Yang Yang är docent vid avdelningen för sport, turism och besöksnäring vid Temple University i Philadelphia, USA. Redan innan coronapandemin slog till, i januari 2020, gjorde han tillsammans med kollegor research kring vouchers som ett instrument med stor potential för att främja turism och besöksnäring efter en pandemi. Sedan kom krisen som en unik möjlighet att testa teorin i verkligheten.
– Vi hade ingen data då, så vi gjorde en väldigt teoretisk matematisk modell, förklarar Yang Yang vid ett digitalt Teamsmöte med Travel News.
Studien undersökte två möjligheter för regeringen att boosta hotell och restauranger i tider av kris eller ekonomisk nedgång. Antingen kan staten ge pengar till gästerna, eller minska skatten direkt för dem. Eller så kan gästerna få motsvarande summa i form av vouchers som de kan spendera på hotell, restauranger eller andra lokala affärsverksamheter.
– Och vi fann att den andra metoden kan signifikant öka den sociala välfärden, för det gör att pengarna kan cirkulera runt det lokala samhället, berättar Yang Yang vidare.
Originalstudien gjordes dock i Kina, som redan hade mycket erfarenhet av hur man skulle främja lokal ekonomi efter infektionssjukdomar med stora samhällseffekter, som SARS och svininfluensan.
Vouchersystem är överlag väldigt populära i asiatiska länder, menar Yang Yang. På andra håll kan emellertid statsstödsregler begränsa möjligheterna att sätta upp sådana arrangemang. I exempelvis USA är det svårt att finansiera voucherprogram med offentliga medel, och risken finns att även EU-länder skulle hämmas på samma sätt.
Yang Yang tror dock att andra hinder är mer hämmande.
– I exempelvis Thailand stoppade regeringen allting i och med uppgången i coronafall, inklusive voucherpolicyn. Så policyn var inte bra nog för att motverka den effekten, säger Yang Yang.
Andra problem ligger mer på det individuella planet:
– Personligen tror jag att en utmaning är att få människor att verkligen spendera vouchern, så att de inte låter den gå till spillo. En annan utmaning är hur företagen verkligen kan få hävstång för den här möjligheten.
I detta sammanhang ska spenderandet av vouchern bara utgöra starten för arrangemanget, inte slutet. Besökare ska i princip fås att skjuta till mer pengar till den lokala ekonomin, och göra att människor på orten ska kunna bibehålla sina löner samt spendera mer själva.
– Man kan också göra mer saker för människor som spenderar sin voucher, som att skicka ut fler rabattkoder inför nästa resa.
Ett annat hinder är att göra systemen transparenta, juridiskt korrekta och fullt ut användbara. Yang Yang förklarar närmare:
– Olika länder har olika system. Taiwans vouchers utgörs av riktiga papper. Då kan de ju vara fejkade, men också enklare för äldre att spendera. Andra länder har digitaliserat vouchern, men det kan skapa problem för sådana IT-dinosaurier som jag!
Artikeln skrevs tillsammans med Hongru Zhang från kinesiska Jiangxi University of Finance and Economics och Xiang Chen från University of Connecticut i USA.
LÄS MER: Yang Yang, Hongru Zhang och Xiang Chen, “Coronavirus pandemic and tourism: Dynamic stochastic general equilibrium modeling of infectious disease outbreak”, i Annals of Tourism Research, volym 83, juli 2020
