”Anko van der Werff gör precis det tyskarna ville för 15 år sedan, men som ingen SAS-ledning vågat. Man måste beundra honom för både klarsyn och mod”
För 15 år sedan fick Lufthansa titta i SAS böcker, ”due diligence” säger finansnissarna. Regeringen Reinfeldt var beredd att kliva av som ägare, men tyskarna skakade på huvudet och anförde tre goda skäl:
– Ni måste rensa balansräkningen, skaffa en modernare och enhetlig flygplansflotta och få ordning på relationen med alla fackföreningarna.
Sedan kom finanskrisen och allt blev bara värre för SAS, men bolaget räddades gång på gång av skattebetalarna. För fem år sedan fick norrmännen, som ändå badar i oljepengar, nog och mitt i pandemin klev den svenska S-regeringen av SAS äventyrsresa.
När Putin var korkad nog att anfalla Ukraina hade den nya SAS-chefen bara en väg att ut – nödutgången via en amerikansk Chapter 11. Alternativet hade varit att komma in på nästa styrelsemöte och skrika: ”Brace for impact!”
Chapter 11 betyder inget annat än en totalsanering av bolaget. Alla intressenter måste vara med och dela notan – leasinggivarna, leverantörerna, personalen, kreditorerna och framför allt aktieägarna.
En svensk rekonstruktion landar, om den lyckas, oftast i ett 25-procentigt ackord med fordringsägarna. Chapter 11 är tuffare, här snackar vi snarast om att byta dollar mot dimes. Och i SAS-upplägget blir en kvarts miljon aktieägare lottlösa, vilket är helt enligt kapitalismens skolbok.
Anko van der Werff gör precis det tyskarna ville för 15 år sedan, men som ingen SAS-ledning vågat. Man måste beundra honom för både klarsyn och mod.
Hans tidigare arbetsgivare Avianca var nog inget drömbolag, men frågan är om inte SAS är värre att landa. Det beror inte bara på att bolaget misskötts i flera decennier, utan på att livräddningen satts in så sent.
Anko van der Werff är kritisk mot att den tidigare ledningen, eller snarare den märklig passiva styrelsen, inte vidtog några åtgärder redan för tre år sedan, då Norwegian genomförde sin rekonstruktion. Det är inte kul att sitta längst ut i väntrummet.
Men SAS-chefen kom in för sent och hade inget val. Om SAS ska bli kvar som varumärke måste kapitalanskaffningen lyckas och Apollo få tillräckligt mycket betalt av Lufthansa för att göra en anständig exit.
Anko van der Werff är övertygad om att Europas flygmarknad måste konsolideras för att överleva. Det verkar vara en klok analys. En rimlig gissning är att både SAS och Finnair är systerbolag till Swiss och Austrian år 2030.
SAS-chefen berättar att han flyger till New York fyra gånger om året. Men han har aldrig träffat konkursdomaren eller ens sett domstolen. Nej, varför skulle han förnedra sig till det? Där har han inget att säga till om, han kan bara fortsätt att ösa båten och hoppas att vi i framtiden minns honom som holländaren som räddade SAS.
Leif Holmkvist
