I måndags blev det klart. Staten häller fem miljarder i SAS och tre miljarder i det statliga flygplatsbolaget Swedavia. Vad betyder detta? Min analys är att Sverige inte har varit så här nära planekonomi sedan 1989. Förr var vi fysiskt nära planekonomi i och med att Sovjet var en av våra närmaste grannar och där var allt kontrollerat av staten. Förr var också flyget kontrollerat av staten som bestämde var och hur olika flygbolag skulle få flyga. Det gjorde det oerhört enkelt att driva ett flygbolag eftersom konkurrens var förbjudet. Flygbolagen som ägde  – alltså hade tillstånd att trafikera – en linje kunde sätta vilka de priser de ville. Följaktligen drev flygbolag som SAS även andra verksamheter som hotell. Det mest kända exemplet på detta hittar vi i Köpenhamns huvudstad. En enorm kloss som på sexiotalet fungerade som en incheckningshall när man skulle flyga till USA. Jag skriver man eftersom det var män med portföljer som reste med SAS när de skulle göra affärer. 

SAS uppgift var inte att alla skulle resa så billigt och enkelt som möjligt utan att agera infrastruktur när svenska exportföretag skulle göra affärer och säljresor. Det är ingen slump att Wallenbergsfären är den största icke statliga ägaren av SAS. Det är enligt samma logik som byggde Sveriges välstånd under hela 1900-talet. Staten och kapitalet inte i samma båt som i Blå tågets berömda sång utan i samma flygplan. Alltså planekonomi, fast på den tiden kallade vi det blandekonomi. 

Sen kom avregleringen och SAS fick konkurrens och ja, det har man klarat ganska hyggligt på sista tiden. 2019 var ett rekordår sett till antalet passagerare drygt 30 miljoner och vinst på runt två miljarder. Vi kallar det marknadsekonomi. Fram till coronakrisens utbrott i mitten på mars var Sveriges riksdag redo att sälja SAS och vd Rickard Gustafson lobbade för detta i Ekots lördagsintervju förra året. Men nu är det alltså tid att rädda SAS och i ett första bud vill regeringen Löfven med näringsminister Ibrahim Baylan i spetsen hälla in fem miljarder. Förutsatt att danska regeringen tar sin del och att familjen Wallenberg tar sin. Att det sista skulle hända anser jag vara helt osannolikt och nästan lika osannolikt är att SAS kommer klara sig på stipulerade 12,5 miljarder kronor.

Förra året hade SAS kostnader på svindlande 40 miljarder och även om mer än halva personalen får går så kvarstår problemet att flygplan är nästan lika dyra på marken som i luften. Speciellt när man har bränsleavtal som utgår från att man har 600 flygningar per dygn en vanlig sommardag.

I samma andetag säger regeringen Löfven att man stoppar utbyggnaden av Arlanda. Ett förhandlingskrav från Miljöpartiet som älskar att framhålla att flyget ska minska och att medlen för att nå dit är viktigare än målet.

Vad kommer detta att leda till? Jo, att Kastrup blir Nordens viktigaste flygplats och Sverige en slags matarstation till denna. Miljöpartiet vill samtidigt att SAS ska följa högre miljökrav utan att kunna precisera exakt vad. Förklaringen är enkel, de har ingen aning. Att kräva biobränsle när detta inte existerar i mer än en lite rännil är naivt. Och ja, elflygplan kommer, men det kommer att ta 15-20 år. Och att kortare flygresor ska göras med tåg är också korkat eftersom det snedskjuter konkurrensen. SJ:s priser är redan idag höga och tåg på populära linjer i princip fullsatta.

Begränsningar på SAS gör att kommersiellt styrda flygbolag av typen Leap och Amapola kan få bättre grepp om de krympande inrikesmarknaden för flyg. Jag tänker på SAS som ett bortskämt ensambarn med två överbeskyddande föräldrar: Sverige och Danmark. Nu får de dessutom konkurrens av Norge som vill bonusförälder och hälla in ännu fler miljarder i SAS.

Här kommer en naiv tanke som svar på detta vansinne. Vad sägs om att vi i Sverige säljer SAS till Danmark. Vi erkänner att Kastrup är Nordens ledande flygplats och bjuder in andra bolag att vara med och transportera oss dit eller ut i Europa. Sverige kan nu bli en ny hubb för lågprisflyget och ja, jag tror att det både hade varit mumma för svensk besöksnäring och gett lägre biljettpriser och högre kapacitet ut i Europa. De linjer norr om Arlanda som inte får någon kommersiell trafik kan precis som nu pliktupphandlas av Trafikverket. Jag är övertygad om att min lösning är extremt mycket billigare än den som regeringen nu har slagit in på och kanske blir det som jag vill om tio år, men tills dess kommer vi att få leva med nordisk dragkamp om SAS.

Jag menar, om inte ens länderna kan komma överens om gemensamma reseregler i sommar hur ska de då ta hand om ett flygbolag på en marknad som drabbats av de värsta raset i mannaminne.