Carl Bildts mest magiska oneliner kom när han i en radiodebatt skulle beskriva Sveriges framtida regering på den andra sidan blockgränsen, “en rödgrön röra”. 

Jag ber att få travestera vår före detta statsminister när jag ska beskriva flygets framtid i Sverige och världen: en grön planekonomisk röra. 

Några exempel, Air France har precis blivit beviljade statsstöd på svindlande 75 miljarder kronor. I villkoren nämns att flygbolaget inte får konkurrera med statliga höghastighetståget TGV på sträckor under 2,5 timmar. Alltså en stat delar ut pengar till ett statligt bolag, men skapar samtidigt regler gynnar ett annat statligt bolag. 

Lufthansa har inför nya regler, munskydd på alla flygningar från och med nu. Gäller detta även Star Alliance? Vad händer med de passagerare från exempelvis SAS som ska byta till Lufthansa och saknar munskydd. 

Apropå munskydd, jag noterar att många tror att munskyddet bara ska sitta över munnen, men det är verkningslöst om näsan inte är täckt. På exempelvis Folkhälsomyndighetens pressträffar syns ofta bilder på journalister som har täckt mun, men bar näsa. Jag har fått lära att det är mer effektivt att sprita händerna ofta än ett munskydd som sitter på sne. Mun och näsa är två ingångar till samma människa…

Tillbaka till flyget.

Vad händer om ett land inför regler att man ska hålla sociala distans i kabinen och ett annat land inte gör detta? Det kommer förstås att påverka biljettpriserna. 

Men det finns också en humoraspekt för när börjar reglerna att gälla? När man stiger på flygplanet eller när man stiger av? Vad händer om människor flyttar runt i flygplanet…

På dagens seminarium om flygets framtid som Stockholms handelskammare arrangerade efterlyste SAS public affairs chef Anna Wilson enhetliga regler för åtminstone EU när det kommer till både finansiering och hur man ska uppträda i ett flygplan. Men finns det finns få tecken på att hon kommer att bli bönhörd. 

Många länder rusar nu till sitt nationella flygbolag med lånegarantier.

Samtidigt som Stockholms handelskammare körde sitt seminarium online hade Norwegian en pressträff där man tackade sina långivare och leasing partners. De senare är ett tjugotal och de har nu gått med på att omvandla sin skulder till aktieinnehav vilket innebär att norska staten kan gå in med lånegarantier. Men varför ska norska skattebetalare säkra finansieringen för ett flygbolag som kör en lågprislinje mellan London och New York?

Precis på samma sätt som franska staten vill kontrollera Air France i detalj så kommer norska regeringen att vilja samma sak. Norska statens behov av inrikestrafik i Nordnorge krockar förstås med företagen som hyr ut flygplan till Norwegians intresse. De senare vill ju förstås att Norwegian ska flyga där det är som mest lönsamt. 

På pressträffen förklarade Norwegians vd att bolagets fokus kommer att bli Norden när man väl börjar flyga igen. 

Det bästa om man vill att ha så många linjer som möjligt i Norden vore förstås att de nordiska infrastrukturministrarna tog ett videomöte och delade upp linjerna mellan sig. Det skulle leda till en monopolsituation som påminner om hur vi hade det på åttiotalet. Då var de nationella flygbolagen kassakor och halvtomma plan flög kors och tvärs över landet och då och då till internationella metropoler.

Nationella halvstatliga flygbolag med linjemonopol innebär förstås hejdå till alla billiga weekendresor till Europa och New York de närmaste åren. Minst tre, troligen fem. 

På seminariet diskuterades även ekonomiskt stöd till Luftfartsverket och Swedavia. De senare duckade förstås på frågan om det finns ett behov. Men lägger vi på landets tjugo kommunala flygplatser så finns ett skriande behov av kapital på landets flygplatser. Swedavia har inte akut ebb i kassan efter sin senaste lyckades fastighetsaffär. Petter Stordalens nyöppnade Comfort-hotell gav en realisationsvinst om 422 MSEK. 

Swedavias kommunikationschef Charlotte Ljunggren sa på seminariet att “man ska hålla konkurrenskraftiga avgifter i framtiden”. Alltså om Kastrup sänker sina landningspriser så kommer Swedavia att haka på. 

Och nu är vi inne på den interna brottningsmatchen i SAS mellan ägarna Danmark och Sverige.

I danska Folketinget finns många heliga kor, men två av de finaste är SAS och Kastrup. Det senare är Danmarks största arbetsplats och målet är detsamma som Swedavias för Arlanda, att vara Norden viktigaste flygplats.

Hur detta kommer att sluta? Ja mitt svar är planekonomisk grön röra under betydligt längre tid än en svensk mandatperiod.