Det första som händer när vi kommer fram till hotell S:t Regis, ett Marriott-hotell med utsikt över Grand Canal ett stenkast från Markusplatsen,är att vi slussas in i kön till covid-test. Kön rör sig långsamt och jag pratar med en norsk journalistkollega och en dito från New York.
Min nyfunna amerikanska vän Donna berättar om det läget 2022 i New York för turism.
– Det är mycket våld i tunnelbanan. Hemlösa psykiskt sjuka kan börja bråka med dig när du väntar på tåget om du tittar på dem och det kan sluta med att de kastar ner dig på spåret. Midtown är ganska igenbommat. Man trodde att de som jobbade på sina kontor skulle komma tillbaka efter pandemin, men det har de inte gjort vilket har lett till att många restauranger har bommat igen. Stadsdelen känns övergiven.
Kan det verkligen stämma i världens häftigaste stad undrar jag, men min kollega som bor i Queens fortsätter att berätta:
– Men det gäller inte hela Manhattan, Greenwich Village, Soho, Upper West och Upper East är precis som innan.
Hon hoppas att Eric Adams, New Yorks nya borgmästare som har ett förflutet som polis, ska ta tag i situationen. Min nya vän, Donna, har bott i staden länge och sett den stiga upp ur slummen på åttiotalet, men nu tror hon på en återgång till gamla dystra tider.
Detta är en smula overkligt för mig som de senaste åren pratat om New York som det nya Vasastan. Alltså världens tråkigaste bostadsområde för människor med lite för mycket pengar och fritid.
Min norska kollega berättar att hon haft covid för tre veckor sedan och troligen har det fortfarande. Jag undrar vad som händer om hon åker fast. Själv är jag inte det minsta orolig, jag mår utmärkt och är trippelvaccinerad.
En tunn pinne trycks upp i min näsa och kvinnan som håller i stickan säger till mig att slappna av. Det går sådär. Men efter några sekunders snurrande i mina näsborrar är hon nöjd och jag kan checka in på rum 3514. Tyvärr ingen utsikt över kanalen, men bakom hustaken skönjer jag Markusplatsen.
Det ringer i telefonen.
Mitt test är positivt.
Kan jag komma ner och göra ett test till.
Självklar ja. Ni har förstås blandat ihop mitt test med min norska kollegas.
Samma sak en gång till och samma resultat.
Positiv.
Jag skickas tillbaka till mitt rum och missar middagen på Harrys Bar, restaurangen som blivit legendarisk efter det att Ernest Hemingway skrev om den i sin bok om Venedig. Som kompensation får jag beställa vad jag vill från Room service. Ber om en hamburgare och en flaska lokalt vitt vin. 25 minuter senare får jag maten jag önskar och en flaska vitt vin från Nya Zeeland.
Nästa morgon kommer två rödklädda personer in på mitt rum för en ny test. Ny pinne upp i näsan och denna gång är jag… negativ.
Okej. Då börjar det officiella programmet.
Taxibåt till ett galleri där konstnären, Peeta som även gjort målningarna på NCL:s nya skepp Norwegian Prima ska berätta om sitt arbete. Det ska också bjudas på lunch, rätter som kommer att serveras ombord på Primas tolv restauranger. 6 miljoner dollar har investerats i konsten ombord som består av abstrakta målningar och skulpturer Alexander Krivosheiw.
Den senare konstnären berättar en smäktande historia om att han när han hade lite pengar plockade ihop skrot och skräp i sin ateljé och skapade ett konstverk som en yngre släkting uppskattade mycket. De verk som kommer på Prima är i samma anda. De abstrakta målningarna som hänger på väggarna ser ut att vara skapade i en dator. Man kan titta på dem länge och följa olika linjer, men något budskap mer än att vara häftiga och snygga på väggen uppfattar jag inte. Detta är konst efter postmodernismen, den vill inget annat än att vara lagom snygg. Jag undrar om man kommer att kunna köpa konsten ombord, men får veta att den är permanent. Däremot förmedlar de gärna kontakt med konstnären och att man kan köpa direkt av honom eller hans gallerist.
