”Det sammanlagda priset på Glory är cirka 225 miljoner euro.”  

En av de första sakerna jag lärde mig som chefredaktör på Travel News är att det är stor skillnad på en färja och en kryssningsfartyg. Att kalla det senare för en färja är en fruktansvärd förolämpning. Ändå kan en färja erbjuda kryssning. Viking Line och Tallink Silja gör det flera gånger om dagen, samtidigt som de transporterar ett knappt hundratal långtradare över Östersjön per båt. 

När jag och mina två sportlovslediga söner ska gå in i terminalen kör vår taxichaufför fel så att vi hamnar i lavafloden av lastbilar som ska av färjan samtidigt som vi ska gå ombord. Det är en smula läskigt, men slutar förstås bra. Inne i terminalen möts vi av Viking Lines representanter som ger oss våra biljetter. 

”Viking Line har med andra ord förhoppningsvis gjort en hyfsad affär.”

Vi ska åka med Amorella som kört linjen Stockholm-Mariehamn-Åbo sedan 1988. Resenärerna i avgångshallen är en blandning av svensk och finsk arbetarklass, pensionärer, nysvenskar och ursvenskar. Alla utom den övre medelklass och överklass som hänger runt Svampen på Stureplan.

Sportlovet i Finland är på väg att ta slut, samtidigt som stockholmarnas börjar. Ungefär 75 procent av passagerarna kommer från Finland och resten från Sverige enligt inte officiell statistik. Före corona var det vanligt att asiater, främst kineser, flög till Helsingfors, tog färjan över till Stockholm och sen åkte vidare till Oslo där de flög hem till Kina. 

Hallen är ganska sliten och det är en allt annat än glamorös upplevelse att gå ombord på en färja. Å andra sidan är det en häftig blandning människor på denna budgetresa. Tycker det är fantastiskt att det finns företag i reseindustrin som ger många människor möjlighet till en billig semesterupplevelse. 

Ombord checkar vi in i vår lilla hytt. Den är inte många kvadratmeter och innehåller fyra sängar man fäller ut från väggen. Vi äter middag i á la carte-restaurangen. 

De flesta i personalen har munskydd trots att det inte längre är ett krav från några myndigheter. Även bland passagerarna ser jag fler munskydd än jag gör i Stockholms tunnelbana. De finska myndigheternas covid-restriktioner har varit både mycket längre och tuffare än de svenska. Jag tar en pepparbiff och dricker amerikanskt fullblodigt rödvin till. 

Steken smakar som när jag var på grillrestaurangen Mando i Malmö på åttiotalet. 

Pommesen likaså.

Viking Lines vd Jan Hanses  kommer förbi och tar ett glas vin med oss. Med sig har han sin informationsansvariga Johanna Boijer-Svahnström. Samtalet runt bordet handlar om kriget i Ukraina. Johanna berättar att hennes farmor föddes under kriget 1940 och direkt efter förlossningen bar det iväg ner i ett skyddsrum. Det kom 80 000 krigsbarn till Sverige under andra världskriget när Ryssland anföll Finland. Jan mumlar att det var dumt av den finska presidenten Halonen att driva på förbudet mot landminor. 

Servisens tempo är betydligt lägre än på en restaurang runt Stureplan. Å andra sidan är det ingen som har bråttom vilket gör att jag upplever allt som vänligare.    

Efter middagen går jag och mina söner till gaming-rummet och kör några varv runt på en bana med bil och mc.

Arkadspel var en betydande del av min barndom, kul att kunna föra arvet vidare. Vi går och lägger oss. Sover alltid oroligt när jag ska stiga upp tidigare än vanligt. Motorn brummar. 

Framme i Åbo skärgård klockan 6. 

Frukost på Hamburger Börs i Åbo. Ett Scandic-hotell som är nyrenoverat. 272 rum i den nya delen av fastigheten. En konferensdel i den gamla som har sneda trappor och många jugend-detaljer på fasaden och inuti. Under andra världskriget bytte man namn till Grand Hotel Börs, men sen bytte man tillbaka till Hamburger Börs. Det finns ingen känd koppling till verksamheten i Stockholm med samma namn. 

Verksamheten drevs länge av en finsk Wilhelmina Skogh vid namn Wallina Valtin. Hennes fotografi hänger förstås i en korridor, hennes svarta pälshatt är lika stor som ett bildäck. 

”Plats, tid och stämning är avgörande för att en öl ska smaka gott”

Vi åker vidare till ett lokalt mikrobryggeri vid namn Kakola Brewing Company. Dryckerna smakar ungefär som när jag var på mikrobryggeri i Tallinn senast. Jag gillar bäst vanlig lager och förstår inte riktigt varför man ska hasla svart öl som smakar kol. Men samtidigt är det häftigt att små entusiastbryggerier tar andelar på en marknad som sakta minskar. (Vi dricker allt mindre alkoholhaltiga drycker.)

Pratar med chefen Alexander Talous om “gårdsförsäljningen” av alkoholhaltiga upp till 11 procent som numera är tillåten på ställen som Kakola i Finland. Det har enligt honom inte lett till kaos på gator och fungerar bra. Man har även höjt promillegränsen för öl i vanliga butiker med en procent utan att samhället har rasat ihop. Han tror att det borde funka även i Sverige.

– Plats, tid och stämning är avgörande för att en öl ska smaka gott, säger han avslutningsvis. 

