Var börjar turismen? Enligt World Tourism Organisation är det när man är borta från sin vanliga omgivning i högst ett år. En äldre dam som bor på ett kryssningsfartyg i flera år är alltså INTE en turist. Men om man bor på ett longstay hotell i 366 dagar, slutar man då att vara turist den sista dagen?
Teoretiska gränser är alltid svårt.
Tänker lite på detta när jag i veckan går på en pressvisning på Unity i Hammarby Sjöstad. I en gammal tapetfabrik har man skapat ett kontorshotell, en restaurang och ett långtidsboende med 139 rum. Storleken varierar från 19 till 62 kvadratmeter. Tanken är förstås att man ska stanna några veckor, men det går att sova en natt för 695 kronor.
Den brittiska designfirman Tom Dixon har skapat en modern inredning i den gamla fabriken. Den gamla lyftbalken från Asea är kvar i taket bredvid de tjusiga lamporna.
Jag får en visning av chefen Charlotte Mangborg med direktörsförflutet på Grand Hotel i Saltsjöbaden och Nobis på Norrmalmstorg. Jag tänker att detta är perfekt för unga singlar och par som arbetar med sin laptop dygnets alla timmar. Barnfamiljer passar nog bättre på andra hotell eller på Airbnb.
Bakom Unity finns fastighetsbolaget Aberdeen Standard Investments som har gjort ett joint venture med den svenska fastighetsgruppen Ailon Group. Man bygger just nu 2000 boenden i bland annat Tammerfors, Århus, Malmö och Kista. Men på den senare platsen ska bara studenter bo. I Hammarby Sjöstad har man renoverat en befintlig fastighet. Men i första hand vill man bygga nya hus från grunden. Målet är 5000 boenden enligt en artikel i Realtid.
Hotell OCH kontorsplatser vill både Scandic och Nordic Choice erbjuda. Utan att överdriva kan jag säga att båda haft problem att få affären att gå ihop på alla enheter. Det bästa exemplet på att det kan funka fint har vi på Downtown Camper där bland annat Scandics ordförande Per G. Braathen brukar häcka i lobbyn när han är i city.
Men det är som bekant svårt att göra två saker samtidigt. Coworking och hotell är två liknande verksamheter, men det är inte samma sak. Jag skulle vilja kalla Unity för en skön fritidsgård för unga vuxna. I en värld där bostadsrättspriserna ständigt stiger kommer den här nya typen av kollektivboende att bli vanligare. Men frågan är hur länge man vill husera på ett litet hotellrum. Max ett år skulle jag säga. Men jag kan säkert ha fel.
Unity är i alla fall en kul satsning i utkanten av Travel News bevakningsområde.
***
Vad har mer hänt i veckan? Jo, vi i reseindustrin har fått en ny deadline. Den 9 februari får vi veta om vi ska gå i Danmarks och Norges fotspår och skala ner restriktionerna. Eller om detta vansinne måste fortsätta.
Jag menar att om ingen dör så kan väl ändå inte covid-19 räknas som en samhällsfarlig pandemi. Nyligen läste jag på en kultursida att corona bara var generalrepetition för den stora katastrofen. Denna dumhet kommer från en av mina favoritförfattare: Ian McEwan. Alltså, jag tror att det är precis tvärtom.
Corona är den stora bekräftelsen på att samhället är på rätt väg. Alltså, vi håller på att klara en svår utmaning och är nu på väg ut ur denna mardröm. Världen fick fram flera vaccin snabbare än någon “expert” kunde lova och de flesta vettiga människor i Europa är nu dubbel- och trippelvaccinerade. I höstas var dödligheten i Sverige lägre än de brukar vara. Visst vi har bemanningskris i vården och förklaringen är att lönerna där är för låga. VIll vi göra något åt detta är det bättre att höja sjuksköterskornas lön än att tvinga hem människor från krogen klockan 23 och be människor bära munskydd när de åker buss i rusningstid. Att de två sista åtgärderna är helt meningslösa är uppenbart för de flesta bortsett från regeringen och FHM.
Ja, jag vet att jag hetsar upp mig.
Men det är svårt att låta bli när vansinnet knackar på dörren.
Men i grunden är jag till skillnad från Ian McEwan inte det minsta orolig. Varken för jordens undergång eller framtida farsoter. Vi i Sverige och stora delar av världen har det OVERKLIGT mycket bättre nu än för 100 år sedan. För bara 200 år sedan dog småbarn som flugor, nu ska jättemånga leva i minst 100 år.
Det enda som möjligen blivit sämre idag är vår förmåga att leva i nuet.
För att än en gång knyta ihop säcken med turistbranschen så är det just detta vi erbjuder när vi säljer resor. En möjlighet för människor att vara i nuet och må bra. Charterbolagens payoff “de bästa dagarna på året” är just detta. Att resa är det enklaste och bästa sättet att vara i nuet.
Och med dessa ord vill jag önska alla läsare en härlig helg. Själv är jag på pressresa i Tallinn. Hur det är Estlands huvudstad kan ni läsa i nästa veckas fredagskrönika.
Håll ut!