Maten som serveras är elegant och snyggt presenterad på tallriken, men än återstår en del innan allt smakar gott och ja, jag uppskattar varm mat väldigt mycket.
Speciellt i en stad som Venedig efter vintern. Solen lyser, men stadens tunga hus av marmor och kalla hav andas fortfarande ut vinterns isande kyla.
En nyhet är att man nu kommer att erbjuda indisk mat ombord. Till detta får vi utmärkta viner. Lunchen avslutas med fem olika efterrätter. Hade jag ätit upp alla hade jag rullat ut och ner i taxibåten.
Vi fortsätter till varvet som just nu håller på att färdigställa Norwegian Prima. Det blir en bussresa på motorvägen in till fastlandet. För att inte bli skadade ombord har vi alla fått svarta skyddsskor. När vi kliver av bussen får vi vita hjälmar. Alla har förstås också stärkta munskydd av modell LK-008. De i Sverige slappa blå skydden är inte godkända på exempelvis restauranger och ombord på flygplan. Munskydden gör att vi alla ser ut som en skock fåglar tillhörande samma familj som Mange i Rocky-serien.
Skeppet är gigantiskt, 295 meter långt och knappt 20 våningar högt. Kostnad: € 800,000,000. Vi delas upp i två grupper och leds av en guide som pratar i en megafon som fungerar hjälpligt. (Självfallet har han tunna eleganta italienska skor på fötterna.)
Det är 14 veckor tills båten ska lämna varvet och färdas mot sitt dop i Reykjavik. Någon vecka senare släpps nyheten att Katy Perry ska bli fartygets gudmor och hålla i dopet.
Det är för en lekman som mig omöjligt att förstå hur man ska hinna bli klara i tid. I taket hänger tusentals ledningar, deras samlade längd enligt mannen med megafon är 4 miljoner kilometer. Norwegian Prima är en gigantisk byggarbetsplats. Här arbetar 2900 personer och överallt där vi går ser vi män i olika former av skyddskläder.
Före Efter
Vi kommer fram till det som ska bli en stor lounge med flera barer. Enligt ett pressmeddelande ska här serveras “en hållbar spritmeny som serverar ansvarsfullt producerade nollavfalls-cocktails tillagade med överskottsingredienser”. Det finns också 20 biodynamiska viner. Man kommer också att “introducera ansvarsfullt producerad botanisk gin. Den är tillverkad speciellt för NCL och flaskan är tillverkad av 100 procent återvinningsbart glas och trä.”
Man kan alltså bli berusad och vara en god människa samtidigt här.
Vi fortsätter upp i fartygskroppen och kommer ut på däck. Det är en vacker, iskall vårdag med strålande sol. I en docka på andra sidan vattnet ligger Norwegian Viva, Norwegian Primas systerskepp. Totalt har NCL beställt sex skepp av varvet. Att bygga det första ska ta 27 månader. Att bygga det andra 25 månader. De två kommer i princip att bli identiska. Vi går in i fartyget igen och får se det som ska bli ett stort restaurangtorg. Snart är den mexikanska restaurangen klar och förstås blir det också en italiensk restaurang, en amerikansk och något mer oväntat en indisk.
Exakt hur många krogar det blir ombord beror lite på hur man räknar, men under en veckas kryssning ska ingen behöva äta på samma ställe mer än en gång.
När NCL började med kryssningar från Miami till Karibien för mer än 55 år sedan så åt man alla måltider på samma ställe vid samma bord med samma förutbestämda sällskap. Nu är tanken att det ska bli precis tvärtom. Varje dag ombord ska ge nya intryck och glada överraskningar. Vi får också se showroomet som både ska fungera som scen för uppträdanden och en nattklubb. Läktaren med många våningar kan skjutas ihop och förvandlas till ett dansgolv eller middagsplats. Vi ser även det område som ska bli sektionen Haven, lyx-avdelningen där 5 procent av passagerarna har access. Här är maten och inredningen ännu mer exklusiv.
Det kommer också att bli en lång vattenrutschkana på styrbord sida av skeppet och en gokart-bana som lär bli världens största bana ombord på ett skepp.
