De flesta av oss har suttit och tittat ner på Belarus. Inte mycket att se, platt, skogigt och mörkt om det är nattflyg. Ett typiskt ”flyg-över-land”. Men ingen av oss har nog ens tänkt tanken att två gamla Mig-29 skulle komma och tvinga ner oss i Lukasjenkos diktatur.
I helgen hände det Ryanair. En statsterroristisk kapning av ett EU-flyg mellan Aten och Vilnius, beordrad av diktatorn som stolt skryter med att han beordrat aktionen. Allt för att komma åt en misshaglig journalist som haft fräckheten att ifrågasätta diktaturen.
Varje land förfogar över sitt luftrum och har rätt att värna det mot kränkningar. Som pilot i flygvapnet får man läsa på IKFN (ingripanden, kränkningar, fred och neutralitet), som är Sveriges regler för att avvisa militära och statsfarkoster som kränker territoriet. Om inte lede Fi snällt följer anvisad flygväg ut ur landet ska vederbörande ledsagas till anvisad flygplats för att där tas i örat. Det senare har inte hänt i modern tid.
Det Lukasjenko nu gör är raka motsatsen. Han bryter mot alla regler och konventioner som internationella ICAO och europeiska EASA mödosamt utformat för att säkerställa trygga flygvägar.
Reaktionerna är kraftiga och borde bli ännu hårdare. Litauens premiärminister Ingrida Simonyte beordrade omgående sin riksåklagare att inleda förundersökning om terrorkopplad flygkapning. Det är en bra start som bör följas upp av EU och övriga världen i form av kraftfulla sanktioner.
Diktatorns flygbolag Belavia har ett dussin Boeing 737:or och 15 brasilianska Embraerflygplan. Ett första steg borde vara att se till att de aldrig lämnar belarusiskt luftrum. En nyckelspelare blir Lukasjenkos enda stöd i världen, Putins Ryssland. Om Aeroflot och övriga ryska flygbolag vill fortsätta trafikera världens flygplatser bör de sätta tummen i ögat på sin lille mini-diktator i Minsk.
Det gångna året har visat vad Lukasjenko är kapabel till i våld och förtryck av oppositionen för att hålla demokratiska krafter inom lås och bom eller driva dem i exil. Med kapningen i helgen har han klivit över ännu en röd linje. Eller ”skitit i det blå skåpet, nu är det krig”, som salig Loffe skulle sagt.
Text: Leif Holmkvist
