Skriver dessa rader på en Ekmanbuss till Småland. Björn Ulvaeus och hans dotter Anna ska visa upp sitt nyrenoverade hotell Slottsholmen i Västervik. Det är ganska slitigt att sitta på en buss sex timmar på en dag, även om kaffet är varmt. 

Men det är väldigt nyttigt att lämna Stureplan och Stockholm och resa ut i landet. Jag lär mig mycket varje gång jag lämnar redaktionen på Sankt Paulsgatan på Södermalm i Stockholm. 

I tisdag cyklade jag till exempel till Scandics Downtown Camper och ledde ett samtal på Revenue Forum. Det var med Djurgårdens nya drottning Ingmari Pagenkemper och möteskonsulten Jörgen Dyssvold. 

Jag var moderator och mitt uppdrag var inte att ifrågasätta min panel. Men här kommer några reflektioner.

Jag tror inte att möteskulturen kommer att förändras så radikalt efter pandemin som många tror. Hybridmöten kommer inte att ersätta speciellt många “stora” möten, de blir ett komplement och ja kommer att leda till FLER och LÄNGRE möten. Vi lever i en mycket komplex tid och det finns mycket att prata om.

Samtidigt är det många som går runt på sina arbetsplatser och är undersysselsatta. Då blir en fulltecknad kalender med MÖTEN något heligt. Det visar att man GÖR NÅGOT, förstås oklart vad. Att samlas oavsett vad effekten blir är i nio fall av tio kul. Och de som leder verksamheten får sin fåfänga bekräftad. Fåfänga är människans innersta drivkraft. De som säger något annat ljuger eller känner inte sig själv tillräckligt väl.

Vidare är jag som bekant mycket skeptisk till möjligheterna att nå FN:s klimatmål som klubbades i Paris för några år sedan. Vi i västvärlden ska enligt planen få ner våra utsläpp med 80 procent. 

Det är helt enkelt inte möjligt. 

Det är en utopi. 

Inget fel med detta, jag är övertygad om att vi är på väg mot målen, men det kommer att MYCKET längre tid än vad politikerna tror. 

I veckan “avslöjade” Dagens Nyheter att majoriteten av de stora företagens hållbarhetschefer egentligen är kommunikations- och PR-ansvariga. De har alltså egentligen ingenting med bolagets produktion och utsläpp att göra. Deras uppgift är att sminka grisen. Och att få grisen att prata på ett sätt som omgivningen uppskattar. 

– Nöff, nöff, jag äter bara vegomat. 

Alltså, att ställa om vår energiproduktion kräver betydligt mer än så. (En massiv utbyggnad av kärnkraft är min lösning.)

På min hearing sades det också några ord om herrar i övre medelåldern i kulörta byxor som demonstrerar på Nybroplan mot ALLA förändringar på Djurgården. Inte ens när man återställer byggnader från 1900-talets början blir de på gott humör. Detta är en extremt liten grupp som får sjukt mycket uppmärksamhet i lokalpressen. De har ett sjukligt behov av uppmärksamhet och sysselsättning efter pensionen. Oklart varför de inte kan hålla på med GT, golf och bridge som alla andra i sin generation.

Jag lovade att inte föra vidare vem som sa detta, men jag kan säga att jag håller med till 120 procent.

Samma morgon träffade jag Park & Resorts vd Christer Fogelmarck och han berättade att alla partier utom ett i Stockholms kommunfullmäktige är FÖR Gröna Lunds utbyggnad som kommer att förvandla en trött parkeringsplats till ett levande nöjesfält. 

Jag träffade Christer Fogelmarck i Tele2-arena och anledningen var att Stockholm vill ta upp kampen med Göteborg om att bli norra Europas ledande event- och mötesstad. Alla ledande aktörer i regionen var på plats. Det var bra mingel om man är chefredaktör på Travel News. Gick runt och gjorde intervjuer. Lyssna på dem här.

(Tyvärr bara i ett öra… )

Till skillnad från Göteborg och en del andra städer så vill Stockholms högsta ledning – Anna König Jerlmyr – inte ha ett kommunalt eventbolag som Göteborg & Co. Anna tror på samordning mellan stadens institutioner, det fria näringslivet och en kommunalt anställd VM-general med X miljoner i fickan. 

Det lärde man sig efter den senaste OS-ansökningen. 

En dyr läxa…

Jag tror inte på kommunala tivoli som i Göteborg, men det är för tidigt att utvärdera vilken modell som är mest effektiv när det kommer till att locka besökare till sin stad. Göteborg har onekligen varit mycket framgångsrika som event- och mötesstad de senaste 30 åren.

Det är dock superhäftigt att Stockholm äntligen har vaknat och vill återstarta rese- och eventindustrin. Det är en satsning på drygt 100 miljoner. Man hävdar att besöksnäringen en del av svensk basnäring. Så är det förstås inte när vi jämför oss med länder runt Medelhavet där 20 procent av ländernas BNP är turism. I Sverige är samma siffra 2-3 procent. Hälften av vår BNP är industri på export. Det mina vänner är svensk basindustrin på RIKTIGT. Tro aldrig något annat oavsett vad olika politiker säger. 

Det var veckans officiella tankar om reseindustrin. 

Vill du har fler åsikter så kommer veckopanelen och Wild & Crazy om några timmar.