”SAS har i dag en soliditet på 4 procent. Det betyder att 24 av 25 kronor i bolaget tillhör någon annan som gärna vill ha tillbaka sina pengar. Deras möjligheter att få det är minimala”

SAS förlorade 1,6 miljarder senaste kvartalet och ökade sina intäkter rejält jämfört med förra pandemivåren då de flesta plan stod på backen. Men det är rätt väntat och inte det mest intressanta med dagens rapport.

I stället är vd Anko vad der Werffs kommentar till läget vårens rysarläsning, en blandning av iskallt klarspråk och hot. Så låt oss läsa innantill:

”SAS avser att konvertera cirka 20 miljarder SEK av befintliga skulder och hybridobligationer till aktiekapital. Utöver konverteringen av skuld avser SAS att anskaffa nytt eget kapital om minst 9,5 miljarder SEK. I dagsläget förväntas det att en betydande del av det nya egna kapitalet sannolikt kommer sökas från nya investerare.”

SAS har i dag en soliditet på 4 procent. Det betyder att 24 av 25 kronor i bolaget tillhör någon annan som gärna vill ha tillbaka sina pengar. Deras möjligheter att få det är minimala.

Bolaget har räntebärande skulder på drygt 30 miljarder och räntorna lär inte falla de närmaste åren. 20 miljarder av denna jätteskuld vill SAS eliminera genom att tvinga långivare, leasinggivare och leverantörer att byta skuldsedlarna mot bolagets rätt värdelösa aktier. För svenska skattebetalare som äger 22 procent av bolaget är det en förlust:

”Den förväntade konverteringen av skuld till aktiekapital och det nya eget kapitalet kommer att innebära en betydande utspädning för befintliga aktieägare.”

”I bästa fall kan då borgenärerna få en 25-öring för varje krona de varit dumma nog att låna ut till SAS”

Även om denna manöver, som kräver en hel del god vilja från EU som vakar över statsstödsreglerna, skulle lyckas räcker det inte för att rädda SAS. Bolaget vill att någon går in med 9,5 miljarder kronor i nytt kapital. Varifrån denna goda fé ska komma och svinga sitt trollspö över koncernchefens tämligen barskrapade skalle är totalt oklart.

För att det ska lyckas krävs att SAS kommer överens med sin personal, som man misshandlat genom att runda de svenska arbetsmarknadsreglerna: 

”En överenskommelse med arbetstagarorganisationerna är en förutsättning för att SAS FORWARD kommer att implementeras framgångsrikt och det kommer inte att vara möjligt att anskaffa nytt eget kapital eller säkra flygbolagets framtid utan den förväntade ansvarsfördelningen.”

Piloternas avtal löpte ut för två månader sedan och de har i ren barmhärtighet avstått från stridsåtgärder så här långt. Om de ska behålla sin relevans som företrädare för sina medlemmar måste de agera snart, rimligen genom att lägga ett varsel inför semestertrafiken. Vad ska spakryckarna annars med ett fack till om de hukar på expeditionen?

Och här kommer så koncernchefens hot där han sätter allt på ett kort:

”Om den förväntade ansvarsfördelningen, konverteringen av skuld och ny kapitalanskaffning inte slutförs som planerat, kommer SAS inte att kunna bära den befintliga kapitalstrukturen och nuvarande likviditetsnivåer och det kan inte uteslutas att SAS kan bli oförmögen att möta dess förpliktelser när de förfaller på längre sikt.”

I klarspråk: Om ni inte gör som jag säger blir det konkurs!

Men så lämnar Anko van der Werff en liten dörrspringa öppen genom ett mildare hot:

”Det är möjligt att SAS kommer att använda en eller flera domstolsprocesser, vilket är ett vanligt tillvägagångssätt i en sådan process.”

En sådan domstolsprocess är rekonstruktion. I bästa fall kan då borgenärerna få en 25-öring för varje krona de varit dumma nog att låna ut till SAS.

Nej, vi behöver knappast grotta ner oss i kvartalsrapportens siffror, där enda ljuspunkten är kassaflödet på 2,5 miljarder. Det låter ju fint, men är ytterligare en skuld bestående av förbetalda biljettintäkter. Återstår att se om SAS kan betala tillbaka i sommar i form av flygningar i rätt tid till rätt plats. Och med rätt passagerare, bolaget har ju ställt in 4 000 flygningar och slängt ut lågprisåkare som redan betalt sin semesterresa för att försöka sälja om samma biljetter till högre pris.

Vi ska inte ens nämna stigande räntor, stigande bränslepriser, kriget i Ukraina, pandemin i Kina eller allt annat som förmörkar SAS horisont.

Det är länge sedan jag läste en så uppgiven och desperat kommentar i ett vd-ord till ägarna. Jag kan inte låta bli att tänka på min svåger Koya Yoshi, snart 92, som gick kamikazeutbildning sommaren 1945 på en flygskola några mil öster om Hiroshima. Han överlevde, men det krävdes en atombomb. Frågan är hur det ska gå för Anko van der Werff?

Analys: Leif Holmkvist