“Att ett bolag som väntas ha 28 miljoner passagerare i år har två (2) missnöjda i början på juli borde inte vara en stor nyhet”
Idag toppar Sveriges största nyhetskanal Aftonbladet med en nyhet om SAS. De är kritiska till att SAS hyr in wetlease-plan över sommaren och har hittat två personer som håller med. Den ena är en medarbetare på tidningen, den andra är SVT:s ekonomikommentator Alexander Norén.
Den första undrar om SAS blivit “ett skitbolag”.
Norén är något mer nyanserad, han undrar hur bolaget mår och om de tagit sig vatten över huvudet…
Han fick nämligen byta plan eftersom wetlease-kärran från lettiska Smartlynx hade tekniska problem.
Sista ordet i artikeln går till nya norska pressrösten Tonje Sund, head of media relations på SAS Norge som lovar “att säkerheten är vår första prioritet”.
Att ett bolag som väntas ha 28 miljoner passagerare i år har två (2) missnöjda i början på juli borde inte vara en stor nyhet.
Men nu är det nyhetstorka och SAS är ett magiskt rubrikord. Nästan lika starkt som Bianca Ingrosso och Marabou. Jag tog upp det faktum att SAS i sommar har 15 wetlease-plan i luften med personal vars modersmål inte är skandinaviska med vd Anko van der Werff i Almedalen. Här kan du höra hans svar i min intervju.
“Min bild är att 95 procent av passagerarna sommaren 2023 struntar i vad som står på utsidan av flygplanet”
Anko har själv testat två plan och var mycket nöjd med upplevelsen.
Min bild är att 95 procent av passagerarna sommaren 2023 struntar i vad som står på utsidan av flygplanet och att personalen bara pratar engelska. Speciellt om de flyger inom Europa. Problemet för världens flygbolag är den sista procenten. De är för det första mycket högljudda och älskar att dela med sig av sina åsikter i sociala medier. De har ofta någon form av poängkort och är livrädda för att missa något. Följaktligen ser de sig som expert och talespersoner och är lättkränkta.
En nöjd kund berättar om sin upplevelse för några få. En missnöjd berättar om det för allt och alla.
Problemet för SAS är att detta ska läggas på bolagets alla andra problem.
Hela sommaren kommer det att regna nyheter om vem som ska bli SAS nya ägare, vad de har för krav och vad EU, Ryanair och ja, tyckare som undertecknad anser om detta.
Det kommer att ge en matta av tvivel när människor ska välja vilket bolag som ska ta dem till Medelhavet. Den senaste kvartalsrapporten visade att bolaget fortsätter att visa illröda siffror, men det finns fortfarande ganska gott om pengar i kassan. Det tyder på att SAS säljer bra med biljetter just nu. Vi bokar som bekant våra resor allt senare efter pandemin.
Men oro är det värsta som finns när man ska ut och resa. Gruppen som har trygghet som sin viktigaste drivkraft när de reser på semester har blivit betydligt större efter covid.
Hur kommer då sagan om SAS att sluta? Jag har sagt det förut många gånger. Om fem år är SAS en del av Lufthansa, Kastrup är dess skandinaviska bas med huvudkontoret bredvid och Arlanda är Nordens stora hubb för lågprisflyget.
EU-domstolens krav på att SAS ska betala tillbaka de 10 miljarder man fick under covid lär inte bli av. En överstatlig organisation kan aldrig bli starkare än dess enskilda medlemsländer. Så är det bara. Det fattar till och med Ryanair, men de tjänar så mycket pengar att de har råd att slåss i strider de inte kan vinna. Att bråka är nämligen en del av bolagets DNA. Kris är en del av SAS DNA, så har det varit i 75 år. Det första som hände när bolaget bildades 1946 var att man började strejka i protest mot att man slog ihop de nationella flygbolagen till ett skandinaviskt.
Så har det fortsatt.
Att säkerhetspersonalen i Sverige inte gick ut strejk är bara ett tecken på att ibland händer mirakel. Tyvärr för SAS del alldeles för sällan.
