“Enligt italienska miljöorganisationen Legambiente fanns det i landet, i mars 2023, 249 övergivna liftar”
Comosjöns uppochnervända y-form är kantat av pittoreska byar och mytomspunna småstäder. Menaggio, Lenno, Tremezzo, Varenna och Bellagio ligger alla strösslade som lager av nyklassicistiska gräddbakelser i det bergiga landskapet vid Alpernas fot utmed Italiens tredje största sjö.
Genom århundradena har de lockat otaliga celebra, ofta konstnärligt lagda personligheter. Numera besöker fler än en miljon turister sjön och dess samhällen varje år. Att lokala myndigheter ser över olika alternativ för att säkra inkomstkällan är inget att höja på ögonbrynen över.
Det är däremot beslutet att investera 5 miljoner euro i en före detta skidort på Monte San Primo vars 1 682 meter gör det till den högsta bergstoppen utmed Comosjön. Utvecklingen leds av Bellagio kommun i samarbete med närliggande regionala förvaltningar samt den italienska regeringen, som finansierar det planerade arbetet med att renovera ett nedlagt hotell, bygga en ny parkering och skapa ett nytt skidområde för nybörjare.
Det senare har väckt ilskan hos flera miljöaktivister. Bristen på snö satte spiken i kistan för lifterna vid Monte San Primo för ett årtionde sedan – och är ett av de tyngsta argumenten som paraplyorganisationen Salviamo il Monte San Primo lyfter för att försöka häva utvecklingen. Salviamo il Monte San Primo består bland annat av representanter från Världsnaturfonden och den tongivande alpinklubben Club Alpino Italiano. Man försöker även engagera flera av Comosjöns mest illustra invånare, så som George Clooney.
Det är lätt att förstå deras oro. Vi lever i en tid av ökade hot på grund av klimatförändringar. Det föreslagna skidområdet ligger på 1 100 meters höjd. Det innebär att det skulle vara kraftigt beroende av konstgjord snö. Även de allra mest moderna snökanonerna kräver stora mängder energi, och upp till 10 liter vatten i sekunden. Därför planeras även en konstgjord sjö för de vattenresurser som erfordras. Att, i ett välbärgat område med välfungerande turism och infrastruktur som bär samhället året om, göra den typen av miljoninvesteringar i helt ny skidinfrastruktur är inte bara onödigt. Det framstår som rent trams som på längre sikt är miljömässigt fördärvligt.
Alla röster är inte kritiska. Beslutet om investeringen har skett efter en omröstning inom demokratiskt framröstade förvaltningar. Det sägs att den konstgjorda sjön kommer att tjäna flera syften, bland annat som reservoar i ett område som ibland lider av vattenbrist på sommaren. Att mattlifterna är enkla att transportera bort om de inte används.
Problemet i Italien med nedlagda skidorter är dock inte unikt för Comosjön. Enligt italienska miljöorganisationen Legambiente fanns det i landet, i mars 2023, 249 övergivna liftar och ytterligare 138 stycken vilka definierades som ”tillfälligt stängda” under minst en säsong. Legambiente rapporterar vidare att 90 procent av de italienska pisterna i dag täcks av konstsnö snarare än äkta snö. Frågan är hur framtiden ser ut för dem – och vilken framtid det är vi vill satsa på, även om vi inte kommer att sluta åka skidor.
På båda sidor av diskussionen står grupper som vill rädda Monte San Primo. Så här på avstånd tycks det – ur miljömässigt, samhälleligt och ekonomiskt perspektiv – finnas ändamålsenligare investeringar. I stället för en ny parkeringsplats vid en ny skidort till exempel förbättra kollektivtrafiken. Bussar skulle kunna transportera större grupper av människor från, säg, Bellagio till övriga närliggande skidorter som faktiskt är i bruk. En investering i Comosjöns vandringsleder är också behövligt och skulle ge extra skjuts på sommaren.
Källor: Harvard University, The Telegraph, Legambiente
