“…den största förloraren på lång sikt är nog Arlanda”
Vi tar det minsta problemet först: BRA ansökte om företagsrekonstruktion i oktober, för andra gången på tre år. Under pandemin stod bolaget på backen i ett år under försök att banta kostnader, sparka personal och förhandla ner leverantörsskulder.
Per G Braathens och AMF Pension, som köpte 19 procent för 200 miljoner kronor efter den förra rekonstruktionen för två år sedan, driver ett bolag med höga miljöambitioner och låga vinster. Bara några enstaka av de senaste tio åren har BRA visat små svarta siffror efter finansnetto.
Men ambitionen att bli världens första fossilfria flygbolag kvarstår. Både huvudägaren och AMF vill så väl, men frågan är om krassa borgenärer är lika idealistiska?
Advokaten Nils Åberg på Carler advokatbyrå är rekonstruktör och sliter nu med att få ihop en lösning. Han säger till Travel News att ambitionen är att kunna begära en förhandling om en rekonstruktionsplan under januari månad.
En lösning kräver att Per G Braathens Braganza och AMF skjuter till mycket pengar och borgenärerna går med på att skriva ner sina fordringar rejält. Medan bolaget balanserar på konkursens rand fortsätter flygen från Bromma till de allt färre flygpendlarnas stora glädje.
Större problem, men också större möjligheter att lyckas har SAS med sin rekonstruktion, som i praktiken är en amerikansk variant på konkurs: Sälj inkråmet, makulera aktierna och statens efterställda obligationer samt minimera den övriga ersättningen i form av nya aktier till borgenärerna.
”Den säkraste vinnaren av den komplicerade processen är de juridiska och ekonomiska rådgivarna”
Den 3 oktober presenterade en lättad SAS-vd Anko van det Werff försäljningen till Air France/KLM och danskarna. Köparna går in med drygt 5 miljarder kronor i nya onoterade aktier och nästan 8 miljarder i konvertibla skuldebrev. Dessutom lånar delägaren Castlelake ut 5 miljarder för att ta över det dyra brygglånet från gamfonden Apollo.
Men än inte SAS uppe på torr mark. Nu väntar en troligen oproblematisk svensk rekonstruktion av moderbolaget SAS AB med indragning av aktier och avnotering, uppgörelse med de borgenärer som förvandlar stora hybridobligationer till små aktieposter, en rad godkännanden av den amerikanska konkursdomaren, närmast den 23 januari och 6 februari, och sist men inte minst EU-kommissionens syn på konkurrens och statsstöd.
Den säkraste vinnaren på den komplicerade processen är de juridiska och ekonomiska rådgivarna som tar ohemult mycket betalt. Innan resan är slut om ungefär ett år har de gissningsvis kostat omkring 3 miljarder.
En annan vinnare är Kastrup, som nu blir den självklara hubben för flygningar ut i världen från Skandinavien.
Vinnare är också de klarsynta personer som blankade SAS-aktien.
De stora förlorarna är de svenska skattebetalarna som satsat över 10 miljarder på snart värdelösa aktier och efterställda obligationer, i praktiken en gåva eftersom de saknar säkerhet.
Förlorare är också aktieägarna, men sådan är kapitalismen, och tecknen på SAS förfall har varit tydliga i minst tio år.
Men den största förloraren på lång sikt är nog Arlanda, som alltmer blir matarflygplats till Kastrup, Amsterdam och Paris. I snart 20 år har politiker av olika färger pratat om en fjärde bana. Dagarna före jul fick gamle M-ministern Peter Norman, tidigare utredare av Arlandas framtid två gånger, en svårknäckt nöt av infrastrukturminister Andreas Carlson. Den gamle finansmarknadsministern ska utreda ”förbättrad tillgänglighet” till flygplatsen genom att ”föra dialog” med intressenterna. Den 1 juni 2025 ska de ha pratat färdigt.