Vi avslutar med att titta på några vanliga hytter med balkong. De ut mot havet har förstås balkong. I varje hytt finns ett konstverk bakom sängen som ska leda till ett Instagram-moment. Fem olika motiv varvas. Det ska leda till man besöker mer än sin egen svit. Eller ja hytt. Vår tur tar några timmar vilket innebär att vi går i många, många trappor.
Att befinna sig på ett gigantiskt varv är häftigt, det är ungefär som att titta på bygget av Slussen i Stockholm. Man förstår att det hela tiden händer saker, men vad, hur och varför är helt obegripligt.
Efter rundturen får jag en pratstund med Kevin Bubolz, han är chef på det tyska kontoret lägg till titel: Managing Director Continental Europe i Wiesbaden nära Frankfurt och ansvarig för den europeiska marknaden bortsett från UK, alltså även Skandinavien.
– Vi är mainstream, men vi är i den övre ändan av marknaden när det kommer till kvalitet. Vi vill att alla ska ha gott om plats på ett stort skepp. Det ska finnas mycket att göra ombord. Vi vill inte pressa in en massa människor, säger Kevin och ler.
Kevin Bubolz – Vice President & Managing Director Continental Europe.
Norwegian Prima är ett brott i utvecklingen mot allt mer gigantiska fartyg. I jämförelse med Norwegians äldre fartyg är Norwegian Prima något mindre, men det är 25 procent mer plats per passagerare. Man har också plats för mycket personal vilket innebär att det är två gäster på varje anställd ombord.
– Våra två andra skeppsklasser, Breakaway och Jewel Class, tar två respektive fyra tusen gäster. Norwegian Prima är för tretusen. Kvalitet för oss är mer plats för varje gäst.
För närvarande har NCL 17 skepp, Norwegian Prima blir nummer 18 och Norwegian Viva 19. Kapaciteten ökar alltså med 40 procent när alla skepp är på plats. Men någon större oro för att åka runt med tomma båtar har inte Kevin Bubolz.
– Det finns mycket plats kvar. Kryssningar är en underrepresenterad semesterkategori på många marknader. Många har förstått värdet av en kryssning. Du åker omkring och ser nya saker varje dag, men behöver bara packa upp din väska en gång. Du slipper att åka buss eller till en flygplats för att uppleva saker. Hotellet åker dit du vill. Marknaden kommer att växa de närmaste åren och det finns plats för fler skepp, säger Kevin utan att tveka det minsta.
Inte ens alla hemska historier om skepp som åkte runt med corona-sjuka människor som inte fick gå iland verkar bita på NCL:s optimism inför framtiden.
– Det påverkade människor då, men vi har alla lärt oss av det. Det var helt klart fel att använda ett skepp som en karantänstation som man gjorde i Japan. Men vi har utvecklats sedan dess. Vår industrin har alltid velat skapa trygghet och god hygien. Vi har bytt ut vår filtersystem ombord och gjort en massa saker. Det har inte varit några stora utbrott sedan dess. Vi testar människor i terminalen innan de fick gå ombord. De som är positiva tog vi hand om. Människor ombord upplever att de är säkra.
NCL:s huvudkontor och hemmahamn är Miami i Florida i USA. Det var här den moderna kryssningsindustrin föddes på sextiotalet och många kryssningsbolag utgår från här. Den dominerade gruppen ombord är fortfarande människor från Nordamerika. I Sverige är gruppen som kryssar rejält under 100 000 människor. Att jämföra med bara Ving som har över 600 000 kunder på ett år. Svenska charterresenärer brukar inte uppskatta om det är för många tyskar och britter på deras all inclusive hotell. De vill helst höra skandinaviska när de ligger i sin solstol.
Hur är det då ombord på ett amerikansk kryssningskepp?
– Jag är tysk och vill inte åka på ett tyskt kryssningskepp. Det är tråkigt när alla kommer från samma land. Jag gillar det internationella. Du har rätt i att amerikaner är den största gruppen, men om du åker med oss finns det ungefär 60 nationaliteter ombord. Vi är internationella. På våra skepp öppnar restaurangerna klockan 17.30 och du kan komma när du vill. Sist vid tio kommer spanjorerna. De är ibland nästan lika många som amerikanerna. Men vi ser en stor tillväxtpotential i Skandinavien. Vi letar efter en nyfiken internationell publik. Det ska vara en vibrerande stämning ombord. Priserna är inte de lägsta, men du får kvalitet.
