Jag minns nittiotalet som om det var igår. Man skulle vara programledare på ZTV, men aldrig titta på tv. De coolaste katterna i stan var Killinggänget ledda av kungen av cred Henrik Schyffert. Deras “humor” sållade ut agnarna från vetet. Mest ute var bland annat programledarna Claes Åkesson och Alice Bah sedermera Kunke. Att bli hånad av Killinggänget var värre än spöstraff på nittiotalet. I Stockholm fanns G-klubben där de absolut coolaste festade och på något märkligt sätt fick jag en biljett in trots att jag bodde i Malmö och var tvungen att ta Malmö Aviation upp för att vara med. Nittiotalet är numera lika dött och begravet som faxen och sökaren. Två fenomen som styrde livet på nittiotalet, yngre läsare uppmanas att googla. 

”Det första ord jag känner när jag passerat incheckningen är: mysigt”

Dessa tankar virvlade upp i huvudet när det blev klart att jag i veckan skulle få göra ett studiebesök på nyöppnade Soho House. Verksamheten startade nämligen på nittiotalet i London i denna anda. Då fanns det bara ett enda “hus” och när man (alltså inte jag) kom dit satt Jude Law i ett hörn och Kate Moss i ett annat. Mellan dem satt i min fantasi Andres Lokko och lyssnade på musik på ett kassettband som var så creddig att ingen annan hade hört den. Typ Oasis första demo.

Med tiden har detta första hus blivit en kedja inte helt olikt McDonalds som har ynglat av sig över världen och den andra januari öppnade verksamheten i Stockholm i en gammal kyrka på Östermalm. Jag har tidigare skrivit om detta ganska kritiskt, bland annat här och här, men i veckan var jag på plats IRL på Majorsgatan och här är mina intryck. 

Det första ord jag känner när jag passerat incheckningen är: mysigt. Det är nästa fullt med människor i det gamla kyrkorummet med en gigantisk orgel längs ena väggen. Möblerna påminner om en snyggt inredd lounge med mjuka soffor och fåtöljer. Mitt i rummet sitter förstås Glenn Killingmedlemmen X, han ser som vanligt ut lite bekymrad som om världen vilade tungt på hans axlar. 

Runt honom pratas det engelska med amerikansk brytning. Jag ser två miljardärsbarn, en man och kvinna i min egen ålder. De flesta är mellan 30 och 60 år.

”Det tar vansinnigt lång tid innan vi får in maten, men när de många tallrikarna väl är på plats smakar det mesta fantastiskt”

Jag är på plats i egenskap av kritisk reporter och mina värdar är pressansvariga Catrin Nilsson och den svenska huschefen Lill Lindqvist. Vi äter lunch en trappa ner i restaurangen Cecconi’s. Den startade i Venedig och drivs som en franchise i detta huset och andra. Det ser ut som en mix av restaurang Astoria och hotell Dagmar på Nybrogatan. För övrigt två ställen som Soho House samarbetar med när det är fullt i restaurangen och gästerna i klubben vill bo i närheten. Svenska Soho House saknar nämligen en hotelldel, något som finns på många av de 40 “husen” runt om i världen. Det tar vansinnigt lång tid innan vi får in maten, men när de många tallrikarna väl är på plats smakar det mesta fantastiskt. Det är internationell italiensk restaurangmat med enorma mängder tryffel på. På gränsen till stabbigt, men ändå elegant. Personalen som lika ofta pratar engelska som svenska är vänliga och inkännande. 

Det får plats 500 människor i huset inklusive personal och det saknas inte många kroppar för att stämningen ska bli lika trång som lilla baren på Riche. Dit vill man absolut inte och följaktligen släpper Lill inte in så många nya medlemmar. 

Premiärhajpen måste lägga sig lite först, förklarar min värdinna.

”Soho House en central del av reseindustrins framtid”

Som medlem får du ta med dig tre vänner och om du ber Lill snällt kanske några till. Det råder absolut fotoförbud och har du tagit med någon in och sen går ut måste du ta med din kompis annars blir det spöstraff. Exakt hur många medlemmar det finns är affärshemligheter. Vi avslutar med en kaffe en trappa upp på balkongen i det stora kyrkorummet. 

Kommer jag nu att ansöka om medlemskap i Soho House? Svar nej, jag gillar inte att någon annan ska väga mig på guldvåg och säga om jag duger. Det tillhör en annan tid tycker jag, men jag hoppas förstås att några av mina kompisar blir medlemmar så jag då kan gå dit med dem. Söker du ett internationellt nätverk så är Soho House det bästa som finns i världen om du arbetar med kreativa saker som undertecknad.

Jag läste att Kim Kardashian inte fick bli medlem i Los Angeles, men att det är självklart att Harry och Meghan ska få vara med. Jag tycker precis tvärtom, Kim är en äkta hjälte som klättrat upp på världens topp av egen kraft. Harry har fötts in i det och vet inget annat.

Och varför ska jag skriva om detta i Travel News? Jo, för att Soho House en central del av reseindustrins framtid. Att genom medlemskap knyta sina kunder nära sig är vägen fram. I tider när Gud är avskaffad är det många som söker en ny religion. För vissa är Soho House svaret på denna strävan. 

Oj, nu blev det stora ord på slutet. Simma lugnt var än du befinner sig så hörs vi igen på måndag.