Annons:

Premium

Ett dåligt skämt att kalla svensk besöksnäring för basindustri

Travel News chefredaktör Viggo Cavling jämför statliga bidrag och kommer fram till att regeringen har svart humor.

Den 22 december skickade nye näringsministern  Karl-Petter Thorwaldsson ut ett pressmeddelande med rubriken: “Svensk besöksnäring i fokus 2022”. 

– Besöksnäringen är en ny basnäring för Sverige. Den är personalintensiv och erbjuder många, inte minst unga personer och personer med utländsk bakgrund, ett första steg in på arbetsmarknaden. Den bidrar både till Sveriges exportintäkter genom utländska besökares konsumtion i Sverige men också genom sin platsbundenhet till lokal och regional utveckling så att stora delar av landet blir mer attraktiva att bo, leva och verka i, skrev näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson i ett meddelande. 

Bakom de stora orden fanns beslutet att tilldela Tillväxtverket 75 miljoner kronor. Pengarna “syftar till att främja besöksnäringens omställning och hållbara utveckling.”

Alltså, att påstå att svensk besöksnäring är en basindustri är någon form av skämt. Alla siffror pekar nämligen på det rakt motsatta.

Under pandemin har turismens del av BNP sjunkit till 1,6 procent. Turistkonsumtionen är ner 38 procent till 138 miljarder och turismens exportvärde är ner 52 procent till 47 miljarder. Antalet anställda inom turism är ner 9 procent till 123 000 människor. Allt enligt Tillväxtverkets årliga rapport för 2020.

Och för att ändra denna utveckling vill regeringen skjuta till 75 miljoner som ska fördelas via Tillväxtverket. 

Även Visit Sweden har fått lite mer pengar (20 miljoner) för att marknadsföra Sverige både i utlandet och nu även i Sverige. I förra budgeten blev det också en slant till att rusta upp Göta Kanal, 82,6 miljoner kronor.

Men hallå, detta är kaffepengar i regeringens budget om drygt tusen miljarder. 

Före min tid på Travel News var jag chefredaktör på medie- och reklamtidningen Resumé som idag har fusionerat ihop med medie- och reklamtidningen Dagens Media. Ett snabbt överslag av uppgifter i denna affärstidning ger att regeringen under samma period hällt in i 10 miljarder i mediebranschen. Det mesta har gått till de helstatliga bolagen Sveriges Radio och Sveriges television, men 1,5 miljarder har gått till alla från familjen Bonnier (Sydsvenskan och Expressen) och Schibsted (Svenska Dagbladet) till vänsteruppstickare som Dagens ETC via högerpopulistiska tidningar som Nya Tider och Bulletin. Att ägarna i det sista bolaget håller på och stämmer varandra för ekobrott hindrar inte guldregnet. 

Samma dag som pressmeddelandet om de 75 miljonerna gick ut hade nye finansministern Mikael Damberg en genomgång av det ekonomiska läget i landet. Han tecknade en ljus bild av läget. Det finns pengar i ladorna, stödsystemen under pandemin har räddat många bolag från att gå i konkurs. Tar man bort kostnaderna för energi så har vi knappt inflation i Sverige och arbetslösheten är på väg ner. Speciellt om vi förtränger de 190 000 långtidsarbetslösa. Enda sorgebarnet var förstås reseindustrin som backat rejält under pandemin. Sämst har det gått för flygbolagen och därefter kommer hotell och restaurang. Många bolag har fått rejäla skattekrediter som ska betalas tillbaka nästa år. Detta oroade förstås statsrådet, men några konkreta planer på stöd eller förlängd kredit fanns inte. Enligt Visita hotas två av tre hotell- och restaurangbolag av en konkursvåg när pengarna ska betalas in. Knappt 7000 bolag ska betala in fyra miljarder i uppskjuten skatt. 

Ytterligare en utmaning för reseindustrin är att de största bolagen slagit i bidragstaket, men inte heller här fanns en konkret plan för hur dessa bolag ska stödja. EU:s regler för statsbidrag måste följas… 

Avslutningsvis så undrade jag hur det kommer sig att medieindustrin varje år får statliga bidrag på 10 miljarder samtidigt som småpengar kastas efter reseindustrin. Damberg undrade lite om mitt sätt att räkna och förklarade sedan att medieindustrin är viktig för demokratin och yttrandefrihet. 

Det tycker jag också, men känner även till uttrycket bit inte den hand som föder dig. I förra årets sista 30 minuter i SVT intervjuades programledarens högsta chef Hanna Stjärne. Det blev uppenbart att hon höll sin egen anställning högre än bolagets sändningsavtal. Alltså om en borgerlig regering skär bort några miljarder i det statliga bidraget som kostar varje svensk 1329 kronor om året så kommer Hanna Stjärne att sitta kvar som vd på SVT. Med så fega publicister blir det en mycket begränsad yttrandefrihet.

Nu är vi en bit från Travel News bevakningsområde, men jag tycker ändå att jämförelsen är motiverad. Ett sätt att få ner långtidsarbetslösheten vore att skapa bättre villkor för reseindustrin i vilken många unga och nyanlända får sin första anställning i Sverige. Det vore i sin tur mycket bra för både vår demokrati och integrationen. Men det enda jag vet om detta är att det krävs mer än 75 miljoner för att det ska hända något på allvar.