”Bolaget har förlorat omkring 1,5 miljarder kronor på strejken, piloterna en halv månadslön eftersom de jobbar utan strejkkassa”
Anko van der Werff spelade högt när han utmanade den nordiska avtalsmodellen, rundade avtalen och startade bemanningsbolag med sämre villkor för de anställda.
Piloterna kan aldrig vinna opinionen, eftersom folk fortfarande tror att de är bortskämda lyxlirare. Men att övernatta på samma trista landsortshotell flera nätter i veckan och natta barnen på Facetime för att flyga ”fakirkärran” till Arlanda i svinottan nästa dag är föga glamoröst.
Lönerna är inte längre skyhöga, en styrman tjänar som en sjuksyrra och de flesta kaptener som en läkare, och arbetstiderna är rent vedervärdiga. Att stressa sig fram genom Eurocontrols slottider kunde få vem som helst att famla efter Novalucolasken. Samtidigt har de ett totalansvar så snart hjulen lämnat banan.
Piloterna skulle ha kunnat vinna över opinionen om de lyckats klargöra att SAS-ledningen försökte krossa den svenska modellen, men deras kommunikation har varit urusel. Först senaste veckorna har de, trots några demonstrationer av de uppsagda, lyckats förklara att strejken i första hand handlade om att alls få behålla jobbet. Att hålla ingångna avtal och spela sjysst går hem hos gemene svensk.
Nu kommer ett gemensamt avtal att gälla för alla piloter i SAS i stället för två, fyra eller rent av sex avtal beroende på hur man räknar med de olika ländernas anpassningar.
”Anko van der Werff förlorade fajten mot den nordiska avtalsmodellen, men vann i stället arbetsfred i fem och ett halvt år”
Anko van der Werff förlorade fajten mot den nordiska avtalsmodellen, men vann i stället arbetsfred i fem och ett halvt år. Det är den tid han anser sig behöva för att rädda livet på SAS om nu alla intressenter i räddningsplanen SAS Forward ställer upp.
Piloterna förlorade i anställningsvillkor genom mer flexibla arbetstider och dessutom lönesänkningar. De var på ungefär samma sätt med om att rädda SAS redan för tio år sedan då konkursen också var nära.
Den 15 dagar långa strejken var onödig, eftersom parterna förhandlat i nästan nio månader. Men den här gången drev desperation parterna in i var sitt hörn: SAS-ledningen såg konkursspöket grina illa, piloterna såg jobben försvinna. Desperata människor är sällan förnuftiga och har nära till hårda ord.
SAS-piloternas löner hotade inte att stjälpa SAS och det är heller inte deras nya avtal som räddar SAS.
Bolaget har förlorat omkring 1,5 miljarder kronor på strejken, piloterna en halv månadslön eftersom de jobbar utan strejkkassa.
”SAS har en skakig färd framför sig och risken är stor att bolaget hamnar i en nordisk rekonstruktion inom något år”
SAS framtid avgörs av tre faktorer:
# Att borgenärerna går med på SAS Forwards villkor så att företaget kan locka nya investerare, högst oklart vilka de skulle vara. Om inte väntar konkurs, trots konkursskyddet i USA.
# Att flygbranschen återhämtar sig i den takt experterna hoppats, vilket allt fler tvivlar på. I så fall väntar pilotbrist när alla gråryggar från 80-talets expansion går i pension. Då kan SAS med sina försämrade villkor få svårt att rekrytera.
# Att SAS varumärke inte tagit bestående skada av strejken och alla konkursrykten. Men kundernas minne är ganska kort. Om SAS klarar att skruva sin affärsmodell från affärsfolket mot privatresenärer kan kunderna strömma till, men priskonkurrensen är stenhård i det segmentet.
SAS har en skakig färd framför sig och risken är stor att bolaget hamnar i en nordisk rekonstruktion inom något år. Då kan danskarna gå in och ta feta bitar av bolaget billigt.
Men i dag är alla glada. SAS har åtminstone piloter längst fram i planen igen. Alltid en början.
Analys: Leif Holmkvist
