir ett intressant slagfält när USA lättar på sina obarmhärtiga reserestriktioner för européer, inte minst om Norse kommer i gång med sina lågprisresor nästa vår. Det är uppenbart att Sverige riskerar att hamna mellan stolarna i USA-trafiken.
I höst erbjuder SAS flyg från Arlanda till New York och Miami, som Kastrup givetvis också har. Därutöver har danskarna fem USA-destinationer över hela det stora landet i väster. Samt Kina och Japan, där SAS pressas hårt i Finnairkampen om Asientrafiken.
Nu är SAS ett flygbolag och inget inbördeskrig och har givetvis räknat på hur de ska optimera sina linjer till bolagets bästa. Men som svensk är man alltid lite lömsk inför affärer med våra listiga danska vänner, man behöver bara nämna Postnord eller Arla. Och Köpenhamn är ju faktiskt dubbelt så stort som ”The Capital of Scandinavia”. Kastrup är välskött och trevligt, men inte som första anhalt på USA-resan.
Leif Holmkvist
