I morse kom beskedet som många väntat länge på. Norwegians grundare och vd avgår efter 17 år på jobbet. Det är inte så att Björn Kjos har gjort ett dåligt jobb. Inte alls. Han har förvandlat ett regionalt flygbolag på randen till konkurs till en global spelare i flygindustrin. Norwegian är idag ett respekterat varumärke i Europa och USA. Björn Kjos karriär är en resa i klass med den Ingvar Kamprad gjorde med IKEA. 

Men att driva ett flygbolag är något av de mest komplicerade du kan göra idag. Marginalerna på varje flygstol är några få procent och vinsten per såld biljett når sällan upp till en hundralapp. Det är så många faktorer som ligger utanför din kontroll. Jag tänker i första hand på bränslepriset och valutajusteringar. Men till detta kommer flygskatt, vackert väder och ja, nu senare Boeings tekniska problem med 737 800 Max som gör att 18 av Norwegians nyinköpta flygplan står på marken. Hur länge vet ingen. 

Norwegians strategi var länge maximal expansion. Öppna nya linjer, sälj nya biljetter och finansiera på så sätt de linjer som idag inte går lysande. Norwegian vill till skillnad från SAS inte bara vara en regional spelare i Skandinavien. Norwegian vill vara detta, men man vill också skicka människor över Atlanten och den dag Putin gör tummen upp skicka människor från Kina till New York över Ryssland. 

Norwegian vill mycket och många anser att bolaget vill för mycket. Om vi jämför Norwegian med andra lågprisbolag som WizzAir och Ryanair som har väldigt enkla affärsmodeller med en enhetlig flotta och lagom långa rutter inom Europa. Norwegian vill göra detta, men också erbjuda business class över Atlanten och inrikesflyg i Sverige och Norge. 

Just nu är bolaget inne i en ny fas. Man ska spara pengar och trimma systemet. Lägga ner olönsamma linjer och gasa där man tjänar pengar. Sparprogrammet verkar gå hyfsat, men än är det långt kvar innan finansanalytikerna gör stora tummen upp. 

I och med Björn Kjos avgång ska Norwegian rekrytera en ny vd och frågan är vad hens uppdrag blir. Spara och sälj bolaget eller staka ut en kurs för ny ytterligare expansion. Det är två mycket olika vägar att gå och får jag hoppas så önskar jag det senare alternativet. 

Flygresande är fortfarande i sin linda och den spelare som kan serva en växande medelklass resebehov globalt kommer att bli en vinnare. Ungefär vart tjugonde år fördubblas flygresandet i världen och även om många säger sig vilja åka mer tåg så finns det få tecken på att detta på allvar hotar flyget. 

Norwegian är bra positionerade med en ung flygplansflotta med bränslesnåla motorer som släpper ut betydligt mindre C02 per resenär än gamla elefanter som Lufthansa och SAS. Norwegian har fortfarande en betydande del av sin verksamheten i Skandinavien, det finns baser på andra platser i Europa, men de är inte bolagets hjärta. Är detta verkligen realistiskt sätt över tid? Att piloter som talar svenska och norska inte är att lita på lärde vi oss i våras under SAS-strejken. Outsourcingen av mer personal kommer att bli ett huvuduppdrag för nästa Norwegian vd. 

I våras hade jag förmånen att göra en längre en intervju med Björn Kjos på Norwegians huvudkontor i Oslo. Det var mitt i Norwegians stora sparpaketet och precis efter att bolaget tvingats ställa 18 maskiner på backen. Man kunde tänka sig att vd skulle vara tung och svår, men han var lätt och vänlig. Koll på alla siffror och medveten om att varje ord han sa vägs på finansiell guldvåg. Men ändå, det verkar kul att leda ett flygbolag. Det ligger i människans innersta väsen att resa. Att få göra detta möjligt för miljontals människor tycks mig vara ett sant privilegium. Det är många som kommer att stå i kö för att ta över Björn Kjos jobb. Nu handlar det om att hitta den bästa och flyga vidare.