Är tillbaka på kontoret för en mellanlandning. Förra veckan var jag i Turkiet. Nästa vecka blir det bilsemester i Baltikum. I helgen ska jag ut två dagar i Stockholms skärgård. Det sista är Sveriges hemligaste område om du är turist. Det bästa exemplet på min tes är Visit Swedens förra vd som vägrade att berätta i Travel News på vilken ö hon var sommargäst av rädsla för att fler skulle hitta dit…
Vi ska till Betsö och känner du ingen på ön är det ingen idé att åka dit. Det finns inga publika toaletter och var de bästa badplatserna finns är förstås hemligt. Så är det på de flesta skärgårdsöar i Östersjön.
Ja, ja.
Detta är ingen nyhet för vana läsare av denna spalt.
”Man vill veta om verket är bra eller om man ska skippa skiten”
Idag tänkte jag skriva lite om Dagens Nyheter. Sedan urminnes tider Sverige malligaste morgontidning. Jag jobbade där några år i början på nollnolltalet som redaktör på fredagsbilagan På stan. Den är numera nedlagd… Jag försökte få skribenterna att skippa betyget 3 av 5 i min bilaga. Vem vill ta del av en skiva, bok, film eller konsert som är ljummen? Svar ingen. Man vill veta om verket är bra eller om man ska skippa skiten. Men DN:s skribenter struntar i vad redaktörerna säger om hen inte heter Peter Wolodarski. När jag var på DN satt Wollo i en mörk garderob och skrev politiska analyser. Numera leder han hela skiten. Ytterst framgångsrikt eftersom DN har lyckats få enorma läsarintäkter. Jag är mycket avundsjuk på detta förstås.
Det konstiga är att Peter har infört en katolsk kultur bland tidningens skribenter. De rasar mot sin egna synder, fördömer alla andra som gör dessa och sen är de renade. Nyligen läste jag Richard Swartz berätta om Venedig. Han hade varit där mitt i sommaren. Staden var på väg att förintas av turister. Ändå var Richard där som ja turist.
”En våldsam attack på det egna agerandet. Och sen med texten i DN ett slags katharsis. Synderna förlåtelse”
Stjärnskribenten Hanna Hellquist, en gång praktikant på min avdelning på DN, brukar ofta och passionerat rasa mot flygande som får vår värld att brinna upp. Samtidigt som hon då och då reser med flyg till Grekland och ja Venedig.
Och för någon vecka sedan kom en rasande attack på Disney World i Florida som teaterskribenten Johan Hilton besökt. Han hade åkt dit för att han behövde en paus i sitt bokskrivande och möttes av tusentals andra människor som tänkte exakt som han. De ville också ha ett brott i sin tråkiga vardag och åkte till ett nöjesfält. Hiltons krönika blev samma visa som hos de andra skribenterna.
En våldsam attack på det egna agerandet. Och sen med texten i DN ett slags katharsis. Synderna förlåtelse.
”Om vi turister inte reste dit skulle det bli världskrig snabbare än man kan säga Taiwan”
Jag har fått lära mig att man ska leva som man lär. Och att man ska stå upp för sitt agerande. Jag är övertygad om att resande och ja förstås flygresor är en förutsättning för en fungerande värld. Klimatförändringar ska förstås ta på allvar, men det är inte genom att sluta flyga som vi vänder utvecklingen. Det är bara flygindustrin själv som kan skapa förutsättningarna för en grön utveckling. Om då kunderna försvinner så blir det ingen utveckling.
Varför tror ni att det byggs batterifabriker överallt i Sverige? Jo för att det finns en efterfrågan på miljövänliga bilar. I Sverige utgör turismen 2 procent av BNP, i många länder är samma siffra 20-30 procent. Om vi turister inte reste dit skulle det bli världskrig snabbare än man kan säga Taiwan.
Träffade en kompis i veckan.
Han hade avstått från att flyga en tag för att det var dåligt för miljön. Sen hade han belönat sig själv och familjen med en långresa till Kalifornien. Behöver jag skriva att detta samtal ägde rum i Stockholms innerstad.
Ja, som ni märker är detta en ganska förvirrad fredagskrönika.
Men så blir det ibland.
Nästa vecka kan ni hänga med på min roadtrip i Baltikum i Travel News systertidning RES.
Ha en skön helg så hörs vi redan på måndag.
7 kommentarer