”Varför gör då Petter Stordalen detta? Det enkla svaret är förstås uppmärksamhet i kombination med snålhet”
I måndags genomförde Petter Stordalens hotellbolag sitt stora namnbyte, från amerikanska kedjenamnet Choice till Strawberry. Hans fastighetsimperium har redan detta namn och ett byte är således en logisk historia. Choice är ett internationellt varumärke som få i Norden har ett förhållande. Desto mer kända är undervarumärkena: Clarion, Quality och Comfort. På svenska: premium, mellanklass och budget. Ska ärligt säga att det tog flera år innan jag förstod rangordningen. Dessa tre blir kvar. Följaktligen kommer de flesta av Stordalens hotellgäster inte att märka mycket av det storslagna namnbytet.
Varför gör då Petter Stordalen detta? Det enkla svaret är förstås uppmärksamhet i kombination med snålhet. Petter Stordalen är den mest kända företagsledaren i Norden. Det är ingen slump, få människor älskar att stå på scenen mer än Petter. Ibland känns det som att den viktigaste anledning till att han öppnar nya hotell är möjligheten att stå på scenen och inviga dessa. Det är själva gnistan som får elden att leva. Allt enligt min devis att fåfänga är människans viktigaste drivkraft.
Den andra anledningen är förstås att man kan hålla nere licensavgiften till Choice i USA något. Jag läste någonstans att namnbytet kostar koncernen 200 miljoner om året i fem år. Jag tror inte alls på dessa siffror. Att byta ut skyltar och göra adressändringar är betydligt billigare än så.
En tredje förklaring är förstås att detta är briljant ur ett varumärkesperspektiv. Namnet Strawberry har sin botten i att Petter en gång skulle sälja jordgubbar utanför sin pappas ICA-butik. Kvaliteten var dålig, men Petter fick veta av pappa att det var detta han skulle sälja och på kuppen blev han Norges bästa försäljare av söta röda bär. Nu åker han runt på Comosjön i Italien med nya unga flickvän och lever livet som få andra. Sensmoral, om du bara jobbar på kan vad som helst hända. Och när det händer är det inget fel att visa upp din framgång och fira med ett stort kalas.
På detta sätt förkroppsligar Petter Stordalen tidsandan i Norden på samma sätt som Ingvar Kamprad gjorde på 1900-talet. Då var det snålhet och gränsen till barkbröd som var vägen till framgång. Otaliga är de historier om Kamprad som åker runt i en gammal Skoda och vägrar sätta sin fot i någon annan del av ett flygplan än monkey class. Själv drog Kamprad till Schweiz för att slippa betala skatt. Och när han skulle koppla av åkte han till sin vingård i södra Frankrike.
Idag på tvåtusentalet har vi ett helt annat samhälle. Rika människor föredrar Sverige, ett land som avskaffat fastighets-, arvs- och förmögenhetsskatt för länge sedan. I detta land har Petter Stordalen byggt många nya hotell där medelklassen kan spegla sig i varandra och i måttlig framgång. Hotellen är både på ut- och insidan en spegling av människors längtan efter guldkant på tillvaron. De är dock långt ifrån det jag kallar riktig lyx.
Det faktum att Petter Stordalens bolag inte är noterade gör att man slipper den ekonomiska granskning som största konkurrenten Scandic tvingas genomlida fyra gånger om året. Att fyra gånger om året visa upp sina skitiga kalsonger för ett gäng kräsna finanskillar och tjejer är bara kul en gång på tio. Följaktligen kan den overkliga sagan om evig framgång byggas utan större störningar. Ja, jag tänker förstås på livet efter covid. Travel News har flera gånger försökt intervjua Petter Stordalen om vad som döljer sig bakom djungeln av olika bolag, men utan att få några bra svar. Det är helt okej. Petter Stordalens Strawberry har bara en allsmäktig ägare som trots att han gärna visar upp sig i badbyxor ändå döljer det mesta. Kejsaren är alltså inte naken utan mer dressad i tidsandan än någon annan.
Viggo Cavling, chefredaktör på Travel News