Hur ska detta gå till?
– Vi ser att marknaden växer. Jag fick precis siffrorna. Men vi måste prata mer om kryssningar och vad det är idag jämfört med hur det var förr. Före covid utvecklades marknaden bra. Vi har precis skaffat en ny PR-byrå i Sverige. Vi ska investera mer i er marknad.
NCL är med sina systervarumärken nummer tre i världen. I Sverige beskriver sig NCL som en underdog. MSC och Royal Caribbean är större, men enligt Bubolz är de mer lågbudget.
Namnet Norwegian Cruise Line kommer från att en av grundarna var norrman Knut Kloster. Från början, 1966, hette bolaget Norwegian Caribbean Line, men med tiden försvann karibien. På internationella resemässor händer det fortfarande att bolaget blandas ihop med det norska färjebolaget Hurtigruten.
Man föredrar då att kalla sig NCL.
– Du har rätt i att namnet är ganska förvirrande. Många i vår nautiska personal är från skandinavien. Vi har faktiskt flera svenska kaptener.
En av affäridéerna är att du ska slippa ta upp din plånbok ombord. Showerna är gratis och de flesta restaurangbesök.
– Vissa steak house-restauranger kostar lite extra, men det är inte alls lika dyrt som hemma. Man kan köpa till paket när man bokar sin resa, de flest väljer drinks-paketet och middagspaketet. Det kostar 99 euro och då betalar du bara lite extra för det allra dyraste. Värdet är suveränt. Vi är varken den billigaste kryssningen eller den dyraste, men jag tycker att vi ger mest värde för pengarna. Det är lyxigt, men inte tråkigt.
Kryssningsindustrin har inte världens bästa rykte. Överturism och kryssningar tycks vara synonyma. Det har lett till att Venedig sedan några år har förbjudit kryssningsbåtar i sin lagun och de måste ankra i Trieste knappt två timmars bilresa bort. Men av Venedigs knappt 30 miljoner årliga turister kommer “bara” 1,5 miljoner med kryssningskepp.
– Det är en komplicerad fråga. Överturism är inte bara vårt problem. Du ser skeppen och tänker det är därför det är så många människor här. Men vi är bara en liten del av problemet. Det andra problemet är att våra skepp skadar Venedig när de går genom kanalen. Om det är så ska vi göra något åt det. Det finns plats nära varvet där vi bygger Norwegian Prima och Norwegian Viva, Port of Marghera. De skulle kunna bygga en terminal där. Då skulle vi slippa att gå så nära staden med våra skepp. Men det är inte upp till oss att göra detta. Många vill börja eller avsluta sin resa i Venedig. Nu går det inte. Det är frustrerande att vi inte har kommit längre i denna diskussion som pågått i många år, säger Kevin. Det märks att han är van att prata om Venedig och överturism.
– Vi måste vara en god partner varhelst vi åker. Vi vill transportera människor till dessa vackra destinationer och vi måste se till att de förblir vackra. Det gäller miljön och allt annat. Men jag pratade precis med hamnchefen i Venedig och han sa att många har blivit av med sina jobb eftersom kryssningsbåtarna inte får lägga till i Venedig längre. Vi skapar en god ekonomi där vi lägger till.
.
På grund av kriget i Ukraina kommer kryssningsbåtar inte längre att åka till S:t Petersburg. Staden är en stark magnet för speciellt amerikaner. Kommer detta leda till att stora grupper, läs amerikanerna, överger Östersjön fullständigt? Det tror inte Kevin.
– Nej, de vill också se Stockholm och Berlin. Men S:t Petersburg är en höjdpunkt, vi var de första som tog bort staden från vårt program. Vi kan inte göra affärer med ryssarna. Men vi kommer att behålla skeppen i Östersjön. Det kan leda till stopp i Visby, vi håller på med de sista planerna just nu.