Förra veckan skickade Ving ut ett pressmeddelande att man sålt slut på en tågresa. En semestertripp till Davos med 30 platser var slutsåld. Resan ner till Alperna pågår i 26 timmar och innehåller fyra byten. Nu planerar bolaget en ny resa till Engelberg i oktober. Jag förstår att bolaget vill slipa på sin miljöprofil och ännu en gång lyfta fram att man klimatkompenserar SAMTLIGA resor som bokas genom Vings system. Men tågsemester i Europa är en ytterst perifer gren i reseindustrins gigantiska träd.
Nu kan vi summera några dagars fullskalig strejk på SAS. Knappt 300 000 resenärer har fått stanna hemma under fem dagar. Vi snackar en helt vanlig helg innan högsäsongen har kommit igång. Flyget bevisar i och med denna strejk att man är blodomloppet i vårt ekonomiska system i Skandinavien. Det gäller både affärslivet och människors privata behov såsom semester och träffa nära och kära. Facebook-grupper som Stanna på marken och Flygskam är rörelser i marginalen, på alla sätt viktiga och betydelsefulla på samma sätt som droppen urholkar stenen. Människor i sociala medier och i demonstrationståg säger en sak när de tror att alla ser och gör en annan sak när de vill att något kul ska hända. Vad? Svar de flyger.
Att tro att vi i västvärlden kan minska vårt flygande radikalt är helt absurt. Och ja, det är först när båset är tomt som man saknar kossan. SAS är ett av tre flygbolag som agerar i Sverige med bas här. Efter några års kris har man kommit tillbaka på hyfsad grön kvist. Förra året gjorde man ett historiskt lysande resultat med både vinst- och passagerarrekord. Detta efter ett effektivt städarbete av vd Rickard Gustafson. Han beskrivs som en tuffing och med ett förflutet på konsultfirman Andersen Consulting. Där har han lärt sig att slimma en luftig organisation. Om man jämför SAS med lågpris-konkurrenterna finns det fortfarande mycket att göra.
Just nu har bolaget ett sparpaket på 900 miljoner. Och mitt i denna process kommer så SAS-strejken. Jag finner det helt absurt att 1 500 piloter vägrar att gå till jobbet om de inte får ett lönelyft på 13 procent. Kan någon berätta för människorna i cockpit att vi här på andra sidan har en inflation på en procent. Vi har räntor på en procent. För 500 kronor kan du flyga var som helst i hela Europa om du är ute i god tid. För 1 000 kommer du över Atlanten. Det fanns en tid när nationella flygbolag kunde tälja guld med kniv på reglerade marknader, men sen kom internet och ritade om kartan i hela världen. SAS-strejken är som ett rop från en annan tid. Jag skrev för en knapp vecka sedan att jag inte trodde att det skulle bli strejk och det är bara att konstatera att jag hade helt fel. Graden av tondövhet i denna yrkesgrupp var betydligt större än jag anade.
Strejken har enligt analytiker kostat SAS fram till nu minst 300 miljoner. Fortsätter vansinnet är SAS vinst för 2019 snart uppäten. SAS har två grupper som man måste hålla på gott humör. Självfallet resenärerna som just nu får se sina hotellbokningar brinna inne. Förra året reste 30 miljoner passagerare med SAS. Det är bara ett klick bort att välja ett annat flygbolag. Att strejken är en katastrof för SAS varumärke är självklart. Strejken bekräftar bilden av bolaget som ett halvstatligt organ som struntar i kunderna. Det räcker inte med en Youtube-film med Rickard Gustafson för att vända bilden. Men jag måste säga att SAS kommunikationsavdelning agerar mycket bättre nu än förra sommaren när många avgångar ställdes in. SAS högsta ledning har visat ödmjukhet.
Den andra gruppen som SAS måste nå är analytikerna. Den senaste veckan har SAS aktiekurs gått rakt neråt och det innebär förstås att svenska statens vilja att sälja sina aktier är noll och intet. Finansmarknadens förståelse för höjda pilotlöner är om möjligt ännu mindre än allmänhetens. Så hur ska då SAS vd Rickard Gustafson agera för att få tillbaka sina piloter i cockpit? Ja, han måste ge något så att deras prestigeförlust inte blir alltför stor. Under tiden är det bara att gratulera Norwegian som fått en tidig julklapp efter några tuffa månader.