Det finns många regler som påverkar reseindustrin. De två mest kända är den resegaranti som en researrangör måste betala in när man säljer en paketresa. Den andra är EC 261, EU:s regel om ersättning vid försenat flyg. Reglernas syfte är förstås att värna resenärerna, men samtidigt måste man ifrågasätta om det är rimligt att köpa en biljett för några hundralappar och få ersättning upp till 600 euro när ett plan är försenat. 

I den välskrivna domen står det: “Det finns inte någon definition av uttrycket extraordinära omständigheter i EU-förordning”. 

Mellan raderna i domen framgår att ARN tycker att piloternas krav på 13 procent i lönelyft var extraordinära och att SAS har gjort väldigt mycket för att undvika att deras kunder drabbas. Man har dels förhandlat med piloterna, men också förberett organisationen för en tuff strejk. Om vi bortser från piloterna så verkar det som SAS-personal har gjort sitt yttersta för att hjälpa kunderna att boka om sina flyg under strejken. Men självfallet fick många stanna hemma.

Strejken har enligt den senaste kvartalsrapporten kostat SAS 615 miljoner svenska kronor. Men SAS varumärke tycks ha klarat sig hyfsat eftersom de efter pilotstrejken efterföljande månaderna juni och jul var bolagets bästa någonsin när det gäller antal resenärer. Självfallet är det trist för de drabbade passagerarna att de missar ett gäng tusenlappar, men strejken kom inte som blixt från en klar himmel från någon. 

Vidare är det bra för reseindustrins del att det ställts rimliga krav på branschen.Om vi jämför med andra sektorer i samhället är konsumentskyddet vid resor både hängsle och livrem. Exempelvis resegarantilagen tillkom på sjuttiotalet när många oseriösa aktörer sålde resor. Dessa företag är idag borta. Reseindustrin präglas sedan många år av stor professionalitet och tuff prispress. Att på detta lägga på orimliga krav från staten hämmar utvecklingen i världens viktigaste näring. Följaktligen är ARN:s beslut idag helt rätt. Både i det korta perspektivet och i det långa.