Bakom den finska liberaliseringen av alkoholrestriktionerna döljer sig partiet Sannfinländarna. Deras svenska motsvarighet SD har i grunden liknande krav, men tyvärr har partiets riksdagsledamöter med sitt supande i Riksdagshuset med diverse skandaler som följd gjort att vi inte har samma utveckling i Sverige.       

Vi äter en trerätterslunch på Nooa som ligger precis vid ån. Restaurangen är en svart trälåda med stor uteservering både i markplan och på taket. Det är ån som gett namn till staden Åbo. Finlands äldsta stad var tidigare huvudstad. Här pratar de flesta svenska enligt officiell statistik men jag hör i ärlighetens namn mest finska. 

Finland är tvåspråkigt, men bara 5 procent av befolkningen pratar svenska. I de östra delarna är det ovanligt. 

Ett band klipps av och en flaska med champagne krossas mot Glorys skrov.

Nu är det dags för dop av Glory. 

Vi är väl ett hundratal personer som samlats vid båtens för. Glorys gudmor Isabel Lennse håller ett litet tal för båten. Det gör även Viking Lines vd Jan Hanses. Han har arbetat på bolaget i 32 år. 

De senaste åtta som vd.

Isabel Lennse är gift med Jakob Johansson som de senaste åren har seglat upp som Viking Lines största ägare. Viking Line är ett åländskt bolag med huvudkontor i Mariehamn. I övrigt domineras ägarbilden av ett gäng familjer på Åland. Hur den nya ägaren ska påverka verksamheten är ännu oklart, men han beskriver sitt ägande som mycket långsiktigt. 

Ett band klipps av och en flaska med champagne krossas mot Glorys skrov. 

Tid att inspektera det nya fartyget. 

Det är firman Koncept TM som är ansvariga. De känner vi igen från Copperhill i Åre och Haymarket Scandic. Här har det resulterat i många gyllene mässingsdetaljer. Maffiga trappor och barer. En nattklubb som är så ljus och mysig att den kommer att funka även mitt på dagen. 

En stor nyhet är att man har Östersjöns första gym ombord. Man har även en generös spa-sektion och ett gäng restauranger. Den finaste heter Kobba och ligger på våning 11. En magisk trappa upp ligger restaurangens chambre separee med tolv stolar. Det stora middagsbordet roterar sakta så att alla ska få del av den magiska utsikten. 

Vi spanar även in ett gäng hytter. På denna båt finns fjorton olika klasser. Sviterna längst fram i fören är riktigt rymliga för att vara på en finlandsfärja. Det betonas också flera gånger att ingen annan färja på Östersjön har lika många hytter med fönster.

Det är svårt att inte bli imponerad av Glory. Hon höjer sig flera snäpp över de andra fartygen jag besökt hos Viking Line och ja även konkurrenten Tallink Silja. Det är självfallet inte i klass med de finaste kryssningsbåtarna som trafikerar Medelhavet och Karibien. Men Glory spelar nästan i samma division som Steam i Västerås och Ellery Beach ute på Lidingö. Ett dygn på denna båt med din partner kan restaurera eller injicera vilken relation som helst. 

Vi avslutar dagen med en fyrarättersmiddag. 

Jag hamnar mitt emot bolagets tekniska chef Ulf Hagström. Han berättar att han varit i Kina 31 gånger för att övervaka bygget av skeppet. 

– Det finns väggar här på skeppet som har byggts upp och rivits ner sex gånger. 

Men nu verkar det mesta ombord var perfekt. 

Under pandemin blev det först tre veckors isolering innan han fick åka till XSI:s varv i Xiamen. Det sista är en femmiljonersstad på Kinas kust mittemot Taiwan. För bara några år sedan var staden ett litet fiskesamhälle. Nu är det ett industriellt centrum. 

Han visar upp bilder i sin telefon på alla lyxbilar som kör runt på stadens gator: Ferrari, Lamborghini och förstås Rolls Royce. Hur ekonomin i Kina fungerar vet han inte, men för varvet blev Glory ingen vinst utan ledde till en förlust på 100 miljoner euro. Enligt ett pressmeddelande är det sammanlagda priset på fartyget, som beställdes i april 2017, cirka 225 miljoner euro.  

– Någon räknade fel…

I Kina betyder det att affären ska utredas av kommunistpartiet på jakt efter korruption. 

Viking Line har med andra ord förhoppningsvis gjort en hyfsad affär. Men den kommer att bli ännu bättre om man lyckas sälja Amorella för 20-25 miljoner euro. Att detta inte är helt lätt blir tydligt när vi vet att Birka cruises som ägs av Ekerö rederi varit till salu i två år. Här är prislappen betydligt högre. Just nu är båten i Landskrona för att fixas till. Marknaden för gamla fartyg med tveksam comfort som drar mycket soppa är inte den bästa. (Det samma gäller förstås gamla flygplan.)

Hur kommer det då att gå för Glory i framtiden? Den avgörande faktorn är om Viking Line lyckas få ut budskapet att man har en riktigt fräsch båt. Och att man lyckas hålla båten snygg. 

Tidens tand gnager fort när man har 2000 människor ombord i dygn. 365 dagar om året. I tio år. En båt som Glory ska leva i minst 40 år för att bli riktigt lönsam.  

Men mitt slutbetyg blir i alla fall att jag gärna kommer tillbaka. 

Snart.

Det brukar jag inte känna efter en kryssning på Östersjön.