”I fackliga sammanhang brukar man tala om ”gulingar”, näringsminister ”Kålle” känner väl till begreppet. Det skapades för över hundra år sedan i Frankrike som samlingsbegrepp för arbetsgivarvänliga fackföreningar som inte var särskilt benägna att ta strid för sina medlemmars villkor”
Hade anledning att flyga till Milano i veckan. Som medelgod svensk skattebetalare och anhängare av ”den svenska modellen, som tjänat oss så väl” valde jag den gamle LO-basen och näringsministern Karl-Petter Thorwaldssons trygga bolag SAS. Fick hyfsad service av ett gäng trevliga ungdomar som, om jag uppfattade det rätt, jobbade åt Air Malta. Inget ont om dem.
Hem stod det på biljetten att flighten opererades av SAS Connect. Trevliga, närmast blyga, men raska ungdomar i kabin där också, lite brysk flygning av skepparn och svajig landning, som han kan skylla på byig hård vind över Uppland. Mekanisk eller friktionsturbulens säger meteorologerna.
Under inflygningen blev det smått lustigt när kabinchefen sade:
”Passengers with connecting flight to Lolléa are kindly requested to proceed to gate…”
Que?
Först när nästa anknytning till ”Scelleftea” utropades trillade polletten ner i ett gammalt trögt huvud. Lolléa är connectiska för Luleå. Gamla fina F21/Kallax där Thorwaldssons föregångare Björn Rosengren ville bygga en global fraktflyghub, men fick planerna saboterade av ryssarna.
Jag har all respekt för att svenska är ett svårt språk med en massa prickar och ringar på bokstäverna och vem har inte bilat runt och läst vägskyltar i Polen…
Vad jag vill säga med denna högst personliga text är att vi inte längre ska räkna med att bli vänligt men bestämt åthutade av lika ampra som rutinerade skandinaviska flygvärdinnor när vi köpt biljett med SAS.
Och det i sin tur beror på SAS desperata omorganisation med två nya bolag Link och Connect för att kunna blåsa sina sparkade medarbetare på deras avtalade femåriga återanställningsrätt och kunna anställa billigare piloter och kabinpersonal. Det har skapat en begriplig bitterhet hos facken som nu försvårar avtalsförhandlingarna.
I fackliga sammanhang brukar man tala om ”gulingar”, näringsminister ”Kålle” känner väl till begreppet. Det skapades för över hundra år sedan i Frankrike som samlingsbegrepp för arbetsgivarvänliga fackföreningar som inte var särskilt benägna att ta strid för sina medlemmars villkor.
Flyget och sjöfarten, där svenska fackföreningar med begränsad framgång kämpat mot bekvämlighetsflaggning, är globaliserade näringar. Och konkurrens är bra, kanske till och med om den pressar löner och anställningsvillkor.
Men hur den svenska socialdemokratiska regeringen samtidigt kan strida inom EU för den svenska avtalsmodellen som en garanti mot lönedumpning och vara huvudägare till SAS är för mig helt obegripligt.
”Kålle” kanske kan förklara?
Text: Leif Holmkvist
