Man har flugit en del genom åren, från oljestrimmig DC3 mellan Dar es Salaam och Mafia Island till Dreamliner. En del i tjänsten, men mest privat, vilket kunde ge en ackumulerad flygskam på stratosfärisk nivå.

Efter några år i flygvapnet, av legendaren Chuck Yeager beskrivet som ”years of dullness and moments of panic”, har jag alltid betraktat flygning enbart som nödvändig men krånglig logistik.

Det är mycket som kan gå snett för ett flygbolag, oftast vädret, ibland strejker och mer sällan tekniken. Och när det går galet gäller det för bolaget att ta hand om irriterade kunder.

För egen del har jag haft närmast osannolik tur och ytterst sällan drabbats av inställda flygningar. Förseningar javisst, till och med hos normalt punktliga Ryanair eller buss till Nürnberg när det varit snökaos på Münchens flygplats.

Förtidingar också. När jag ville åka hem en dag i förväg från Linate trots icke ombokningsbar biljett hos Finnair sade den blonda huldran: ”This we don’t do – but I do!”

Bara två gånger har jag fått flygningen cancellerad. Den 18 mars 2020 skulle jag till Norditalien för åka skidor, en vecka efter att WHO deklarerat pandemi. Två dagar innan ställde Norwegian in flighten.

Jag hade inte tänkt åka, men ville köra ”chicken race” för att testa norrbaggarna och låta dem betala tillbaka. Det gjorde de. Efter fyra månader och ett knippe ursäkter för att det tog så lång tid.

Så kom strejken i Tyskland den 27 mars i år. Jag skulle hem från Salzburg samma dag, vilket jag gnällt på Lufthansa om här. Det slutade med att jag bokade Norwegian och kom hem till slut.

Den 29 mars fyllde jag i Lufthansas formulär på sajten och yrkade ersättning för Norwegians biljetter, en enkel måltid i Salzburg och taxi mitt i natten med en friåkare vars bil doftade omisskännligt sött och gav minnen av ungdomens backpacking i Mellanöstern.

Två timmar senare bekräftade Lufthansa, bad om ursäkt och varnade för att det kunde ta lite tid eftersom störningen varit så omfattande.

En vecka senare meddelade Lufthansa att de skulle betala ut och bad om kontouppgifter. Men de hade räknat på förseningsschablonen och beloppet var bara hälften av mina omkostnader.

Jag mejlade en kort invändning. Bara några timmar senare meddelade Lufthansa att de ändrat sig, bad om ursäkt och betalade det jag krävt. I dag, bara två veckor efter min ansökan, sitter pengarna på kontot.

Så ska en tysk slipsten dras, Vielen Dank, Lufthansa!