Det pågår som bekant att uppror på Östermalm. Detta leds av äldre herrar i färgglada byxor. Deras mål är att Djurgården, som de betraktar som sin privata trädgård, ska gå ner i koma. Ungefär som Törnrosa. Alltså, all verksamhet som lockar människor att besöka Djurgården för andra syften än en promenad ska förbjudas. 

Upproret leds av skribenten Claes Britton och i söndags fick han precisera sin önskemål på DN pamflett på sidan 4. Man är emot en utbyggnad av Gröna Lund på en idag sunkig parkeringsplats, att Hasselbacken återställs som det såg ut vid seklets början, Liljevalchs nya konsthall, att Stallmästaregården ska få en ny hotellänga och ja att det eventuellt ska hända något vid bortglömda Lidingöbro värdshus.

Bland annat.

Det måste vara smärtsamt att leva i stad och önska att den INTE ska vara en mötesplats och handelsplats. Djurgården har varit en nöjesmetropol och en unik mötesplats i hundratals år. Och samtidigt har det varit protester mot nymodigheter och förädling. Det fanns de som var emot Skansen. De vill inte alls att Artur Hazelius skulle skapa en plats där hela Sverige skulle kunna mötas och se varandras ursprung. Men idag är Skansen en del av stadens viktigaste kitt. 

Det är samma sak med Gröna Lund, det en fritidsgård på sommaren för stadens unga från Rinkeby till Huddinge. De som inte kommer in på krogen. Gröna Lund är en magnet för barnfamiljer från Skåne till Norrland. Stadens viktigaste reseanledning. 

Det är självklart att nöjesparken ska byggas ut och kunna ta hand om de miljontals människor som vill åka karusell och äta spunnet socker. 

Nationalparken Djurgården tillhör inte de boende på Östermalm utan är en tillgång för alla svenskar och alla utländska besökare. Den bör utvecklas och förädlas så att så många människor som möjligt får plats.

Claes Britton får mig att tänka på den socialdemokratiska kulturministern Marita Ulvskog. Hon slogs gärna med väderkvarnar och gjorde allt för att begränsa familjen Bonniers makt i medievärlden. Nu tjugo år senare är det bara att konstatera att nordiska medieägare är små myror om vi jämför med elefanterna Facebook och Google. Att vi i Sverige har ett hyfsat litet mediekonglomerat som står för svenska värderingar är en enorm tillgång. 

Det är lite samma sak på Djurgården. Gröna Lund drivs av en familj som gillar tivoli och livemusik. Cirkus och Hasselbacken ägs av två entreprenörer som vill utveckla platsen och har rimliga avkastningskrav. 

Jag menar, ger detta gäng upp och kastar in handduken kan vi vara säkra på att globala jättar kommer hit och tar över vår nationalpark. Detta är precis vad som just nu händer på Stureplan som ägs av världens största fastighetsförvaltare Abu Dhabi. För dem är vi bara en liten prick på kartan som inte genererar tillräckligt med vinst.

Jag är i alla fall inte speciellt orolig över utvecklingen. Jag har nämligen pratat med Djurgårdsförvaltningens slottsfogde Magnus Andersson och om det är någon som kan gjuta olja på vågorna så är det denne man. Det är skönt att kungens man på Djurgården förstår att hålla Östermalmsadeln på en armlängds avstånd. Tänk om Gustav den III varit lika klok…

Ja, ja, nu anklagar jag inte Claes Britton för lönnmord på Operan, men jag vill säga att det alltid är bra att höja blicken en aning. Det gör man med fördel genom att åka Gröna Lunds fritt fall.

***

Nu till nästa ämne. I tisdag var det premiärtur för nya X2000. Jag efterlyste politiker att intervjua vid detta tillfälle, men fick tji. Ingen i Sveriges regeringen eller parlament vågade åka med eftersom en resa till tur och retur till Vingåker rubriceras som en muta. Trist. Man hade ju gärna frågat infrastrukturminister Tomas Eneroth om både det ena och det andra… En som inte var rädd för att titta in på sin gamla arbetsplats var förra SJ-bossen Crister Fritzson. Det var han som fattade beslut om att renovera X2000 för 3,6 miljarder för knappt tio år sedan. Han var mycket nöjd med vad han såg i första klass i form av rörliga bord och stolar. Men inte så belåten att han ville åka med på jungfrufärden till Göteborg. Han stannade på perrong 10 för att travestera SJ:s reklamsång “Jag stannar på marken”. Och nej, inte heller Veronica Maggio syntes till när tåget premiärvisades. Hon ersattes av en gullig barnkör som sjöng hellre än bra. 

Och med denna dom tar vi en härlig helg och så kör vi vidare på måndag morgon.