Vad är det bästa med att vara chefredaktör på Travel News? Ett svar är förstås att man får resa till overkliga ställen och vara med om häftiga grejer. När du läser detta sitter jag på ett flygplan på väg till Island för att vara med när Norwegian Prima ska döpas. Vem håller flaskan som ska kastas mot fördäck?
Svar Katy Perry. Kanske blir det också en sång eller två innan vi åker mot Irland. Det sägs vara valsäsong just nu så man hoppas på ett Instamoment eller två.
Lita på att det blir en rapport i nästa veckas fredagskrönika.
”Spies är dock undantaget som bekräftar regeln: entreprenörer i reseindustrin är ovanligt trevliga”
Jag har varit med några gånger vid fartygsdop tidigare. För tio år sedan (minst) var det Stena Lines ägare Dan Sten Olsson som vill namnge en typ oljeplattform i Göteborg och sedermera en i Stockholm. På en pråm bredvid objektet som högtidlighölls i Stockholms hamninlopp fick jag träffa Bianca Jagger. Hon är mest känd för att ha ridit in på en häst på Studio 54 i New York den andra maj 1977. Hon var sur som ättika och ville bara komma in till land.
Men det gick inte för att Carola skulle sjunga klart. Hon kom in i trans och kunde inte sluta prata om några skräcködlor från Finland som bestulit henne på segern i Eurovision.
Sen fångades hon av en Stormvind och sjöng som besatt i en halvtimme.
Detta är förstås skoj.
Men det allra roligaste med min sysselsättning är att få träffa entreprenörer som förverkligar sin dröm. I veckan har det blivit två stycken: Richard Öhman som hyr ut kajaker och Jens Rogestam som har tre turistbåtar vid Skeppsbron i Stockholm.
Jag har träffat många framgångsrika entreprenörer och företagare under 30 år som journalist. De flesta är ruggigt tråkiga och patetiskt självupptagna. Rika människor skaffar sig ofta stora hov som lyder deras minsta vink. Ett bra exempel är Simon Spies som var en spritt språngande galen sadist. Läs gärna mer här.
Spies är dock undantaget som bekräftar regeln: entreprenörer i reseindustrin är ovanligt trevliga. Förklaringarna är två.
För det första är deras kunder ofta på gott humör. Att vara på resa med familj och vänner gör de flesta människor lyckliga. I veckan åkte jag runt i en av Jens Rogemans turistbåtar. Det var människor från stora delar av Europa och alla log och skrattade när guiden Elin berättade roliga och dråpliga historier om Stockholm. Leenden sprider sig.
”En gång gick de tio snobbigaste direktörerna ihop och bojkottade mig i ett helt år för att jag ville ändra några regler i en liten reklamtävling”
Den andra förklaringen är att en entreprenör i reseindustrin ser alla människor i världen som potentiella kunder. Man har sällan råd att avvisa någon. Eller ens vara det minsta otrevlig för det blir lätt en trött recension på Google eller TripAdvisor och sånt sprider sig.
Jag var tidigare chefredaktör på Resumé, en affärstidning som ofta skrev om reklambyrådirektörer. Detta gäng var otrevliga och sura från morgon till kväll. Mest illa tyckte de om mig som inte skrev om deras förträfflighet i reklambranschens egen tidning. Jag ifrågasatte ibland deras arbete och ja mycket generösa ersättningar. Bakom deras dystra uppsyn låg att de hade max tio kunder var. Ofta färre än fem.
Då måste man vara svår för att upprätthålla kundernas intresse och sin image. En gång gick de tio snobbigaste direktörerna ihop och bojkottade mig i ett helt år för att jag ville ändra några regler i en liten reklamtävling.
Fy skäms, sa direktörerna som ville bli tagna på allvar.
Som ni förstår fick jag sluta efter ett tag.
Nu är jag i paradiset.
De flesta direktörer och entreprenörer som Travel News skriver om är för upptagna med alla sina kunder och medarbetare för att tänka för mycket på mig.
Det är så det ska vara.
Hur ska jag nu avsluta denna krönika? Jo, är du en entreprenör i reseindustrin och tycker att Travel News negligerar dig så är det bara att mejla mig så ändrar vi på det. Och ja, det går också att tipsa om en kompis eller kollega som gör något bra.
Och med dessa ord hoppas jag att alla läsare av Travel News får en underbar helg så hörs vi igen på måndag.
